Recensioner

Seriealbum 2017: Spinning av Tillie Walden

söndag 4 februari, kl 23:09 av 0 kommentarer

Efter You & a Bike & a Road av Eleanor Davis och Boundless av Jillian Tamaki är det dags att recensera nästa hyllade seriealbum från 2017 och den här gången är turen kommen till Tillie Waldens självbiografiska serieroman om hennes elitsatsning på konståkning, både singelåkning och synkroniserad konståkning, under tolv år av hennes liv. Jag vill redan nu göra er uppmärksamma på att jag själv alltid varit en motståndare till alla former av kroppslig aktivitet eller andra fysiska ansträngningar som medför ofrivillig produktion av svett, men jag ska ändå göra mitt bästa att recensera denna, inte så lilla, pärla för den innehåller så mycket mer än bara konståkning.

Redan från början slår Walden an tonen med uppstigning kl. 04.00 för ytterligare en okristligt tidig transport till en iskall konståkningsbana med ett efterföljande hårt träningspass. Flera gånger i veckan upprepas denna procedur och man inser snart att den unga Walden egentligen inte var så förtjust i själva sporten men som så mycket annat man gör i sin ungdom så hade det blivit en vana och det är ofta svårt att bryta mönstret. Boken börjar i New Jersey där Walden tog sina första skär men ganska snart flyttar hela familjen till Austin, Texas där hon fortsätter med sporten. Skillnaden mellan den stenhårda men effektiva träningen i New Jersey och den lite slappare inställningen i Texas med en pedagogisk och vänlig tränare är påtaglig men annars är mycket sig likt för den unga Tillie.

Hon har svårt att hitta vänner i samma ålder, hon mobbas, saknar trygga vuxna och hon har också vetat att hon är lesbisk enda sedan förskolan men ännu inte kommit ut. Spinning är en berättelse om konståkning, om hård träning, att känna ruset när man vinner men också besvikelsen och stressen när man misslyckas, men det är också en melankolisk och vacker uppväxtskildring där vi får följa en liten flicka från fem års ålder enda tills hon beslutar sig för att lägga skridskorna på hyllan 17 år gammal. Under denna tid hinner Tillie hitta nya vänner, träffa och förlora sin första kärlek, komma ut inför sina föräldrar, syskon och vänner samt hitta vuxna människor som hon kan öppna sitt hjärta för, som till exempel hennes cellolärare. Hennes far skildras som en varm och omtänksam förälder medan hon har ett ansträngt förhållande till modern och sin tvillingbror, som inte blir bättre när hon kommer ut.

Walden gräver inte ner sig i att försöka förklara sina egna och andras handlingar utom när det gäller en sak: hennes vän Lindsay, som boken är tillägnad till, som fanns där för henne i sex år men som Walden aldrig riktigt ville eller orkade lära känna på riktigt. Hon säger själv att hon utnyttjade hennes vänskap för att hon inte ville vara ensam vid träningar eller tävlingar och jag får känslan av att boken är hennes sätt att be om ursäkt och säga förlåt för sitt agerande.

Genom hela boken på nära 400 sidor varvar Walden berättelsen mellan händelser i vardagen och varje kapitel inleds också med olika konståkningstekniker som hon antingen behärskade eller aldrig lyckades klara av. Mot slutet av berättelsen tar tecknandet över hennes tid och framtidsplaner, mest av den enkla anledningen och tillfredsställelsen i att när man gjort en teckning så är den färdig. Att Tillie Walden nu, snart 22 år gammal, redan har fyra hyllade seriealbum och den mycket läsvärda webbserien On a Sunbeam bakom sig är sjukt imponerande och även om hon inte ägnar sig åt konståkning längre så präglade den en stor del av hennes uppväxt och var något som hon kände att hon var tvungen att dela med sig av och jag är mycket tacksam över att jag fick ta del av hennes innerliga och uppriktiga berättelse om sig själv.

Manus: Tillie Walden
Illustration: Tillie Walden
Förlag: First Second
Betyg: 4/5

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...