Rick Remender (som vi känner från Punisher och Fear Agent) har redan lyckats skapa hälsosamt buzz kring sin nya serie, hårdkokta SF-kriminalhistorien Last Days of American Crime: filmversionen är redan på gång, fast första numret knappt har hunnit komma ut (på lilla förlaget Radical Comics). Det är en tredelars miniserie, påkostade 64-sidorsnummer varannan månad, mjukpärm istället för vanligt seriepapper – påkostat så det förslår.

Snyggt är det, och i ett visuellt medium räcker det långt: Greg Tocchinis svängiga och noir-otypiskt färgglada illustrationer är det som lyfter första numret . Remenders manus är dock inledningsvis tämligen slätstruket: Graham Bricke är stentuffa brottslingen som inte väjer för lite publikfriande tortyr, 24-stylee, av rivaliserande kriminella, och han har en sjuhelvetes så smart kupp planerad. Men för att genomföra den behöver han hjälp av en sprängkåt och dubbelspelande femme fatale (jodå, lite naket blir det, det är ju trots allt en alternativserie det här) och hennes hackerpojkvän. Man får svälja bra mycket kliché i första numret av Last Days, men det är ju trots allt en genre-serie, och Remenders berättarglädje är det inget fel på. Lite eget blinkar dock till här och där – skildringen av Brickes rivaler, det faktum att han bor i en husvagn med sin mamma, en smula oväntad undercover/förräderiproblematik… Remender är ändå tillräckligt bra för att vara ett steg framför den totala klyschorgien.

Lite överraskande är att SF-elementet i serien är totalt underutnyttjat i första numret till förmån för ett antal scener ägnade åt att visa vad aphård och stencool huvudpersonen Graham Bricke är. Det som föranleder den smarta kuppen, och ger serien dess titel, är nämligen att USAs regering hittat på en hjärnkontroll-signal som kommer göra det neurologiskt omöjligt för folk att begå brott (*sväääälj* = Henrik sväljer igen, den här gången en massivt orimlig men underhållande narrativ premiss). Om en vecka aktiveras sändartornen, så Graham och hans gäng har inte lång tid på sig att iscensätta det perfekta brottet. Fast just den rätt intressanta SF-biten ruschas som sagt förbi fort så det visslar, blinkar man så missar man det… känns som ett litet konstigt val av Remender. Man hoppas att hela hjärnkontroll/fasciststat-temat kommer utvecklas i de kommande två numren, annars kommer Last Days bli en rätt tunn historia.