Recensioner

Shahid/Skärvor

söndag 9 februari, kl 21:01 av 0 kommentarer

Håkan vaknar först av alla i den lilla lägenheten i Alby. Han kliver ur sin sovsäck och går på toaletten medan hans tre kamrater sömndrucket tittar upp. Efter en gemensam frukost är det dags för dusch och rakning av kroppen men när Håkan bara sprutar något ynka fjutt av parfym på sin lekamen kommer en av kamraterna raskt till undsättning och bokstavligen dränker honom i ett moln av parfym.

”Känn hur gott han luktar, Hussein. Säg är han inte redo för paradiset?” Hussein kommer in i rummet och sniffar på Håkans välparfymerade kropp: ”Han luktar fantastiskt! Och se så glad han är. Snart är han hos Gud!”

Lovisa vaknar upp i sin lägenhet i en annan del av Stockholm och grimaserar av en våldsam smärta i magen. Hon kämpar sig in i köket för att ta ett glas vatten men smärtan som hugger till i magen får henne att tappa glaset som går i tusen bitar på köksgolvet. Väl på toaletten upptäcker hon att något inte är som det ska: hon blöder kraftigt i underlivet och eftersom hon vet om att hon är gravid så ringer hon akuten direkt. Efter en evighet i telefonkö kommer hon äntligen fram och får gradera sin smärta för en sjuksköterska.

”Lovisa, det är väldigt viktigt att du kommer in omedelbart. Har du någon som kan hjälpa dig?”, frågar sjuksköterskan. ”Nej”, svarar Lovisa, ”men jag kommer”.

Så börjar dagen för två svenska ungdomar, vars liv fram till nu är så olika, men ändå så lika. En svensk konvertit från Tynnered i Göteborg som kommit till Stockholm för att utföra ett bestialiskt terrordåd och en konststuderande från Hässleholm som genomgår en djup livskris. Olika skeenden och miljöer har danat dem på livets stig och nu är de här, med drömmar och önskningar som gått i kras…och allt som är kvar är skärvor.

Henrik Bromander är en svensk serietecknare, författare och dramatiker som debuterade med serieboken Hur vi ser på varandra (2005, Galago) och som även vann Urhunden 2013 för Smålands mörker (2012, Galago) vilken är en synnerligen mörk berättelse om en homosexuell fascist från Nässjö. Hans senaste seriebok, Shahid/Skärvor (2019, Galago) är minst lika nattsvart, så mörk att efter att jag lagt den ifrån mig så stirrade jag bara apatiskt ut genom fönstret i den nästan lika mörka och förjävliga januarikvällen en lång stund och kände att jag tappat tron på det mesta. Brutal samtidsångest och realism, eller rentav naturalism, som kräver en hel del av sin läsare och en av de starkaste böcker jag läst på senare tid.

Här får vi som sagt möta Håkan från Göteborgsförorten Tynnered, ett av flera områden i Sverige som polisen klassat som ”särskilt utsatt område”. Håkans uppväxt präglas av saknaden av hans mor, som försvinner tidigt under hans uppväxt på grund av psykisk ohälsa, och resten av hans problematiska ungdomstid som kantas av kriminalitet, knark och våld tills han slutligen hamnar på kåken där han möter Gud, men inte den Gud som fängelseprästen haft i åtanke när hon rekommenderar honom att söka styrkan i skriften. Håkan är en sökare som vill känna att livet trots allt har en mening eller ett syfte trots allt mörker som omgärdar honom och den finner han i Koranen och inte minst i samtalen om Gud med sina gamla barndomsvänner Hassan och Abdi. Den sistnämndas hårdföra och oresonliga retorik leder dock in honom på en mörkare väg, ner till Syrien, IS och Kalifatet, eller kort och gott: Helvetet på Jorden.

Lovisa från Hässleholm växer upp i en kärnfamilj men känner sig ständigt marginaliserad och utanför, inte minst på grund av hur hennes egen familj behandlar henne. Hon får ständigt höra att hon gnäller, är bortskämd eller inte duger och hennes ångest och taskiga självbild resulterar i djup ensamhet och självskadebeteende. När hon kommer in på en konstutbildning i Stockholm tänds ett hopp inom henne men hon märker snart att det är ännu svårare att vara kusinen från landet i storstaden och hon blir ensammare än någonsin…och dessutom gravid. Lovisas känslor för livet som växer i hennes mage är minst sagt ambivalenta: Visst är barn något meningsfullt i allt det meningslösa men samtidigt känns det taskigt att föda ett barn till en osäker framtid, ungefär som att bjuda någon till en fest som tagit slut.

Både Håkan och Lovisa är vilsna och trasiga människor som man skulle vilja ge många bamsekramar, för trots att de inte finns på riktigt så känns de både äkta och verkliga. Bromanders skildring av dagens Sverige ur två olika perspektiv som möts på mitten av slumpen eller ödet må vara nattsvart men jag kunde ändå skönja en liten strimma ljus och hopp: Acceptera din ångest men bli inte passiv, för ur acceptansen kan handlingen födas.

Manus: Henrik Bromander
Illustration: Henrik Bromander
Förlag: Ordfront Galago
Betyg: 4/5

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...