Recensioner

Redneck, Vol. 2: The Eyes Upon You

onsdag 27 juni, kl 22:57 av 0 kommentarer

Vampyrfamiljen Bowman tvingades lämna den lilla staden Sulphur Springs i Texas i all hast efter att deras pater familias löpt amok och gjort deras fortsatta vistelse i staden omöjlig. Den mer än hundraåriga fejden mellan familjerna Bowman och Landry tog en oväntad vändning när fader Leo Landry blev biten av Bowmanbröderna Seamus och Greg och förvandlades till en nattlig blodsugare och trots allt ont blod dem emellan beslöt sig familjen Bowman att följa traditionen och göra fader Landry till en av familjen. Bartlett tar på sig ansvaret att lära Landry alla regler som följer med att vara vampyr, såsom att hålla sig borta från solljus, kors och att man måste bli inviterad för att få komma in i någons hem. Problemet är bara att den gudfruktige Landry tappat fotfästet nu när han fångats av mörkret men han upptäcker att han fortfarande har ett syfte…och snart har herden en ny flock att skydda.

De senaste åren har jag flitigt prisat Donny Cates serier, framförallt The Paybacks, Buzzkill, The Ghost Fleet, God Country, Babyteeth samt Doctor Strange, och även om hans vampyrserie från amerikanska Södern bjuder på skön underhållning för stunden så spelar den i B-serien jämfört med Cates övriga alster.

Andra volymen av serien Redneck är mycket upprepning av samma tematik som första där familjen Bowman vill leva i fred men tvingas att göra obekväma val som gör att de återigen måste ta till flykten och det som håller serien vid liv (och betyget från att störtdyka ytterligare) är en välkommen utvikning som gör att jag trots allt tänker fortsätta läsa serien.

För det första får familjen Bowmans två trogna mänskliga hjälpredor Phil och Evil lite plats i strålkastarljuset där vi får reda på varför Phil är familjen evigt trogen och så får vi reda på varifrån den tystlåtne, tidigare elitsoldaten, Evil fått sitt ondskefulla smeknamn och att hans färdigheter kommer väl till hands när skiten träffar fläkten. Den andra, och största överraskningen, är den synska barnvampyren Perrys ursprung som slår ner som en blixt från klar himmel både för henne själv och för läsaren och detta avslöjande blir en perfekt final på dramat så här långt.

En sak som jag stört mig på ända sedan första volymen är det faktum att Cates använder sig av den klassiska tropen att vampyrer präglas på sina banemän, vilket blir extra förbryllande i fallet med fader Landry eftersom han kan leva rövare utan att Seamus eller Greg lyfter ett finger och stoppar honom. Rätt så grov plump i protokollet för min del, speciellt med tanke på att Cates är en bra författare som inte brukar lämna något åt slumpen.

Tredje arcen startar i juli och där får vi äntligen stifta bekantskap med den enda vampyr som Bartlett har präglat (och som han helst av allt skulle vilja undvika) – nämligen hans exfru July.

Manus: Donny Cates
Illustration: Lisandro Estherren
Färgläggning: Dee Cunniffe
Förlag: Image Comics
Betyg: 3/5

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...