Återhämtningen efter den gångna helgens intensiva seriefestival har varit mödosam, men efter en måndag (som givetvis inleddes med ett härligt pass i tvättstugan efter 6 timmars sömn) spenderad i trötthetslimbo med en trave serier som sällskap känner jag mig någotsånär redo att sammanfatta hur jag upplevde spx denna gång.

För egen del kom startskottet under torsdag kväll då jag och Freddie Kaplan firade Cinco de Mayo genom att visa två filmer med mexikanske brottarhjälten Santo El Enmascarado de Plata: Santo Contra la Invasion de los Marcianos och Santo Contra la Magia Negra, bägge filmer regisserade av Alfredo B. Crevenna 1967 respektive 1973. Vi hade det stora nöjet att lotta ut fina priser från Colectivo Piñata till den entusiastiska publiken. Samtidigt pågick vernissagen för Hypermarket Ferraille, den officiella festivalutställningen som kan beskådas på Lava i Kulturhuset månaden ut. En lyckad start på denna långhelg.

Fredagen dominerades av bestyr kring att få ordning på marknaden som i år var större än någonsin tidigare. Taggade utställare dök upp och dukade sina bord med fanzines och annat trevligt. Det hela förlöpte utan några allvarligare incidenter, så kvällarna då jag somnat med bordsplaceringskartan simmande för ögonen betalade sig. Jag hörde rapporter om en lyckad panel om kvinnors situation i serievärlden med Hope Larson, Shannon O’Leary, Jutta Harms, Mari Ahokoivu, Carmela Chergui, Sara Hansson och Sofia Olsson. Arrangörens förbannelse är som bekant att man rätt sällan får njuta frukterna av alla coola bokningar man fixat med. Så detta var den första i raden av paneler jag enbart fick höra om ryktesvägen under helgen. Invigningskonserten då Goran Kajfes och Subtropic Arkestra bjöd på spejsade toner i Studion hann jag dock få ett smakprov på innan det var dags att åka hem och hämta krafter inför lördagen.

Och vilken lördag det blev sedan! Saker och ting flöt på som i en dröm, mycket tack vare vår trevliga volontärstyrka. Stämningen på marknaden var på topp från starten. Folk hade bevisligen laddat plånböckerna så flera utställare fick klirr i kassan med omedelbar verkan och kände sig nöjda. Det verkar ha hållit i sig då merparten av dem jag pratade med när vi avrundade på söndagen hade imponerande bokslut. Marknaden är givetvis en extremt stor del av festivalupplevelsen, men det hände också en hel del annat. Vi hade pausfåglar i form av Tinet Elmgren och hennes inbjudna gäster som tecknade och animerade live i Studio 3 mellan de olika panelerna. Ett andningshål för mig kom då jag mitt på dagen fick lämna Kulturhuset för att guida självaste Bryan Lee O’Malley till den planerade signeringen på SF-bokhandeln i Gamla Stan. Passade lömskt nog även på att slinka in till Kåge på Comics Heaven och hämta mina Free Comic Book Day-tidningar på vägen tillbaka. MWHUAHAHA!

Vad gäller programpunkterna så höll Ville Hänninen en kul och väl illustrerad föreläsning om de finska serierna som fyller hundra i år i Klarabiografen. Där hade jag också det stora nöjet att presentera den fina El Labyrinto del Fauno (Guillermo del Toro 2008) tillsammans med tecknaren Li Österberg som valt ut filmen. Sedan var det dags för vad jag hoppas kommer bli ett återkommande inslag: Turneringen i Thwip! Snikt! Smash! (en superhjältevariant på sten, sax, påse) som initierades av mina kära kollegor från Hög av serier.

Priset för bisarraste spxhändelse går utan vidare konkurrens till de problem den planerade stadsvandringen på temat Stockholm i serier stötte på när en kader unga, lilaklädda och gallskrikande Justin Bieberfans stormade runt på Sergels torg. Vad i alla glödheta…???

Det i särklass viktigaste vi åstadkommit med spx är i mitt tycke att festivalen blivit en mötesplats för seriefolk från Sverige och hela världen. En av de verkliga framgångssagorna är kontakten som knöts mellan Galago och amerikanska förlaget Top Shelf Comix ett par år tillbaka, men jag hoppas att många har likartade historier av samarbeten som inletts i samband med spx.  För Galagos del ledde mötet med Top Shelf till att den svenska seriekulturen numer finns representerad i USA av exempelvis Kolbeinn Karlssons Trollkungen. Jag lärde själv känna gentlemännen bakom Top Shelf under spx för ett par år sedan, och hade under lördagskvällen det stora nöjet att ta herrarna Chris Staros och Brett Warnock med till Tiki Room, en av de få polynesiska barerna i norra Europa. Sedan bar det av till Galagos fest Nu blåser vi borgarna igen 2 – Återkomsten. Det kändes snöpligt att bli stoppad i dörren då lokalerna var fulla, men efter de välblandade och romstarka dekokter vi inmundigat på Stockholms bästa bar var förmodligen väntetiden innan nästa runda ganska välgörande. Till sist kom vi in och även om allsången emellanåt gav mig bisarra flashbacks till en proggig barndom är slutbetyget för partajet en toppnotering. Sällskapet och musiken inspirerade till dans in på småtimmarna. Det kan även ha funnits alkohol med i bilden. Ett extra tack till arrangörerna, Berit, Brett, Chris, Dominique, Esteban, Freddie, Gunnar, Jimmy, Johan, Kristiina, Linda, Macan, Ola, Sara och Viktor för en väldigt rolig kväll. Mitt sista sms för natten inleddes med orden ”I’m gonna be sore in the morning…”

Och så blev det. En ursäkt till morgonpigga utställare kan vara på sin plats då en kombination av kommunikationsmissar och den fasta övertygelsen att ”ingen frivilligt tar sig hit till 10:00” gjorde att några fick vänta en stund innan de släpptes in till festivalen. Son Cosas de la Vida.

Ett par flyttade programpunkter åstadkom en lite chockartad inledning på morgonen för vissa, men på det hela taget en relativt smärtfri inledning på festivalens sista dag. Själv gottade jag mig åt generösa mängder gratis serier från Top Shelf. Tack Chris! Söndagen har traditionellt sett varit trögstartad. För att kontra detta hade vi i år satt vad som mycket riktigt blev den mest välbesökta intervjun redan klockan tolv. Lisa Medin (vars spxrapport ni kan läsa här) fick en pratstund med O’Malley innan visningen av Edgar Wrights fantastiska filmversion av Scott Pilgrim vs The World. Den följdes av en schysst panel om seriefilmatiseringar ledd av Roger Wilson med kloka saker sagda av Chris Staros, Mats Jonsson, Shannon O’Leary och O’Malley. En annan uppskattad programpunkt var presentationen av Serier mot rasism. Läs mer om det här! Jag missade fanzineprisutdelningen och avslutningstalet, men fick i gengäld avrunda mitt festivaluppdrag med att presentera Sita Sings the Blues (Nina Paley 2009) i sällskap av Li Österberg. Se filmen själv här!

Känslan av att festivalen varit så lyckad gjorde att till och med det rätt slitsamma röjningsarbetet efteråt gick som en dans (men allvarligt talat kids plocka upp ert eget skräp!) och det var ett gäng manglade med nöjda arrangörer som kunde blicka tillbaka på ytterligare ett väl genomfört uppdrag. Hoppas jag i alla fall, ska ta mig an utvärderingarna imorgon…

Tack till alla som dök upp och förgyllde spx. Vi ses nästa år hoppas jag!

Trackback-adress