OBS! Följande recension innehåller spoilers!
Först en liten ursäkt: jag har hela tiden tjattrat om att Age of X har fem delar – vilket jag tror det faktiskt var fråga om i nån tidig solicit som jag sen inte brytt mig om att bekräfta – men nu när jag läser del 5 är det alldeles tydligt att det är sex delar det är fråga om – X-Men Legacy #247 är den näst sista delen av Age of X, inte den sista.
Okej? Okej. Ni som följt min Age of X-bevakning vet vid det här laget vad som gäller. Alternativversion av X-men, mutanter belägrade i Fortress X under ledning av general Magneto håller med nöd och näppe mänsklighetens samlade armé stången. Eller? Så långt intrigen, ni som läst förut vet också att jag inte är särskilt imponerad av Clay Mann och Jay Leisten som illustrerar hälften av Age of X-numren – och det är ungefär samma nivå på saker och ting i det här numret. Stelt, uttryckslöst och miljöbilder som inte alls tar vara på Careys backstory-upplägg. I det här numret gör dock Mann och Leisten lite av en uppryckning, det är faktiskt några bildsekvenser här som glimtar till: Kitty sista-minuten-räddar Professor X på s 4, Basilisk/Cyklops vägrar följa Sam Guthries order på s 8 och det blir pinsamt klart vem som har de verkliga ledaregenskaperna, och såklart slutbilden, där Mann och Leisten äntligen, äntligen, efter tre nummer, lyckas få Fortress X att se coolt ut.
Fortsätt läsa X-Men Legacy #247
Tusch: Jay Leisten
Färgläggning: Brian Reber
Förlag: Marvel
Age of X Universe är en liten Age of X-tie-in, en tvådelars miniserie (eller kanske novellserie är ett bättre ord) där Simon Spurrier och Jim McKann i ett par kortare historier ger oss en bild av hur Age of X-universat ser ut (därav titeln, får man anta) utanför Fortress X kraftsköldar.
Lite sent, men ändå: Age of X går in på sluttampen (detta är del 4 av 5) och Mike Careys alternativvärlds-X-men har tagit sig ordentligt. Som jag nämnt i mina tidigare recensioner gillar jag genomgående New Mutants-numren bättre än X-Men: Legacy-numren i denna lite märkligt organiserade crossover (hälften av miniserien går i X-Men: Legacy och hälften i New Mutants, men utan att egentligen ha nåt att göra med vad som normalt pågår i endera tidningen), eftersom illustratörsparet Kurth/Martinez (som härjar i New Mutants) är väsentligt bättre än stela, fyrkantiga Clay Mann & Jay Leisten (som tar hand om X-Men: Legacy-bitarna). Detta nummer är inget undantag: även om Kurth/Martinez mest är en lågbudgetversion av Phil Jimenez så är även en lågbudget-Jimenez inte det sämsta… Age of X del 4 bjuder bland annat på förvånansvärt många snygga ansiktsuttryck – känns kanske lite konstigt att påpeka det men det är väldigt märkbart i numret, där närbilderna är många och täta. Det greppet funkar bra för att skapa en tilltagande känsla av paranoia och att det mystiska Något som verkar ligga bakom allt elände i Age of X-världen inte bara kryper närmare utan faktiskt har varit alldeles inpå våra favoritmutanter hela tiden. Närbilderna gör det hela väldigt in-your-face (om uttrycket tillåts), det är gråt, kyssar, menande blickar, nobla poser om vartannat. Känns kul och lite oväntat.
OBS! Följande recension innehåller spoilers!
OBS! Följande recension innehåller milda spoilers!
OBS! Följande recension innehåller milda spoilers!
VARNING! Följande recension innehåller milda spoilers!



