Nu är det slut. Dark X-Men alltså. För dig som följt min resa genom Dark X-Men:s fem nummer så kanske du minns att jag varit positivt inställd till serien från första början. Paul Cornell styr i och med det här sista numret sin humoristiska och överraskningsfyllda men ändå mörka skuta i hamn, och jag är glad att kunna säga att han lyckas avsluta det här rätt komplexa äventyret på helt rätt sätt. Som jag nämnde i min recension av förra numret så hade jag verkligen ingen aning om hur det skulle gå för vare sig Osborn, X-Man eller för någon av medlemmarna i Dark X-Men, och det visar sig här att även mina mest kvalificerade gissningar om hur det här skulle sluta visade sig vara helt felaktiga. Jag blev faktiskt så pass tagen på sängen att jag först var nära att ge det här numret ett lägre betyg på grund av att slutet inte alls var så som jag kanske hade trott och önskat, men efter en andra och tredje genomläsning så tycker jag att Cornell gjorde helt rätt val för slutet.

För att summera Dark X-Men som miniserie så ger jag den ett solklart väl godkänt. Cornell presenterar som sagt en genomtänkt och rätt oväntad historia som på ett bra sätt särskiljer sig från övriga antihjältetitlar som exempelvis Dark Avengers och Thunderbolts. Vill du läsa en lite annorlunda superserie med en hel del överraskningar så tycker jag att du ska plocka upp den här titeln när den kommer i samlad form. Det är den värd.

Avslutningsvis, för den som gillar Paul Cornell så har jag luskat fram att han dyker upp i maj igen, då tillsammans med Kurt Busiek, Rick Remender och Dan Slott i nya Heroic Age-titeln Age of Heroes. Mer om det hos Marvel.

Trackback-adress