Jonathan Hickman, som nu firar triumfer som ny författare till Fantastic Four, debuterade 2006-07 med miniserien The Nightly News, sedermera samlad i en TPB. Jag vet att det är en kliché att säga ’Jag fattar inte varför jag inte hört talas om den här tidigare’, men: Jag fattar inte varför jag inte hört talas om den här tidigare. The Nightly News är en oerhört visuellt uppfinningsrik serie som hämtar mycket från Hickmans ursprungssysselsättning, grafisk design – och dessutom handlar den om något jag intresserar mig mycket för i mitt jobb, nämligen mediernas makt och samhällsroll.

The Nightly News handlar om en extremistkult som ägnar sig åt att terrormörda den grupp människor de anser bär ansvaret för allt elände i USA – journalister. Enligt kultens ledare The Voice (vars identitet är ett av seriens centrala mysterier) är journalister och media i allmänhet inget annat än en propagandaapparat som söver befolkningen och förstör demokratin. Medierna för ett krig mot befolkningen, och The Voice och hans anhang bestämmer sig för att föra krig mot dem… Huvudpersonen är John Guyton, f d finansmarknadsanalytiker som fått sitt liv förstört av medierna, som agerar som ”The Hand of the Voice”, d v s kultens språkrör och tränare av nya rekryter. Men hur trogen sektens ideal är John egentligen? Vem är The Voice? Vad har hänt med Alex Jones, som var The Hand innan John (och som rekryterade John)? I The Nightly News är ingenting riktigt vad det verkar vara, och innan The Voice avslöjas och man får reda på vad hans/hennes plan egentligen handlar om har historien bytt vändning flera gånger och förräderierna och dubbelspelen avlöst varandra. Hickman berättar en tät och tajt historia där läsaren skickligt dras in som mer eller mindre medskyldig åskådare till såväl sektens mordparad som mediernas verklighetsmanipulation. Vi som bara sitter och tittar på – hur mycket är vårt fel? Blinkningarna till en annan klassisk mediesatir, filmen Network av Sydney Lumet från 1976, är legio: inte minst heter första kapitlet i The Nightly News ’I’m mad as hell and I’m not going to take this anymore’ (den ofta upprepade nyckelrepliken i Network för den som inte visste det).

Men det absolut mest snillrika med The Nightly News är egentligen inte storyn i sig utan hur Hickman konsekvent bryter mot nästan alla serieformens konventioner – ett grepp som låter seriens tema speglas in i minsta detalj. Serien består till största delen av helsidor eller till och med dubbeluppslag med väldigt flytande gränser mellan ”rutorna” – något som gjort att den av vissa klassats som ”svårläst” (det må så vara, men The Nightly News är värd den extra ansträngningen). Berättandet bryts konstant av små kommentarer från författaren, faktarutor och källhänvisningar (TPB:n innehåller t o m en referenslista i slutet som är som hämtad från en kurs i kritisk medieanalys),  presentationsrutor för nya karaktärer, fotnoter o s v. Allt detta för tankarna till andra medieformer, särskilt nyhetsgrafik (från både tidningar och TV) och dataspel. The Nightly News kritiserar nyhetsmedia samtidigt som den använder sig av nyhetsmediernas former och logik – men på ett sånt sätt att formerna antingen ställs på huvudet, eller används för att underminera sig själva. Inte heller stannar serien där – den problematiserar inte bara medierna utan också fenomenet kulter/sekter, politik i allmänhet, samt inte minst vår självvalda passivisering och konsumtionsgalenskap. Det hela är mycket medvetet gjort utan att en enda gång bli pekpinneaktigt (möjligen med undantag för skildringen av USA:s mediemoguler som en de facto konspiration som möts på hemlig ort för att dra upp riktlinjerna för landets framtid – de ”verkliga” makthavarna). Precis när man tycker att det riskerar att bli lite väl docerande slår Hickman lustfyllt undan benen på sig själv med en författarkommentar om att allt han nyss berättat egentligen är en lögn och att det här bara är en serie. Och även om The Nightly News har en allvarlig botten så är den också, som nämnts, också en skickligt skriven thrillerhistoria.

The Nightly News är, sammanfattningsvis, en extraordinär serieupplevelse som verkligen utnyttjar och tänjer på mediets gränser. Om du liksom jag missade den när den kom ut – köp och läs. Och kolla in Jonathan Hickmans hemsida här.

Trackback-adress