Kriminalpolisen Theodore Dumas har löst många omöjliga fall genom åren med hjälp av sina okonventionella metoder men alla trodde han skulle tillbringa återstoden av sitt korta liv i fängelset när han en dag gick fram till en obeväpnad civilperson och helt sonika avrättade honom med en kula. När man rutinmässigt undersökte offrets lägenhet hittade man åtta (och ett halvt) huvud i hans frys och hans nästa offer bunden i sängen. Ett kallblodigt mord på en seriemördare visade sig vara en gråzon i lagtexten så Theodore slapp undan med en månads avstängning och nu har han fått ett mystiskt ritualmord på halsen. Offret i fråga är den stenrika familjen Rothschilds överhuvud Daniel och när Theodore börjar undersöka de okända tecknen på brottsplatsen leder de till Wall Street och dess historia. En historia skriven i blod och en industri byggd på mänskligt offer.

Så var det äntligen dags för en ny serie av Jonathan Hickman på Image Comics där man kan njuta av hans apokalyptiska framtidswestern East of West, The Manhattan Projects (för tillfället i malpåse) om ”science gone bad” samt The Dying and the Dead (också i malpåse efter bara tre nummer) om jakten på ett heligt föremål. Efter att ha lämnat Marvel Comics i triumf med en synnerligen väl genomförd avslutning med Secret Wars efter flera år av hjärngymnastiska konspirationer av apokalyptisk art som började i Fantastic Four och fortsatte i två Avengers-titlar så är jag sugen på fortsättningen på The Manhattan Projects och The Dying and the Dead men också väldigt sugen på vilka nya mustiga och välsmakande soppor han har kokat ihop och först ut är The Black Monday Murders (tecknad av den för mig helt okände Tomm Coker).

Den utmärkta amerikanska nördsidan We the Nerdy har tidigare presenterat ett läsvärt inlägg med namnet ”Oddly Specific Things That Every Jonathan Hickman Comic Needs” , vars titel talar för sig själv, och den här gången tänkte jag helt enkelt använda mig av deras slutsatser för att se om The Black Monday Murders klarar detta lackmustest.

Vi börjar med ”Alternate History Conspiracies” och det blir det check på direkt. Alla börskrascher inträffar i oktober, storbankerna styrs egentligen av rika familjer som fått sin makt och långt liv genom urgammal ockult magi och rysliga blodsoffer. Naturligtvis i största hemlighet och med största förakt för alla ickeprivilegierade.

Raskt över till ”Death as a Major Theme/Plotline/Actual Character”. Inte lika uppenbart som titlarna The Dying of The Dead, Reed Richards mantra ”Everything is dying” i New Avengers eller huvudpersonen Döden i East of West men ritualmord för att skaffa sig makt är close enough.

Begreppet ”God-Killing” har inte förekommit än för även om Hickman kan betraktas som serievärldens Nietztsche så dödas inga gudar i The Black Monday Murders men däremot så dyrkar alla dessa familjer Mammon som sin ende Gud.

Sist ut har vi ”White Skin” och precis som i East of West (Döden), The Dying of The Dead (Badurifolket) och New Avengers (Black Swan) så förekommer det personer med väldigt vit hud i The Black Monday Murders, närmare bestämt familjen Rotschilds egen ”mänskliga” familaris Abby som tjänat både Milton Rothschild under hans långa liv men även hans barnbarn Grigoria som är en av seriens viktiga huvudkaraktärer.

Förutom Theodores jakt på mördaren så är det just Grigoria Rothschilds återkomst och hennes roll som familjens nya överhuvud efter mordet på tvillingbrodern Daniel som präglar första volymen. Hämnden hon bär på är gruvlig och stor och tillsammans med hennes familaris, livvakt och älskarinna Abby är hon seriens största behållning. Existentialism och nihilism förekommer ofta i Hickmans verk och så även i The Black Monday Murders och Tomm Coker tecknar i en skön noirstil med murriga färger av Michael Garland.

Så långt är allt gott med andra ord och att The Black Monday Murders är ett gediget världsbygge går det inte att ta miste på. Kanske lite för mycket förresten för trots att första volymen enbart består av fyra nummer så får vi nästa 240 sidor där jag hade kunnat vara utan en tredjedel. Missförstå mig rätt: jag älskar bra världsbyggen men när de bromsar tempot, förvirrar och frustrerar mig så läser jag hellre en späckad one-shot vid sidan om än flera sidor med innehållsförteckning, rollista, diagram, släktträd, mötesprotokoll, brev, förhör och dagboksanteckningar i huvudserien. Dessutom verkar allt vara en rökridå för de köttigaste delarna som man verkligen vill läsa är överstrukna för att Hickman gillar att hålla sina läsare på sträckbänken och det gör mig bara galen.

Några av scenerna är riktiga höjdare som när några ryska ”bankirer” använder en helvetesmaskin (och en stackars naken rumän) för att öppna en portal till en annan dimension i självaste Berlinmuren på 1980-talet samt förhöret med den självgode Viktor Eresko där han (för att skrämma Dumas) förhäxar sin advokat att metodiskt krossa sitt huvud mot förhörsbordet allt medan han berättar sanningen för Dumas.

Att jag skulle sluta läsa en Hickman-serie efter bara en volym är otänkbart eftersom alla hans verk kräver uthållighet och ger belöning i slutändan men första volymen av The Black Monday Murders är verkligen en utmaning och jag kan egentligen bara rekommendera den till hardcore fans av Hickmans verk. Om man bortser från allt onödigt lullull så är The Black Monday Murders riktigt bra och jag ser fram emot fortsättningen som börjar i april 2017.

Trackback-adress