Recensioner

Ultimate Comics: Doom #1-4

söndag 8 maj, kl 21:58 av 0 kommentarer

ultimate_comics_doom_4Minns ni att jag tidigare recenserat Ultimate Comics: Enemy och Mystery? För er som gör det (och i och för sig för er andra också) så kommer här mitt utlåtande av den avslutande delen i Brian Michael Bendis trilogi om en rad mystiska attacker mot såväl hjältar som organisationer i Marvels Ultimate-universa. De här avslutande fyra numren går under namnet Ultimate Comics: Doom, och är med andra ord en direkt fortsättning på Mystery, och ska därför inte ses som någon fristående miniserie. Varför Marvel valt att dela upp en sammanhängande serie på 12 nummer i tre delar med olika namn vet jag inte, men spontant så känns det inte som någon särskilt god idé. Jag kan även avslöja att Dr Doom, namnet till trots, inte har något som helst med den här serien att göra, vilket man lätt annars kan tro. Hur som helst, nu åker vi:

Handling: Susan Storm har med hjälp av Rick Jones, som nyligen klivit in i rollen som Nova, lyckats avslöja vem som ligger bakom de brutala attackerna mot hjältar och mäktiga organisationer över hela världen. Efter att nära nog ha misshandlats till döds så lyckas hon ta sig tillbaka till sina kollegor i Fantastic Four, och tillsammans med S.H.I.E.L.D. och Nick Fury (som alla antagit varit död) så samlar de ihop alla hjältar de bara kan och ger sig redo för slutstrid. Parallellt med detta så fortsätter Spider-Man och hans kvinnliga klon Jessica Drew a.k.a. Spider-Woman att luska i mysteriet, och efter en dust med Dr Octopus så blandas även de in i kampen för överlevnad.

Det bra: Brian Michael Bendis, som ständigt pumpar ut minst en handfull olika titlar i månaden, utnyttjar här Marvels Ultimate-universa till fullo. Ultimate har för mig alltid varit som bäst när de gör saker som sannolikt inte hade fungerat i Marvels standardkontinuitet, och Bendis har här verkligen tagit till fasta på det. Han presenterar en story som inte alls hade flugit hos vanliga Marvel (eller jo, kanske om de hade blandat in en massa kloner, alternativa versioner eller liknande) där forna vänner blir fiender och där de svek som begås är omöjliga att förlåta. Utöver att han presenterar en grundstory som i sig faktiskt är ganska chockerande när mysteriet avslöjas så har han även ett par riktigt bra parallella spår där han använder ett av dem för att radikalt vidareutveckla en Marvel-karaktär som i stort sett har varit oförändrad sedan 60-talet. Modigt, och även väldigt lyckat, i alla fall om du frågar mig. Storymässigt så lyckas Bendis även knyta ihop säcken på ett väldigt bra sätt, något som då och då visat sig vara något av en svaghet (se exempelvis det Bendis-författade eventet Siege), och det vore synd om allt som han byggt upp här inte förvaltas vidare av Marvel.

Illustratören Rafa Sandoval är precis som i Mystery och Enemy GRYM. Rena linjer, snygga kompositioner, fräsiga actionscener och bra koll på alla olika karaktärer som medverkar här. En klar personlig favorit för min del, och skönt att det varit samma illustratör från start till mål i den här trilogin. Visuell konsekvens har jag alltid tyckt är väldigt viktigt i serier. Serien har även en väldigt ljus och snygg färgpalett (färgläggaren heter Matthew Wilson), så pass att jag till och med lägger märke till det.

Det mindre bra: Det sämsta med Doom handlar egentligen främst om strategi. Det är väldigt konstigt att Marvel valt att dela upp de här 12 sammanhängande numren i tre separata delar vilka vid första anblick ser ut att vara fristående från varandra. Det känns spontant skitdumt. Dels så känns det som att de riskerar att tappa läsare som inte riktigt uppfattat att serien byter namn efter vart fjärde nummer, och som jag nämnt tidigare så är de tre delarna inte fristående, och öppnar därmed inte upp för nya läsare mellan varje del. För att förstå allt så ska man ha hängt med från början helt enkelt.

En annan sak som inte handlar om storyn i sig men som känns lite trist är att Bendis här presenterar helt nya och spännande idéer som troligtvis inte kommer att leda särskilt långt. I alla fall jag har lite fått känslan av att Enemy, Mystery och Doom är något utav en parentes i det stora hela, och att det som skett här lätt kan ”glömmas bort” framöver. Förhoppningsvis så blir det inte så, men jag tror att risken finns. Utöver det så har jag inte särskilt mycket att klaga på faktiskt. Visst, ett par karaktärer, bland annat Rick Jones, som är Nova i det här universat, ges kanske inte riktigt det djup som han hade behövt, men det känns som en mindre viktig detalj i det stora hela.

Sammanfattning: Ultimate Comics: Doom är kanske inget tidlöst mästerverk som många kommer att minnas om några år, men jag gillar den skarpt, och vill faktiskt rekommendera så många som möjligt att plocka upp den – eller allra helst då hela trilogin – när den kommer i samlad form. Jag tycker att den är värd det.

ultimate_comics_doom

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Rafa Sandoval
Tusch: Roger Bonet & Jordi Tarragona
Färgläggning: Matthew Wilson
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...