OBS! Följande recension innehåller spoilers!

Först en liten ursäkt: jag har hela tiden tjattrat om att Age of X har fem delar – vilket jag tror det faktiskt var fråga om i nån tidig solicit som jag sen inte brytt mig om att bekräfta – men nu när jag läser del 5 är det alldeles tydligt att det är sex delar det är fråga om – X-Men Legacy #247 är den näst sista delen av Age of X, inte den sista.

Okej? Okej. Ni som följt min Age of X-bevakning vet vid det här laget vad som gäller. Alternativversion av X-men, mutanter belägrade i Fortress X under ledning av general Magneto håller med nöd och näppe mänsklighetens samlade armé stången. Eller? Så långt intrigen, ni som läst förut vet också att jag inte är särskilt imponerad av Clay Mann och Jay Leisten som illustrerar hälften av Age of X-numren – och det är ungefär samma nivå på saker och ting i det här numret. Stelt, uttryckslöst och miljöbilder som inte alls tar vara på Careys backstory-upplägg. I det här numret gör dock Mann och Leisten lite av en uppryckning, det är faktiskt några bildsekvenser här som glimtar till: Kitty sista-minuten-räddar Professor X på s 4, Basilisk/Cyklops vägrar följa Sam Guthries order på s 8 och det blir pinsamt klart vem som har de verkliga ledaregenskaperna, och såklart slutbilden, där Mann och Leisten äntligen, äntligen, efter tre nummer, lyckas få Fortress X att se coolt ut.

Typiskt nog kommer den visuella uppryckningen samtidigt som Carey har en liten svacka i manuset. Avslöjandet av the Big Bad schabblas bort lite grann och blir inte alls så spännande som det hintades om i förra numret (dock tror/hoppas jag Carey har ytterligare något äss kvar i rockärmen inför sista delen), och framförallt känns förvandlingen av Legions många personligheter till ett stort supermonster som försöker käka upp Professor X lite… dataspelsmässigt? Andefattigt? Inte alls den där stora alternativvärlds-twisten man gått och hoppas på.

Resten av numret är dock helt OK, särskilt kul är det att få lite mer fokus på Basilisk/Cyklops, som vi inte sett så mycket av på ett par nummer – redan i prologen Age of X: Alpha byggde ju Carey upp honom till den mest intressanta figuren över huvud taget i Age of X, så det är lite synd att han inte varit med mer (jag har dock stora förhoppningar på en Basilisk-blaze of glory i nästa nummer…). Sen är också de andra meta-avslöjandena betydligt märgfullare än själva skurken – när Professor X lägger ut texten om vad det egentligen är som har hänt känns det som ett bättre Twilight Zone-avsnitt, och det är ju inte helt fel (vänta nu, var inte det här ett Twilight Zone-avsnitt? Näh, jag tänker på Doctor Who).

Även om detta är ett litet kvalitetsskifte nedåt så här på sluttampen så fortsätter Age of X att hålla en genomgående hög kvalitet. Jag ser fram emot slutet i New Mutants #24 inom en snar framtid.

Trackback-adress