Om serien: Kelly Sue DeConnick har vi skrivit en del om senaste tiden, Andreas har recenserat hennes Captain Marvel och jag har recenserat Pretty Deadly. DeConnick upplever jag som lite i ropet just nu och hennes Bitch Planet, en ongoing, har fått en hel del uppmärksamhet. Serien som tecknas av för mig nya bekantskapen Valentine De Landro handlar om kvinnor på en fängelseplanet. Eller om jag skippar en taskig översättning: women in prison sci-fi exploitation riff. Så ni vet. De kvinnor som hamnar på Auxiliary Compliance Outpost i folkmun kallad Bitch Planet har gjort sig skyldiga till det allvarliga brottet att vara non-compliant (typ inte fogliga). De har helt enkelt inte betett sig som det förväntas av dem i en framtid som styrs av äldre män kallade Fathers (fäder). Ja, jag vet att ni läsare kan engelska men jag översätter ändå 🙂 I första numret får man stifta bekantskap med några av de som serien kommer att kretsa kring. Kamau Kogo är någon form av kampsportskvinna, Penny Rolle är alltför överviktig för att det ska va okej som kvinna. De kommer att ges ett erbjudande om att delta i en form av underhållning för underhållning är viktigt för massorna. Jag ska inte spoila mer utan den som är intresserad får kolla upp det själv.

Det bra: De Connick skriver bra starka karaktärer. Både Kamau Kogo och Penny Rolle är intressanta och uppenbarligen mångbottnade. Det finns alltså goda möjligheter att de kommer att engagera rejält framöver. Ett av de första numren ägnas åt Penny Rolle och är kanske allra bäst av de jag läst. Penny Rolle är en karaktär som det är lätt att känna sympati för och det finns även en hel del humor i hennes ”origin story”. Layouten av sidorna är överlag riktigt bra och färgläggningen likaså. DeConnick hanterar dialogen fint, flera av karaktärerna är tuffa som fan men det slår inte över i dialogen och blir klyschigt. Männen i serien är allmänt sviniga med The Fathers som extra mansgrisiga och grisiga i allmänhet för den delen. Sedan kan man fundera på det här med det tydliga feministiska anslaget. Det är ju inte så att unga kvinnor som ifrågasätter mansdominans får motta hatfulla kommentarer, t.ex. om fördelningen på en musikfestival. Det är ju inte som att kvinnor i vissa områden börjat övervakas av moralpoliser. Det är ju inte så att kvinnor förväntas vara fogliga eller att kvinnors kroppar bedöms hårdare än mäns. Det är ju inte okej för män att ha gubbmage t.ex. Skulle ens Leonardo Di Caprio komma undan med det? Om du nickat instämmande ovan så ska du läsa Bitch Planet. Om du insåg att det var ironi så kommer du att ha stor behållning av Bitch Planet. Det finns dessutom feministiska inlägg i varje nummer.

Det mindre bra: De Landros stil funkar och hennes layouter är snygga och färgläggningen bra men jag gillar den ändå inte riktigt. De två manliga övervakarna som agerar berättarröster tillför inte så mycket. Trots att det finns mycket som är lovande så är de första numren ändå en lite svag inledning där jag hade velat att det skulle hända mer. Men eftersom betydligt fler nummer är planerade tror jag att DeConnick medvetet låter saker ta tid.

Sammanfattning: En lovande början även om jag hoppats att serien var ännu bättre. Men det kan den bli med tiden. Mer feminism bland mainstreamserierna!

Trackback-adress