Emil Ferris har ett förflutet som illustratör och leksaksdesigner (Happy Mealfigurerna till Mulan är ett exempel) och har nu debuterat som serieskapare med det rent ut sagt makalösa verket My Favourite Thing is Monsters. Serieromanen är en fascinerande hybrid av uppväxtskildring, deckare, skräck och historiskt drama. Rikligt tryfferad med referenser till konst och popkultur utspelar den sig i Tyskland på 30-talet och Chicago under slutet av 60-talet, som de flesta vet tumultartade perioder för världen i stort.

Här möter vi den brådmogna tioåringen Karen Reyes som älskar monster över allt annat. Karen för en detaljerad dagbok i bildform och Ferris tar det som utgångspunkt för sin serie. Tittar man på ryggen till denna massiva volym får man en fingervisning om vad som komma skall. Sidorna ser ut att vara hämtade ur Karens linjerade kollegieblock, fyllt med anteckningar, bilder utförda i vansinnigt detaljerade kulspetspenneskrafferingar, kollage och inklistrade matteprov fyllda med teckningar. Kapitelindelningarna består av helsidesillustrationer som är kärleksfulla hyllningar till de monster- och filmmagasin såväl Ferris som hennes huvudperson älskar så djupt och innerligt. Karen avbildar sig själv som en varulv, tänk er Lon Chaney Jr. halvvägs genom sin transformation i Universalklassikern The Wolf Man (George Waggner, 1941). Hon har det inte helt oväntat svårt i skolan. När grannen, den vackra Anka Silverberg, dör under mystiska omständigheter bestämmer sig Karen för att ta reda på vad och vem som ligger bakom. Hon lånar en hatt och trenchcoat av storebror, konstnären och kvinnokarlen Deeze, och ikläder sig rollen som privatdetektiv när hon börjar gräva i fallet.
Karens vakna blick ger också tillfälle att lära känna det stora persongalleri som omger henne. Den vidskepliga modern av irländsk, mexikansk och amerikansk indiansk härkomst; Mr. Chugg som bor på samma källarvåning som Karens familj med endast sina buktalardockor som sällskap; den fattiga kompisen Sandy som alltid är hungrig och resten av de (mestadels antagonistiska) eleverna på den katolska skolan; gangstern “Laughing Jack” Gronan; Ankas man jazzmusikern Samuel Silverberg och många fler. På kassettband i den sistnämndes ägo rullas Ankas hårda livshistoria upp. En tillvaro kantad av övergrepp och död i 30-talets Tyskland kan mycket väl vara det värsta man kan tänka sig, särskilt för en person av judisk härkomst. Ferris skyggar inte för något och skildrar både det vackra och det hemska med samma glasklara blick och ett utpräglat sinne för de “små” detaljer som tenderar att bli centralpunkter när vi drar oss saker till minnes. Via hennes bilder förmedlas en känsla för hur Berlin och Chicago kunde upplevas när huvudpersonerna växte upp. Världsomstörtande händelser som Weimarrepublikens övergång i nazivälde och mordet på Martin Luther King Jr. speglar hur rasmotsättningar går som en blodröd tråd genom alltför stor del av 1900-talets historia, och upprättar också en koppling mellan övergrepp mot enskilda personer och grupper av människor. Kvinnoförtryck och rasism är delar av samma sjuka system.

Jag ser mig själv som en ordets man. Även om det nästan alltid går mycket långsammare än vad som vore önskvärt så är jag bra på att uttrycka mig i skrift. Likväl är det svårt för mig att ge rättvisa åt hur omtumlande bra My Favourite Thing is Monsters verkligen är. Ferris lyckas förmedla så oerhört fascinerande berättelser och människoöden i en visuellt fullgången stil som gör det svårgreppbart att detta är hennes första publicerade serie. Vidden av hennes framgång blir ännu tydligare när man känner till den märkliga resa som ledde fram till att hon fick den utgiven. Givetvis står boken bra på egna ben. Men jag vill likväl rekommendera att man tar sig en titt på framförallt den omfattande intervjun hon gav till The Comics Journal härförleden där hennes egen bakgrund, inspirationskällor och mycket annat diskuteras. Omistlig är också serien “The Bite That Changed My Life” som publicerades i Chicago.  

My Favourite Thing is Monsters är en omedelbar klassiker och jag hoppas verkligen att Fantagraphics snabbar på med den andra tryckningen (30 000 ex. – enligt uppgifter jag sett förlagets största andraupplaga någonsin) så fler får möjlighet att läsa detta epokgörande verk som bör toppa årsbästalistor och dominera prisceremonier ett tag framöver. Jag kommer under tiden yla mot månen i väntan på del två som släpps i höst.

Trackback-adress