2014 började jag läsa Winterworld av Chuck Dixon som är en riktig liten pärla i djungeln av postapokalyptiska serier. Det är också en serie som jag gärna dubbeldippar, det vill säga att jag både läst den på paddan och nu även införskaffat hela serien som samlar de 11 nummer som kommit ut sedan nystarten 2014, nystart eftersom serien startade på förlaget Eclipse redan 1987 med Jorge Zaffino (1960-2002) som medskapare och tecknare. Dixon och Zaffino skapade fyra nummer av serien och en fortsättning var också på gång men på grund av Zaffinos död i en hjärtattack såg det ut som om serien hamnat i malpåse.

Dixon kunde dock inte släppa taget och 2014 kom alltså nystarten, den här gången på förlaget IDW som även gav ut en samling med Dixon och Zaffinos inledande nummer och 2015 kom även en prosaberättelse om Scullys ursprung, Winterworld: The Mechanic’s Song. I Winterworld: Better Angels, Colder Hearts får vi återigen möta det omaka paret Scully och Wynn i en postapokalyptisk berättelse där Jorden förvandlats till djupfryst Helvete. Den ständiga jakten på mat, konfrontationer med vildar och plundrare, skruvade civilisationer samt sökandet efter Wynns föräldrar som är anledningen till att Scully och Wynn gör denna farliga resa.

Winterworld: Better Angels, Colder Hearts består av fyra delar: La Niña (Winterworld #1-4, tecknad av Butch Guice), The Stranded (Winterworld #5-7, tecknad av Tomas Giorello), Wynn’s Tale (Winterworld #0, tecknad av Tommy Lee Edwards) och Frozen Fleet (Winterworld: Frozen Fleet #1-3, tecknad av Esteve Polls). Mina favoriter är La Niña och Wynn’s Tale då de tecknas av mästarna Butch Guide och Tommy Lee Edwards men också för att Dixon är som bäst i dessa delar.

I La Niña stöter Scully och Wynn på den lilla kuststaden La Niña som på grund av varma strömmar är en prunkande oas. Idyllen är förstås bedräglig för som i de flesta civilisationer paret möter så lever invånarna i en sluten värld utan kontakt med omgivningen vilket gör att olika villfarelser får härska fritt. Här är Al Gores bok om den globala uppvärmningen, Earth in the Balance, befolkningens bibel men tolkar den som att de behöver förstöra ozonlagret för att smälta isarna. De blir därför extra glada när Scully och Wynn dyker upp med ett avgasstinkande terrängfordon och de tänker även offra Wynn till den hungriga späckhuggaren i viken för att blidka ”La Niño”.

Wynn’s Tale är en one-shot där Wynn berättar den skrämmande berättelsen om sin uppväxt och om hur hon lärde sig älska böcker. De andra delarna är också bra, om än inte lika djuplodade som de tidigare nämnda. I The Stranded blir Scully snöblind och de får också sällskap av Trina som snott deras fordon. Efter att först tagit Trina till fånga försöker de hjälpa henne hitta tillbaka till ön hon kom ifrån för att rädda några stackars barn men istället råkar du ut för galningen Skitters (som introducerades i Dixon och Zaffinos run) och barnen är dessutom försvunna. I Frozen Fleet fortsätter sökandet efter barnen och nu är sällskapet även utökat med Trinas man Reynolds, som tagits som gisslan av Skitters. De stöter på en lyxkryssare som frusit fast i isen, Wynn utses till ny kapten och allt slutar med ond bråd död och svartsjuka.

Det som gör Winterworld så bra är att det är en väldigt mänsklig serie med trovärdig dialog samt interaktionen mellan Scully och Wynn som är lysande. Han är den trulige jordnära ”storebrodern” och hon är den drömmande ”lillasystern”. Bägge två är hårda som flinta och mästare på att överleva, precis som deras grävling Rah-Rah som alltid löser situationer och farligheter på sitt eget lilla vis. Jag är övertygad om att detta inte är det sista jag läst av serien, speciellt med tanke på slutet av Frozen Fleet, och om du också gillar postapokalyptiska berättelser så är Winterworld helt klart något för dig.

Trackback-adress