Recensioner

Extremity, Vol. 1: Artist

lördag 11 november, kl 08:58 av 0 kommentarer

För länge sedan var Thea klanen Rotos störste konstnär och hennes skicklighet var känd över alla de flytande slätterna. Varje dag fyllde hon golvet i sitt hem med ark efter ark av nya konstverk. Konsten var allt hon ägnade sig åt och något som starkt definierade henne…men allt tog slut när klanen attackerades.

Drottning Nims dotter Annora var så vacker att gemene man av klanen Paznina brukade böna och be för att få se hennes ansikte när den kungliga vagnen passerade…men Annoras skönhet togs ifrån henne när klanen Roto förstörde hennes sköna anletsdrag.

Nu är drottning Nim ute efter hämnd. Inte nog med att hon nästan helt tillintetgör klanen Roto och tar deras torn av det eviga ljuset – hon dödar Theas mamma och eftersom det som karaktäriserade hennes dotter togs ifrån henne så är det inte mer än rätt att hon också tar Theas högra hand så hon aldrig kan rita igen.

Flera år senare så har Theas far, klanen Rotos ledare Jerome, samlat en tapper skara av de sista överlevande från klanen Roto och han tänker döda drottning Nim och hennes tre medhjälpare som dödade hans hustru och lemlästade hans dotter. Om det är något som definierar de flytande slätterna så är det hat, ilska och fruktan och den kommer aldrig att ta slut…om inte någon bestämmer sig för att bryta mönstret.

Förra veckan lyfte jag Daniel Warren Johnsons webbserie Space-Mullet till skyarna och jag har naturligtvis lagt vantarna på den första volymen av Daniels nya serie Extremity som är en blandning av Mad Max, Kill Bill, Star Wars och gammaltestamentlig hämnd. Jämförelsen med Mad Max är mest påtaglig där kampen för överlevnad är en del av vardagen för de flytande slätternas klaner och där ett människoliv inom den egna klanen är mer värt än något annat. Världsbygget har även postapokalyptiska drag där en bortglömd högstående civilisation existerade för flera hundra år sedan, i det klanernas kallar ”Det urgamla mörkret” som nu är en ogästvänlig plats där det ryktas om att urgamla gigantiska bestar fortfarande slumrar. Resten av världen är ”De flytande slätterna”: större eller mindre delar av marken som nu svävar högt uppe i skyn. Rotoklanen har alltid tvingats att ta vad de kunnat från den gamla världen för att överleva medan Pazninaklanen lever på de högsta slätterna där det finns vatten, industri och kraftkällor.

Det som är mest imponerade med Extremity är det rika världsbygget som till en början verkar rätt så banalt men efter några genomläsningar hittar jag fler detaljer som bara gör mig sugen på mer. Alla klaner har en rektangulär tatuering eller liknande över vänster öga (rödbrun för Roto och grön för Paznina), när man hedrar sin klan eller minnet av de döda så lägger man handen över vänster öga (påminner om gesten som de gamla damerna utför i Mad Max: Fury Road) och deras gravplatser är valvbågar som man passerar igenom för att minnas eller vara nära den avlidne. Teknologin är en blandning av medeltid och högteknologi från den gamla världen och det finns också livsfarliga bestar i Det urgamla mörkret och ännu större hemskheter som vi ännu inte sett men som klanerna viskar om vid lägereldarna.

Rotoklanens ledare Jerome är en bitter och hämndlysten man som försöker få sin pacifistiske son Rollo att gå i hans fotspår men den enda som gör det är Thea för hon har redan förlorat allt när hennes hand togs ifrån henne. Hela familjen har dubbla sorgbindlar, en på varje arm, och det som får Jerome att fortsätta sitt besinningslösa dödande är en känsla av skuld gentemot barnens mor som han skoningslöst försöker föra över på sina barn. Extremity är en väldigt blodig berättelse med öga för öga – tand för tand som tema men man kan skönja en ljusning i mörkret hos Jeromes barn och framförallt i upptäckten av den urgamla roboten Shiloh som visar sig vara en mördarmaskin med samvete och sunt förnuft.

Första volymen samlar seriens sex första lösnummer och enligt vad jag hört och läst så avslutas Extremity med nästa volym. Detta innebär att Daniel Warren Johnson förhoppningsvis får mer tid över till Space-Mullet, som är ett mästerverk i mina ögon, men Extremity är också utan tvekan en väldigt stark berättelse och definitivt en av årets mest läsvärda nya serier.

Manus: Daniel Warren Johnson
Illustration: Daniel Warren Johnson
Färgläggning: Mike Spicer
Förlag: Image Comics
Betyg: 4+/5

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...