Black Widows förra serie, skriven av Nathan Edmondson och tecknad av Phil Noto, bjöd på en blandad kompott när det gäller handlingen men med utsökta illustrationer av Noto. 20 nummer blev det totalt innan Secret Wars rörde runt i grytan och nu är Natasha Romanoff tillbaka igen med Mark Waid och Chris Samnee vid rodret. Waid och Samnee har skaffat sig en plats i serievärldens finrum med sin utmärkta, långa och prisbelönta run med Daredevil som sträckte sig över tre år (Waid började skriva den redan 2011 men Samnee kom inte in i leken förrän i #12). Jag har läst några volymer av deras Daredevil, men av samma anledning som jag fortfarande inte läst Bendis/Maleev och Brubaker/Larks volymer (för mycket att läsa och för lite tid) kommer det att dröja innan jag är klar (Bra sommarprojekt, Andreas! En hel hög med bra Daredevil-serier!). Däremot älskar jag Waids run (tillsammans med den saknade Mark Wieringo) med Fantastic Four från början av 2000-talet och Chris Samnees underbara, men ännu inte avslutade, serie Thor: The Mighty Avenger (med författaren Roger Langridge) från 2010. Frågan är nu om dessa båda herrar klarar av av leverera en bra version av Marvels mesta och bästa hemliga agent?

Efter att ha läst Black Widow #1 är svaret ett rungande JA! Natasha har, för vilken gång i ordningen har jag glömt, hamnat i onåd hos S.H.I.E.L.D. men Waid och Samnee lämnar frågan om hur och varför åt sidan och istället bjuds vi på ett förstanummer som är en en enda lång och rasande skickligt koreograferad actionscen värdig valfri James Bond-film, fast mycket bättre. Efter att ha brottat ner ett antal agenter kastar hon sig ut från en Helicarrier utan fallskärm och lyckas med hjälp av de efterföljande S.H.I.E.L.D.-agenterna ta sig helskinnad ner på marken. ”She turns a 40.000 foot fall into a ballet” som en av dem muttrar och Chris Samnee (tillsammans med färgläggaren Matthew Wilson) är i sitt esse med ett perfekt flöde som får mig att gapa, svettas och bita på naglarna av spänning. Att Samnee är med och författar serien är tydligt och dessutom står hans namn före Waids vilken visar att det är han som är förste styrman på skutan.

Det här kunde lika gärna ha varit öppningsscenen i filmen om Black Widow som Marvel Cinematic Studios av oförklarlig anledning ännu inte har gjort. Samnee/Waids Natasha är precis så stenhård och ascool som man bara kan önska sig och dessutom utan att leverera en enda replik, förutom på den absolut sista sidan. Jag kan tänka mig att flera läsare vill ha mer kött på benen när det gäller Natashas anledning att fly från S.H.I.E.L.D. men jag älskar Black Widow #1. Så otroligt och befriande bra genomfört och den rusar i raketfart upp till årets bästa nya serie samt årets bästa enskilda nummer och jag sticker ut hakan, efter att ha plockat upp den från golvet, då jag tror att den kommer behålla den positionen ända tills det är dags för 2016 års årskrönika. Läs Black Widow av Chris Samnee och Mark Waid!!!

Trackback-adress