Alla som sett Indiana Jones: Raiders of the Lost Ark kommer ihåg den komiska slutscenen med ett gigantiskt lager fullt av legendariska artefakter dömda till evig förvaring. Med den bilden kvar i huvudet så måste det ju finnas någon som hämtar och transporterar dessa topphemliga föremål. Ingen vet vad de egentligen heter men vi kan kalla dem för Ghost Fleet och deras nuvarande chef heter Robert Ward. Under en transport av ett okänt föremål inuti en artonhjulare med full eskort går något allvarligt fel. En ensam man utrustad med pilbåge och ofarlig fentanylgas står plötsligt i deras väg och när dammet och gasen har lättat är hela eskorten oskadliggjord men oskadad…och lastbilen med den dyrbara lasten som bortblåst. Ward anar dock att den mystiske främlingens namn är Trace Morales, tidigare marinsoldat och anställd hos Ghost Fleet samt hans bästa vän som han lämnade att dö ute i öknen eftersom Morales råkade få se vad det var de egentligen transporterade. Ward förrådde sin vän för att rädda sin döende hustru och nu är Morales ute efter hämnd på Ward, The Ghost Fleet och deras uppdragsgivare som alla är en del av en större konspiration som kan orsaka Jordens undergång om det går riktigt illa…och det gör det!

Donny Cates andra serie hos Dark Horse Comics efter Buzzkill (tillsammans med medförfattaren Mark Reznicek och tecknaren Geoff Shaw) blev The Ghost Fleet (2014-2015) som tecknades av Daniel Warren Johnson (mer om hans fantastiska webbserie Space-Mullet och hans nya serie Extremity i kommande inlägg). Från början hade Donny och Daniel tänkt sig en serie på tolv nummer men de första numren sålde av någon oförklarlig anledning så dåligt att det bara blev åtta och #5-8 kom dessutom inte ut i tryckt format utan bara i digitalt format. Detta hade kunnat knäcka den bäste serieskapare men inte Donny och Daniel som skruvade upp förstärkaren till elva, parkerade foten på gaspedalen och levererade något av det mest bisarra och briljanta jag läst i serieväg.

I min intervju med Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson om deras underbara seriealbum Vei – bok 1 avslutar de intervjun med att konstatera att det sköna med serier är att man kan bränna tre Hollywoodbudgetar på en enda ruta, ett citat som passar mer än väl in på The Ghost Fleet som börjar som en dieseldoftande thriller och förvandlas under resans hejdlösa framfart till en svavelosande apokalyps. Fraser som ”Maximum Overdrive” och ”Over the Top” kör den nästan rättvisa och förutom att The Ghost Fleet är en kärleksfull hyllning till alla actionfilmer du kan tänka dig så påminner den också starkt om Quentin Tarantinos manus till From Dusk Till Dawn när det gäller att blanda olika genrer och framförallt när det gäller oväntade vändningar i elfte timmen.

Här får vi allt ifrån stark vänskap, kärlek, förräderi, hämnd, karma, ödet, psykopatiska lönnmördare och en väldigt söt hund till konspirationsteorier, hemliga kulter, demoner och även bibliska inslag som jag inte vill spoila samt ett skönt metainslag där seriens skapare diskuterar seriens strålande framtid innan deras planer abrupt avbryts. Där emellan kryddas hela anrättningen av en rapp och stenhård dialog, galet ultravåld och så mycket explosioner och flygande metalskrot att till och med Michael Bay hade rodnat.

Att säga att The Ghost Fleet inte är för alla är ingen överdrift men själv så älskar jag denna härligt galna och framförallt mycket snygga serie med Daniel Warren Johnsons blytunga action och Lauren Affes perfekta färger. Den liknar ingenting annat jag läst och är en omistlig del i de båda serieskaparnas verkförteckning som redan är imponerande var för sig. Att The Ghost Fleet lätt hade kunnat få en fortsättning om ödet velat annorlunda går inte att ta miste på med tanke på avslutningen och även om det är sorgligt att det inte blev så så är slutresultatet ändå imponerande. Själv har jag läst serien i de två trades som Dark Horse Comics gav ut och Image Comics har även samlat hela serien i en nyutkommen utgåva. Rekommenderas varmt!!!

Trackback-adress