Freddie beundrar House of Heroes tidningsutbud. Dyrgripar i ordets alla bemärkelser.
Igår avlade jag i sällskap av Hög av serier-kollegan Freddie Kaplan en snabbvisit på Heroes Comic Con Stockholm. Kalla mig gärna seriestofil men det är alltid med lätt blandade känslor jag tar mig iväg på de här multimediaevenemangen. Men som tålig strykpojk går jag ändå dit i hopp om att de ska ha skärpt till sig och börjat göra skäl för att överhuvudtaget ha med serier i mässans namn.
Förväntningarna var således inte skyhöga. Vilket kanske bidrog till att de inte heller kom på skam. Kodnamnet för besöket blev snabbt ”Desperately Seeking Comics”. För trots vissa steg i rätt riktning, främst tack vare en del nya utställare, så är serieinnehållet inte särskilt framträdande. Visst mjuknar även mitt hjärta när det ges tillfälle att bläddra lösnummer på ny mark, men känslan av att serierna och de få gästande skaparna hamnat på undantag även denna gång var svår att skaka av sig. Man fick hasta förbi bra många Funko Pop (hur i alla glödheta kunde Jon Blundfigurer bli det senare 2010-talets största samlarsuccé förresten?), tröj- och kuddförsäljare innan man längst bort till vänster sprang på sin första serienasare. Den trevlige tysken hamnade högt upp i min säljarpanteon efter att jag fått köpa den rätt sällsynta Jack Kirby Omnibus Volume 1 till omslagspris. Ett påslag av femtio eller till och med hundra procent är inte ovanligt då den gick ur tryck för ett par år sedan.
Färden fortsatte i raska steg genom hallen då tiden började rinna ut. Fredagen höll man öppet mellan 15 – 21 och smärre missar i högens kommunikation gjorde att vi anlände först 19. Vi språkade med Yvette Gustafsson, Lisa Medin, Håkan Storsäter och andra serieskapare/säljare vi känner sedan tidigare. Den allmänna känslan var att timlönen för fredag inte riktigt skulle leva upp till tidsåtgången. Med andra ord: de flesta sålde skitdåligt på mässans första dag, då man helst vill nå break even så man kan andas ut resten av helgen. Säkerligen var fredagsöppet ett test från arrangörernas sida. Och kanske inte ett helt lyckat sådant. Tittar man på det ganska magra scenprogrammet man spridit ut över tre dagar så känner jag som mångårig arrangör att man lätt kunnat komprimera detta till två dagar.
Under det att vi fortsatte vårt frenetiska bläddrande och svårstoppade seriefyndande (i det avseendet var trippen inte bortkastad) låg en fråga och gnagde i bakhuvudet: Vem riktar sig egentligen mässan till? För även om det alltid är roligast att köpa direkt från entusiaster som driver butik så kan man i dessa dagar av nätbokhandlar och snabba leveranser knappast bygga ett evenemang på shopping allena.
Över ett par öl i Scandic Victoria Towers Skybar (rekommenderas för den fantastiska utsikten) sökte vi formulera och ringa in våra aningen splittrade känslor. Det är ju uppenbart att spelen är mässans kärna och den sidan av evenemanget sköter man så vitt en lekman kan bedöma utmärkt. Såväl branschfolk som spelare fylkas och utbyter erfarenheter. Det finns rikligt med tillfällen att testa det senaste i spelväg samt givetvis köpa tonvis med merch. Har man för vana att följa folk på Youtube finns också en gästlista som åtminstone för en i det sammanhanget nästan total rube verkar tillfyllest. För att göra autografjägarna glada har man fått dit Pamela Andersson, Cobie Smulders, Ian Glenn och Manu Bennett. Känns ungefär lika inspirerande som SciFiWorld, det vill säga inte alls. På seriesidan var Tony Moore största namnet, mest känd för att han hoppade av The Walking Dead efter sex nummer. Undrar hur han känner inför det nu?
Lyckligtvis pratade vi också med ett par andra mässbesökare som gav ett lite annat perspektiv. Fall Out-folket, som i vissa fall spenderat närmare ett år på att bygga rustningar och sy kläder, såg detta som årets största höjdpunkt. Så är Cosplay din likör kommer Comic Con säkerligen inte göra dig besviken. Här tycks man välkomna lite fler olika kostymeringar (även om Star Wars i vanlig ordning dominerar) än det ganska Japanfokuserade NärCon, som annars lär vara en fristad för de som gillar maskerad.
Så summa summarum, en konklusion: Heroes Comic Con fortsätter vara en (kanske för) bred popkulturmässa som ännu behandlar seriedelen ytterst styvmoderligt. Om man kan hitta något intressant i programmet och inte är främmande för att betala pengar för att få spendera mer pengar kan man titta förbi imorgon söndag, sista dagen. Kanske måste jag åka dit själv då vi blev utslängda innan jag hann köpa den för samlingarna viktiga Dr. Zaiusfiguren från Neca. Jämrans!
