Heimat – Ett tyskt släktalbum av Nora Krug och Karelen! av Pia Koskela är ypperliga exempel på två böcker som avhandlar 1900-talets historia utifrån ett sökande efter ursprung och svar på de svåra frågorna. Till denna duo sällar sig nu Joanna Rubin Drangers senaste bok – Ihågkom oss till liv – där hon skildrar sin judiska familjs historia och framförallt det gedigna, och stundtals förtvivlande, sökandet efter släktingar som dödades under Förintelsen. Det är en berättelse fylld av samhörighet och glädje men också ett ofantligt mörker och stor sorg där Rubin Dranger lägger ner hela sin själ för att väcka minnet av dessa ”försvunna” släktingar till liv.

Joannas tidigare serieböcker för vuxna har avhandlat ämnen som kärleken (Fröken Livrädd & Kärleken, 1999), karriären (Fröken Märkvärdig & Karriären, 2001) och moderskapet (Alltid redo att dö för mitt barn, 2008) i en personlig och härligt expressionistisk stil och nu, 14 år efter den senaste boken, en avslutad tjänst som professor på Konstfack och fyra års krävande arbete, kommer hennes senaste bok som  markant skiljer sig från hennes tidigare alster. Ihågkom oss till liv är en imponerande bok på många sett, inte minst fysiskt med över 400 sidor och i stort format som pockar, och kräver, uppmärksamhet, men också innehållsmässigt där Rubin Dranger skickligt blandar det tecknade materialet med rena textsjok. Det är en dokumentärroman där det vita tomrummet är en lika stor del av läsupplevelsen som text och bild, vilket förstärker historien bakom alla dessa människor och skeenden på ett mästerligt vis.

Joannas judiska släkt härstammar från det område hon kallar ”jiddischland”, det vill säga den västra delen av det tidigare ryska kejsardömet som nu är uppdelat mellan antingen Ryssland, Polen eller Litauen. Familjen Katz, med hennes mormors pappa och mamma (Aron och Rebecka) kom till Göteborg efter de fruktansvärda pogromerna som följde på den ryska förlusten i det Rysk-japanska kriget 1904-05 och hamnade slutligen i Hindås som hade sin storhetsperiod under denna tid med mycket skidturister och där många välbeställda göteborgare byggde fritidshus.

Hit kom också Joannas morfar, David Rubin, där han träffade, och sedermera gifte sig med, hennes mormor Dora. Davids släkt kom från Grodno (under mellankrigstiden en del av Polen och som nu ligger i Belarus) och boken skildrar både familjen Katz och Rubins historia och inte minst det ohyggliga öde som drabbade morfaderns syskon och föräldrar efter nazisternas intåg i Polen 1939.

Ett minne som Joannas mamma hade av sin far var att han, efter kriget, ofta satt försjunken i tidningen Lakarov Ulerahok – To the Near and Far som publicerade listor på överlevande efter Förintelsen, men också att han, eller Dora, aldrig pratade om det fruktansvärda som hänt. I en mycket talande scen i boken säger Joannas vän från Tel Aviv: ”Första generationen var tyst, andra generationen vågade inte fråga, och nu försöker tredje generationen ta reda på vad som hände.”

Joannas funderingar kring sitt eget judiska sammanhang och sökande efter svar på det som hänt under kriget tar med läsaren på en gripande resa, från den älskade mostern Susanne och porträttet av den judiska konstnären Lotte Losenstein, den inspelade intervjun med mormodern och hennes syskon, jakten på en bortglömd släkting i Israel till Lova och hennes man Davids dramatiska flykt från det ockuperade Norge, och mycket mer. Under resan öppnar hon också dörrar för mig till en okänd värld, såsom den judiska idrottstävlingen Mackabiaden som ägde rum i det brittiskkontrollerade Palestina 1932 och 1935, den judiska bosättningen och sovjetiska experimentet Birobidzjan i ryska Fjärran Östern samt det faktum att det fanns kibbutzer i Sverige på 1930-talet, bland annat i Falun och Skåne.

Den svenska eftergiftspolitiken gentemot Tyskland under Andra världskriget granskas noga men hon lyfter också fram de som stod för en kritisk röst mot densamma, såsom Vilhelm Moberg, Eskilstuna-Kuriren och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning med Torgny Segerstedt i spetsen. Särskilt smärtsamt blir det när hon tar upp de register som upprättades över judar i Sverige, dels av nazistiska samfund men även svenska staten, där hon hittar sina morföräldrar bland registerkorten.

Den största gåtan är vad som hände med hennes morfars familj i Grodno – en stad där nästan alla judar deporterades till Auschwitz eller Treblinka och mördades omedelbart. Via sin mammas kusin Azriela får hon tag i flera fotoalbum över släkten i Grodno – bilder där de alla ser så levande ut och lever helt normala liv utan ett enda bekymmer i hela världen. På bilderna finns även en liten gosse, Azriela och mammans kusin, som ingen har något minne av och som ingen vet namnet på.

I en av bokens många dialoger mellan Joanna och hennes man fylls hon av tvivel: Hur ska någon orka eller vilja läsa den här boken när hon knappt orkar läsa den själv? Svaret på den frågan ger Joanna själv tidigare i boken: ”Om vi inte bryr oss om att de mördades, vem ska då bry sig? Vem ska minnas dem, om inte vi?”

Ihågkom oss till liv är ett riktigt mästerverk och en av de bästa och mest angelägna böcker jag någonsin läst. Bokens titel syftar på en bön som läses varje dag från det judiska nyåret till försoningsdagen Jom Kippur och i en modernare översättning lyder bönen: ”Tänk på oss, så att vi må leva”. Denna bön, eller snarare uppmaning, gäller oss alla oavsett religion eller etnisk tillhörighet. Vi får aldrig glömma det hemska som har hänt så att det aldrig någonsin händer igen. Vi ska minnas namnen på de som berövades livet, precis som den lille gossen, som slutligen fick sitt namn ingraverat i minnesmonumentet över Förintelsens offer utanför Stockholms synagoga.

Trackback-adress