Dags för del 2 av min Captain America-kavalkad och det är dags att ta en närmare titt på vad som hände efter en av de senaste årens mest omtalade serietidningshändelser. Captain Americas död hände visserligen i slutet av Captain America Omnibus vol. 1, men för enkelhetens skull har Marvel här valt att ta med Captain America #25 igen. Något jag har full förståelse för. Det blir en mycket bättre inledning på samlingen och dessutom funkar det som en bra inledning, för efter det så trycker Brubaker gasen i botten och ger oss nära nog non-stop action inte minst i jakten på Steve Rogers mördare och senare också då Red Skulls konspiration att förstöra USA sätter igång på allvar.

Med Steve Rogers nu död så tar hans gamla sidekick, Bucky upp skölden. Men frågan är om han verkligen är redo att axla rollen som Captain America… Det som jag gillade bäst med första omnibusen var hur Ed Brubaker lyckades ta sig under skinnet på Steve Rogers och göra honom till en mycket djupare och mångbottnad karaktär. Här gör Brubaker samma sak fast med Bucky och låter honom våndas, inte bara över sin sorg över sin vän och mentor utan också för vad han gjort som Winter Soldier. Inte minst våndas Bucky över om han verkligen kan följa i Rogers fotspår och bli den näste Captain America.

Brubaker hanterar det här på ett stålande vis. Faktiskt så bra att när han väl låter Bucky ta på sig Captain America-uniformen så har han nästan helt fått mig att acceptera Bucky som Cap, vilket inte är så illa (att Bucky dessutom fått behålla uniformen nu när Cap återuppstått gör honom rätt så unik i serievärlden).

En annan karaktär som Brubaker hanterar med bravur är Sharon Carter, SHIELD-agent och Steve Rogers flamma. Om det är någon som verkligen får våndas i den här volymen så är det Sharon eftersom hon utöver sin sorg bär på en stor mörk hemlighet om vem som verkligen mördade Steve Rogers. Här har självklart Red Skull en finger med i spelet.

Precis som i förra omnibusen så sköter Steve Epting, Mike Perkins merparten av illustrationsarbetet, med ett par små inhopp av Bruce Guice, Roberto de la Torre och Luke Ross, medan Frank D’Armata sköter färgläggandet. Epting och Perkins är precis lika bra, om inte bättre nu när de verkligen fått upp ångan. Vad gäller Guice, de la Torre och Ross medverkan så är det svårt se vad de egentligen bidragit med till serien. Hurvidare det är något bra eller dåligt är svårt att säga men jag lutar åt det första eftersom det inte blir några stilistiska avbrott.d

Det enda lilla negativa jag kan komma på med den här omnibusen är omfånget. Volume 1 samlade 25 nummer (plus ett par extra nummer) på nära nog 800 sidor medan denna tvåa endast samlar 18 nummer på lite över 450 sidor, vilket känns lite smalt. Rätta mig om jag har fel men var inte meningen med Marvels Omnibusar att det skulle vara riktigt fläskiga samlingar…? Nåja, Death of Captain America Omnibus vol. 2 är en mycket värdig samlig och som har en given plats i varje seriesamlares bokhylla.

Trackback-adress