Recensioner

The Infinite Loop, Vol. 2: Nothing But the Truth

lördag 10 februari, kl 00:09 av 0 kommentarer

2015 dök serien The Infinite Loop upp, författad av Pierrick Colinet och Elsa Charretier där Elsa även stod för de imponerande illustrationerna. Serien handlade om den skickliga tidspolisen Teddy från en avlägsen framtid som kämpade mot tidsterrorister och städade bort avvikelser som riskerade att störa tidsströmmen…ända tills hon råkade träffa den mänskliga avvikelsen (som får namnet Ano) och blev hopplöst förälskad. The Infinite Loop är en mycket bra serie med häftig action, starkt kärleksbudskap och tänkvärdheter om mänsklighetens tillkortakommanden som bubblar av entusiasm och som tyvärr ibland bubblar över av den samma och nästan blir pretentiös…men bara nästan.

Serien öppnade dörren för Elsa Charretier på den amerikanska seriemarknaden och hon fick bland annat uppdraget att teckna Marvels nya titel The Unstoppable Wasp där vi fick följa Nadia Pyms öden och äventyr. Pierrick och Elsa var dock inte klara med The Infinite Loop och 2017 dök fortsättningen The Infinite Loop: Nothing But the Truth upp med Daniele Di Nicuolo (Power Rangers) som ny tecknare. IDW annonserade först att serien skulle få sex nummer med det blev bara en miniserie på fyra vilket kan tyckas snöpligt och tråkigt men seriens kreatörer lyckas skapa ett strömlinjeformat och läsvärt äventyr som visserligen inte är lika charmigt och romantiskt som seriens första arc men med en betydligt tätare och mindre splittrad handling.

The Infinite Loop: Nothing But the Truth har Teddys försök att reboota vår tidlinje för att få samhället att acceptera mänskliga ”avvikelser” misslyckats. Visserligen är det förbjudet att likvidera dem men staten letar fortfarande efter dem aktivt och spärrar in dem i överbefolkade flyktingläger. Teddy har gått under jorden och driver en illegal organisation som försöker rädda mänskliga avvikelser och kärleken mellan henne och Ano, som nu blivit USA:s första kvinna i den amerikanska kongressen som är en mänsklig avvikelse, verkar vara över.

Detta är dock bara en fasad för Teddy och Ano är fortfarande ett par men medan Teddy vill lösa problemen på egen hand så är Ano övertygad om att hon kan använda den politiska arenan för att nå samma mål. Att inte alla i samhället skulle acceptera hennes lesbiska förhållande med en människa gör dock att paret beslutat sig för hålla förhållandet hemligt till varje pris.

När Teddy ger sig av i tidsströmmen på jakt efter avvikelsen Jezebel hamnar hon dock i trubbel och råkar bli av med sin tidsmaskin, i form av ett armbandsur, vilket gör att hon strandar hundra år in i framtiden i staden Prosperity där människor är så rädda för sina verkliga liv att de istället fyller sina liv med en virtuell sådan. Denna lögndrog tillhandahålls av den mystiske Doc som livnär sig på människors olycka och längtan efter en bättre tillvaro och han blir extra förtjust när han upptäcker att den legendariska olagliga tidsresenären Teddy befinner sig i hans stad eftersom hon räknas som samhällets fiende nummer ett och har ett rejält pris på sitt huvud.

Precis som i första serien så använder sig Colinet och Charretier av tydliga metaforer för galenskaperna i vårt egen nutid som bränsle för sin berättelse. Det är lätt att se paralleller till både Trump, den pågående flyktingströmmen med illegala invandrare och HBTQ-frågan och även om en del skrivs på näsan så gillar jag själva science fiction-konceptet och så är Teddy också en rysligt bra karaktär som jag aldrig tröttnar på. Di Nicuolos fartfyllda penna och rena stil bjuder på bra action och det är tydligt att Colinet och Charretier inte är klara med sin berättelse om Teddy och Ano på långa vägar och jag ser fram emot flera, och gärna lite längre, följetonger.

Manus: Pierrick Colinet, Elsa Charretier
Illustration: Daniele Di Nicuolo
Färgläggning: Sarah Stern
Förlag: IDW
Betyg: 3+/5

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...