James Stokoe hade jag inte hört talas om och när jag först såg Orc Stain hos Image tänkte jag mest att det verkade vara en rätt sugig fantasyserie. Sen såg jag den på diverse årsbästalistor och köpte därför den på chans. Å den chansningen gick hem, Orc Stain är så bra att jag nästan får stånd. Just stånd och därmed snopp är en central del av handlingen i Orc Stain. Jag återkommer strax till varför. Orc Stain utspelar sig i en värld som domineras av orcher och titeln kommer av att de befläckar världen genom sin dominans. Orcherna här är mer utvecklade än i Sagan om ringen men de är ändå en otrevlig skara. Hjälten i boken är lite annorlunda än de andra orcherna, One-Eye är betydligt mer eftertänksam än den vanliga plundra-och-knulla orchen. Han besitter dessutom en förmåga att med sitt enda öga se den punkt i allting (byggnader, människor etc) som kan få allt att rämna och det utnyttjar han flitigt med sin hammare när han försörjer sig genom plundring. One-Eye befinner sig i norr hos bergsorcherna medan i söder, där One-Eye kommer ifrån, hos djungelorcherna finns det en orchtsar som lägger under sig allt fler folk och samhällen. Av en regent hos ett besegrat folk får han veta att han behöver en speciell enögd orch för att lyckas med sin strävan att erövra hela världen. Tsaren startar därför ett sökande och försöker fånga alla enögda orcher samtidigt som One-Eye har egna problem. Vad har då stånd och snopp med detta att göra? Jo, orchernas kultur är nästan helt uppbyggd kring orchernas könsorgan, benämnt gronch. En gronch är den främsta statussymbolen och att bli av med sin gronch är det värsta som kan drabba en orch. Orchernas valuta, chits, tillverkas dessutom av torkade gronch.

Fortsätt läsa Orc Stain, Volume 1