Grant vaknar upp till ännu en perfekt dag. Solen skiner, alla ler och artificiella intelligenser håller reda på sömncykel och kaloriintag och ser framförallt till att Grant håller sitt språkbruk och humör i schack. Detta är ett futuristiskt paradis skapat av Kadir som reparerat multiversum och gett Grant och alla andra ett utopia där alla deras nära och kära lever i perfekt harmoni…eller? Trots intensiv rehabilitering kan Grant inte låta bli att vara sarkastisk eller en smula bitter över Kadirs uppfattning om vad en ”perfekt” värld innebär. Han är trött på att posera framför kameran, saknar sina dåliga vanor och framförallt den fria viljan som varit hans credo men också hans förbannelse. Ordning är ett fängelse, kaos är inte bara av ondo och Grant får snart ett psykbryt om han inte får ta en kopp kaffe till.
Så var det återigen dags att ta farväl av en serie som jag följt i dess helhet under flera år. Tidigare i år har jag sagt adjö till Paper Girls och The Wicked+The Divine och nu är turen kommen till Rick Remender och Matteo Scaleras Black Science som går i mål efter sex år och 43 lösnummer. Innan jag läste den avslutande volymen såg jag ett tänkbart slut framför mig där Grants kärlek till sin familj till slut bryter mönstret av hans destruktiva handlingar och allting slutar med frid och fröjd men efter att ha läst flera av Remenders tidigare verk så vet jag att han aldrig tar den enkla vägen, alltid har ett äss i rockärmen och är fenomenal när det gäller att avsluta sina verk.
Remenders mästerverk är utan tvekan Fear Agent som har många likheter med Black Science med manisk action, höga insatser och en trasig huvudrollsinnehavare och tillika antihjälte vars själviska handlingar sätter både honom själv och hans närmaste på pottkanten. Slutet på Fear Agent var briljant och även om jag inte håller Black Science lika högt så levererar Remender ett passande slut till en serie som hela tiden handlat om alternativa världar till följd av våra val i livet.
Om Grant väljer ordning eller kaos tänker jag lämna åt läsaren att utforska men slutet är tillfredsställande, tänkvärt och bitterljuvt på samma gång och jag gillar att Remender och Scalera kombinerar de element där serien var som bäst, nämligen fartfylld action och de stunder när skaparna dragit i handbromsen för att reflektera över livets tillvaro.
Illustration: Matteo Scalera
Färgläggning: Moreno Dinisio
Förlag: Image Comics
Betyg: 4/5