Två nära vänner till vår familj skulle få sitt efterlängtade andra barn, bara några månader efter det att vår egen son hade fötts. Mamman kände sig dock illa till mods mot slutet av graviditeten och i ett samtal med min fru, bara några dagar innan den beräknade födelsen, sa hon: ”det känns som att jag aldrig kommer att få träffa mitt barn.” Det ofattbara hände. Barnet, en flicka, dog i hennes mage och hon var tvungen att föda ut det. Förutom den overkliga upplevelsen av att ha inhandlat barnkläder och dylikt samt samtal till Försäkringskassan och arbetsplatsen om att man var tvungen att avbryta sin föräldraledighet så hamnade de mitt i den obeskrivliga sorgen och smärtan av att förlora sitt barn. Alla frågor. Alla blickar. Alla som tittade bort eller inte visste vad de skulle säga. Ett nattsvart hål av smärta och saknad.

Den slitna klyschan är att livet går vidare och det har det gjort för våra vänner. Knappt ett år efter händelsen föddes deras tredje barn, en fullt frisk flicka, och de har även fått en liten sladdis som håller dem sysselsatta. Under hela resan har familjens andra barn alltid varit närvarande. Hon är ett änglabarn och hennes föräldrar är änglaföräldrar. De pratar om henne med hennes syskon för även om hennes tid på jorden blev alldeles för kort så är hon en del av familjen. Sorgen finns kvar för så är livet. Både sorg och glädje, och ibland mer av den tidigare varan, men i sorgen går det att hitta förtröstan och hopp om en ljus framtid – för livet går vidare.

Den franska barnboksförfattaren Ingrid Chabbert drabbades av samma öde 2009 när hon och hennes fru äntligen skulle få ett barn. I serieboken Waves, ursprungligen utgiven på förlaget Steinkis 2017 med titeln Écumes, berättar hon sin historia – en historia först fylld av längtan, följt av djup ångest när man inser det ofattbara och sedan den tunga och förlamande vägen tillbaka till ett liv som aldrig mer kommer att vara det samma. Under graviditeten fyllde Ingrid flera journaler med egna sagor som hon tänkte berätta för barnet – och som hon också frikostigt delade med sig av till sitt ofödda barn – och dessa sagor blev sedan börja på hennes framgångsrika karriär som barnboksförfattare. Hon lärde sig drömma, att andas igen och även om hon inte kan se sitt barn så är han alltid där.

Boken är illustrerad av Carole Maurel som på ett enkelt och rättframt sätt ger röst åt alla stormar på känslornas hav. Flera gripande scener skildrar Ingrid ensam på havet där hon antingen driver planöst, kämpar för sitt liv och drunknar, för att slutligen klättra upp igen på egen hand.

Waves är en bok om kärlek, förlust och pånyttfödelse som jag sent kommer att glömma. Om du själv förlorat ett barn, känner någon som gjort det eller bara vill försöka förstå vad det innebär så är det här en bok för dig. Den är ett mästerverk som jag rekommenderar av hela mitt seriehjärta.

Trackback-adress