TV-meterologen Nathan Bright är inte bara en omåttligt populär superkändis på planeten Mars, han är också ett blödande magsår och en finne i röven på sina arbetsgivare. Fullständigt opålitlig när det gäller att passa sändningstider levererar han en sjudygnsprognos som om det vore en bisarr stand-up-comedy författad av en pubertal slyngel som älskar sig själv och att stå i rampljuset, men TV-bolaget tuggar i sig hans excentriska divalater och fasoner eftersom tittarna älskar honom och mest av allt – han får dem att skratta och glömma bort allt det hemska som har hänt. Året är nämligen 2770 och för sju år sedan utförde terroristgruppen The Sword of God den värsta terroristattacken i mänsklighetens historia: 18 miljarder dog, Jorden blev en obeboelig plats och den sista spillran av mänskligheten flyttade till de terraformade kolonierna på Venus och Mars.

Detta är dock inget som bekymrar Nathan nämnvärt. Hans tankar är mer upptagna på möjligheten till en andra dejt med hans senaste kärleksintresse, Amanda, men snart får han mer att tänka på – betydligt mer. Nathan och Amanda attackeras i hans hem av synnerligen brutala och tungt beväpnade lönnmördare och när röken och larmet äntligen lagt sig har visserligen de potentiella mördarna flytt sin kos men Nathan upptäcker istället till sin bestörtning att han arresterats av den marsianska säkerhetstjänsten, att hans ”flickvän” egentligen är en undercoveragent och att han misstänks vara den ökände terroristen Ian Black som utförde attacken på Jorden. Allt detta är absurt i Nathans ögon för han har inget minne av detta – eller för den delen några klara minnesbilder överhuvudtaget från tiden innan attacken på Jorden.

En av 2017 års största överraskningar i serieväg för min egen del var den fullständigt galna och härligt komiska Shirtless Bear-Fighter! från Image Comics, författad av Jody Leheup och Sebastian Girner samt tecknad av Nil Vendrell. Denna pärla i Image Comics katalog gjorde mig extra nyfiken på The Weatherman, författad av samme Leheup och tecknad av den för mig helt okände Nathan Fox (DMZ). Själva världsbygget påminner om Philip K. Dicks novell We Can Remember It For You Wholesale (som filmatiserats två gånger med den mer bekanta titeln Total Recall) som utspelas på den terraformade planeten Mars i en avlägsen framtid men den konspiratoriska science fiction-handlingen är ersatt av en fartfylld katt-och-råtta-lek med komiska förtecken och istället för dystopiska och förorenade megastäder bjuder Leheup och Fox på en värld som badar i ständigt solsken och med en underbar neonfärgad färgpalett av den flitige och mästerlige färgläggaren Dave Stewart.

Rent visuellt är The Weatherman en fullpoängare full av fart och fläkt men serien lyckas även dra i handbromsen emellanåt så vi hinner begrunda det faktum att mänskligheten genomlevt historiens mest traumatiska och ohyggligaste terrorangrepp – och att det bara är en tidsfråga innan det händer igen.

Det som tyvärr drar ned betyget är att handlingen blir allt mer rörig efter de två första numren, bland annat på grund av ett ständigt växande persongalleri som man aldrig hinner lära känna ordentligt, plus att andra halvan av serien innehåller ett övermått av spektakulärt ultravåld som mest känns billigt effektsökande. Jag tänker då främst på den maffiosoliknande Pearl som slutligen fångar in Nathan och med hjälp av syntetiska droger och den senaste VR-tekniken torterar Nathan på ett mycket raffinerat och bestialiskt sätt – dessutom i livesändning där den högstbjudande tittaren kan köpa sig en sejour där hen ”dödar” Nathan om och om igen.

Det är också rätt så svårt att knyta an till huvudpersonen, dels med tanke på hans irriterande manér men också på grund av att han de facto genomfört tidernas största massmord. De få stunder där Nathan hinner reflektera över detta och bryter ihop gör mig istället helt känslokall och även om det skulle visa sig att han bara är en omedveten bricka i ett större spel så har jag inget större medlidande med honom. Däremot är jag mycket förtjust i Amanda vars koleriska temperament ofta sätter krokben för henne själv och hennes förluster av nära och kära vid attacken berör på riktigt.

Serien går in i andra andningen nu i juni och även om jag är en smula reserverad så har The Weatherman så pass många trevliga ingredienser att jag tänker plocka upp fortsättningen.

Trackback-adress