Recensioner

East of West Vol 1: The Promise

onsdag 1 januari, kl 20:07 av 4 kommentarer

eastofwestvol1Jonathan Hickmans och Nick Dragottas East of West var en av alla serier Image debuterade i år. Det var en av 2013-års mest emotsedda serier, jag recenserade första numret och jag var närmast översvallande positiv. Jag hade därför rätt stora förväntningar när jag läste första samlingen på paddan men förväntningarna infriades inte och serien lämnade en fadd eftersmak. Men först en kort recap av handlingen. I USA finns Seven Nations där de flesta bildades efter inbördeskriget, det finns dock även en kinesisk diktatur då de Maotrogna som tvingades lämna Kina bildade en ny stat i väst långt senare. Det stora inbördeskriget fick sitt slut i och med ett meteornedslag 1908 och på nedslagsplatsen som kallas Armistice (vapenstillestånd på amerikanska) finns numera en stor byggnad formad som symbolen för The Message (mer om den skiten längre ner). Platsen är central för vapenvilan mellan de olika nationerna. Det är dock inga amerikanska demokratier som bildats utan det verkar snarare vara ett gäng diktaturer ledda av mestadels osympatiska ledare (surprise!). De är dock inte det största problemet utan det är istället apokalypsens fyra ryttare. När de vaknar ur något slags dvala är de bara tre och dessutom fast i barnakroppar. En sjukt otrevlig trio f.ö. Den fjärde saknade medlemmen är inte heller någon trevlig typ utan Döden. Apokalypsens tre ryttare sprider död omkring sig och ingår dessutom ett avtal med nationernas ledare. Döden kör sitt race med ett eget team i jakten på hämnd på de som dödade hans älskade. Det är en sällsynt otrevlig samling huvudpersoner, alla genuint osympatiska. Om du vill läsa East of West, vilket jag inte rekommenderar, så sluta läs här. I nästa stycke kommer jag att spoila generöst.

east-of-west-hickman-dragotta-image-02

Trion formar symbolen för The Message av lik. Bara för att.

Efter första numret förstod jag inte riktigt hur allt hängde ihop men efter att ha läst samlingen så står  det rätt klart. De förväntningar jag hade efter första numret på resten infriades inte och jag tycker inte längre att den alternativa värld Hickman byggt upp är intressant utan påminner mest om ett mischmasch av ingredienser som förekommit i överflöd på andra håll, t.ex. i Frank Millers värdelösa Martha Washington. Den största plumpen är dock det spekulativa våldet som inte finns där av en anledning utan just för att det ska vara spekulativt. Det var länge sedan jag läste en serie med så mycket meningslöst våld och blodbad för blodbads skull. Den allra värsta scenen får man redan i första numret när trion har staplat upp lik i samma mönster som den symbol som går igen genom hela serien. Döden i sin tur ställer till med ett blodbad för att frita sin älskade (en mördare av rang hon också) som surprise! inte är död. Han och hans följeslagare (två indianer som går helt i färgerna svart och vitt, döden är f.ö. helt vit) hinner slakta en mängd soldater innan hans älskade sätter stopp för blodbadet genom att döda sin far och syster. Detta kunde hon ha gjort direkt med tanke på hur skicklig hon är men varför inte massakrera flera hundra eller tusen man först?

EastofWest.004rs

Dödens älskade ser på medan hennes landsmän massakreras i onödan.

Dödens älskade är en kinesiska och dotter till Mao V som styr New Shanghai. Hon är som sagt en jävel på att döda. Döden bevittnade när hon under ett slag bara arton år gammal på egen hand dödade hundra soldater. En finfin kärlekshistoria eller hur. Det visar sig även att hon och döden fått ett barn ihop som hon tror är dött men Döden i sin tur vet lever. Det här är den enda sympatiska ingrediensen och räddningen av sonen, som används på samma sätt som de där människorna som allt är kopplat till i Tom Cruise-filmen Minority Report om ni minns den, ska då kanske försvara allt spekulativt våld.

Det kanske allra löjligaste med East of West är The Message som i sin tur symboliseras av den symbol som ses på omslagetoch mellan varje kapitel. Ett meddelande som satts ihop av citat från tre olika personer där den sista delen från Mao gjorde att en helhet bildades, det som är The Message och som bland annat apokalypsens tre ryttare lever efter.

Nick Dragotta bidrar med fin yta, hans teckningar är väldigt skickliga men East of West är bara yta, under den snygga och blodiga ytan finns ingenting som gör serien intressant. Det som verkade lovande till en början visar sig vara blodig skit. Detta ska dock i huvudsak Hickman lastas för, Dragotta leverar vad han ska. East of West kommer jag definitivt inte att läsa mer av framöver.

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Nick Dragotta
Förlag: Image
Betyg: 2/5

Kommentarer

  1. Andreas Mars says:

    Som stor fan av Hickmans historier blir jag lätt blind men du sätter verkligen ord på det jag inte blev klok på när jag hade läst första samlingen. Jag ville verkligen gilla den här serien men Hickman har helt klart tagit sig vatten över huvudet när han kryddar en framtida western med överdrivna bibliska proportioner och allmän meningslöshet. Tack för att du så perfekt fångade känslan jag fick. Dragotta förtjänar dock en eloge. Lika bra som han tecknade söta barn i FF, lika fasansfulla är apokalypsens tre unga ryttare.

  2. Rikard says:

    Tack för att du uppskattade recensionen. Jag hoppas och tror att jag kommer att gilla Hickmans andra Imageserie, Manhattan Projects, mer.

  3. Andreas Mars says:

    Gillar man sci-fi, historia och serier som jag är Manhattan Projects oslagbar. En upplevelse på många plan.

  4. […] i år (Best Continuing Series, Best Writer, Best Penciller, Best Coloring). Eftersom Rikard och även jag själv kände oss minst sagt tveksamma efter att ha läst första samlingen tänkte […]

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...