Geekporr skrev nyligen är bra recension av Garth Ennis’ MAX-version av the Punisher. Jag håller med i hans åsikter att the Punisher ofta kan kännas rätt felplacerad bland alla superhjältar. Han funkar bäst när han gör upp med maffiabossar och annat kriminellt riffraff. För det mesta. I Marvels nystart av titeln funkar han riktigt bra i det normala 616-universumet. Just att hans avsaknad av superkrafter är det som gör detta förstanummer intressant. Plus att Frank Castle har en rätt intressant måltavla som jag tror att rätt många skulle vilja se eliminerad. Castle känns som en karaktär som är klippt och skuren för att fungera i Dark Reign.
Frank Castle ligger på ett hustak med ett högteknologiskt skrull-krypskyttsgevär. Han trycker av och vi får följa kulans väg över hustak och mellan skyskrapor över hela New York. Slutdestinationen är en talarstol målet visar sig vara Norman Osborne. Precis när den ska tränga in i Osbornes panna dyker den nyblivne Dark Avengers-medlemmen The Sentry upp och nyper kulan. Så börjar arcen Living in Darkness. Castle har uppenbarligen inte köpt Osborne som den store frälsaren som räddat hela världen. Och Castles lösning är som vanligt drastisk och konkret — blåsa skallen av det oönskade elementet.
Jag tycker att det här funkar helt utmärkt. Det är så klart exakt den roll som The Punisher ska ha i Dark Reign. Man kan säga att det är den enda roll han faktiskt kan ha. Numret fortsätter med en lång fight mellan Castle och The Sentry. Det blir så klart en sjukt ojämn match. Mot en kille med krafter som bland annat supermänsklig styrka, snabbhet, uthållighet, förmågan att manipulera ljus, telepati, läkefaktor, och som dessutom kan flyga. Rätt svettigt för Castle helt enkelt. Jag tycker att faktumet att The Punisher inte har några superkrafter ger det här numret den nerv som gör att det lyfter. Castle är tvungen att använda konstens alla fula trick för att överleva fighten och lyckas undkomma The Sentry. Det hade inte alls fungerat lika bra om Castle bara rest på sig, flugit upp i luften, skjutit lite dödsstrålar med ögonen och pucklat på The Sentry som vilket supermännsika som helst. Nu blir det istället lite av en David och Goliat.
Fortsätter The Punisher som detta nummer kommer Living in Darkness blir otroligt rolig att läsa. Dessutom vill jag ge lite extra beröm till illustratören Jerome Opena. Han är helt okänd för mig, men jag tror att han kommer bli en av de riktigt stora framöver. Han tecknar med en rätt ruff stil, inte helt olikt Michael Lark (Daredevil) eller Steve Epting (Captain America). En stil som jag mer och mer tycker om. Opena kombinerar liv, rörelse och intressant anatomi med en personlig stil. Det är sådant som skiljer en bra sereitecknare från en dålig. Även färgläggarna Dan Brown och Joe Caramagna har gjort ett otroligt bra jobb. De färglägger med en härligt skitig färgskala som passar utmärkt till serien innehåll.
Manus: Rick Remender
Illustration: Jerome Opena
Tusch: Jerome Opena
Färg: Dan Brown och Joe Caramagna
Förlag: Marvel
Betyg: 4+/5
