Jag har inte sett alla Marvel-filmer som vällt ut på biograferna de senaste åren men de jag sett har överlag varit åtminstone helt okej. Min favorit hittills är inte otippat Captain America: The First Avenger. När det så dök upp en serie på Netflix med titeln Agent Carter som visar sig vara en spinoff från filmen så var det inget att tveka på. TV-serien, i åtta delar, utspelar sig efter krigsslutet och Caps kärlek Peggy Carter har flyttat till USA och arbetar åt SSR, Strategic Scientific Reserve. Eller arbetar och arbetar, trots att hon är mer kompetent än övriga så får hon mest fixa lunch och servera kaffe. De andra är trots allt män och enkom av den anledningen mer kompetenta. Carters trista jobblunk bryts när hennes gamle vän, playboyen, uppfinnaren och industrialisten Howard Stark ber om hennes hjälp. Någon har brutit sig in i hans hemliga valv och stulit ett antal vapen som inte får hamna i orätta händer men det är just vad de börjar göra och Stark misstänks för att sälja vapen till USAs fiender. Carter inleder därför en egen undersökning assisterad av Starks butler Edgar Jarvis, en väldigt korrekt britt. Hon ligger oftast steget före SSR men löper hela tiden risken att bli påkommen. Dessutom visar det sig att de som lagt beslag på Starks vapen är livsfarliga och Carter får uppbåda all sin skicklighet för att klara livhanken och hindra massförstörelse i New York.

Det var länge sedan jag kände mig smått beroende av en tv-serie och även om det inte var True Detective-nivå så blev det så att jag närmast sträcksåg Agent Carter. En av tv-seriens stora tillgångar är de välgjorda miljöerna med bilar och kläder som känns klockrena, SSR-agenterna har stora och illasittande kostymer a la 40-tal och Carters kjolar och kavajer ser ut att vara tillverkade i något otrevligt och på 40-talet modernt material. Att framförallt Starks bilar är skitsnygga är inget minus. Huvudrollen som Peggy Carter spelas av Hayley Atwell som gör en klockren insats. Hon hanterar såväl den frustrerade Carter, den Carter som saknar Cap och kick-ass Carter med samma bravur. Birollerna med den trånande Sousa, karlakarlen Thompson och chefen Dooley är även de bra och antagonisterna likaså. Det finns även en hel del action och det är väl egentligen enda gången serien går i en modern fälla med de ibland överdrivet koreograferade slagsmålen. Annars är 40-talet så äppelkäckt och ojämställt som jag tänker mig, detta vägs upp av en ung generation där flera har trauman eller skador från andra världskriget att bära med sig vilket förutom skurkarnas ondskefulla planer ger serien ett välkommet mörkt och sorgligt stråk. Agent Carter är en riktigt bra tv-serie. Det är i skrivande stund oklart om det blir en säsong två men serien har fått bra kritik och här finns dessutom möjlighet för Marvel att bygga vidare på tidsepoken med andra serier så hoppet lever. Jag vill gärna veta vem den lille satte tysken med runda glasögon är som dyker upp i sista scenen i ett fängelse är. Någon som sett serien som har en gissning?

Tv-trailer efter hoppet.

Trackback-adress