Fortfarande misstänkt för mordet på agent X-14 befriar Velvet Templeton den tidigare agenten Damian Lake som suttit fängslad i 17 år. Han sitter på information om det mystiska företaget Titanic Holdings som både X-14 och Velvets framlidne make undersökte, men det visar sig att Damian själv har långtgående planer när det gäller Velvet själv. Han lyckas fly och jakten fortsätter. Den här gången till USA, Velvets hemland, och hennes vidare undersökningar tar henne direkt till Vita huset där personen med den sista pusselbiten visar sig vara ingen mindre än USA:s president: Richard Nixon. Trots att Damian hela tiden ligger ett steg före är Velvet fast besluten att rentvå sitt namn och hämnas dem som fick henne att mörda sin egen make. Detta är finalen på den briljanta spionthrillern Velvet och även om den inte är lika bra som de övriga volymerna så är den ju trots allt skapad av Ed Brubaker, Steve Epting och Elizabeth Breitweiser vilket gör att den ändå är en av de bästa serier jag läst i år.

När jag tänker efter har jag faktiskt aldrig läst en dålig serie av Brubaker och co. Alltifrån hans lysande Captain America med Bucky Barnes återkomst som Winter Soldier till Fatale, The Fade Out och den pågående Kill or Be Killed tillsammans med Sean Phillips. Hans perfekta dialog och exposition kryddad men en osviklig fingertoppskänsla när det gäller olika genrer samt förstklassiga illustratörer och Breitweiser som den perfekta färgläggaren. Dessutom är han minst sagt inblandad i min nya favoritserie på HBO, Westworld, där han fungerar som supervising producer och även författare till vissa episoder.

Eftersom det gått långt tid mellan varje volym och detta finspunna nät av intriger, lögner och rökridåer gör att det är tillräckligt svårt, men värt, att hålla reda på allt så passade jag på att läsa serien i sin helhet lagom till denna recension och det var en njutning från första till sista stund. Det enda som drar ner betyget lite är en relativt tung och knepig avslutning men det är i sammanhanget blott en skönhetsfläck eftersom vägen dit varit helt lysande. Precis som innan så är volymen sprängfylld av klassisk spionaction, underbara bilder av Epting och mästerligt färglagd av Breitweiser men det som gör den till en modern klassiker i mina ögon är att huvudpersonen är en medelålders kvinna som är tuffare än både Bond, Bourne och Archer. Tredje volymen av Velvet knyter ihop säcken föredömligt men enligt tidigare information så är detta bara avslutningen på första berättelsen om Velvet Templetons öden och äventyr under Kalla krigets dagar och jag hoppas att detta inte är det sista vi får se av henne.

Trackback-adress