Varning: följande recension innehåller spoilers!

Här kommer den: den feta arc-finalen på kritikerrosade och tillika Shazam-favoriten Batman & Robin. Morrison har lite blandat track record när det gäller att komma till avslut (nån mer än jag som minns de ändlösa, icke-spännande dimensionshopparscenerna mot slutet av vol 1 av Invisibles?) men här hamrar han verkligen hem payoff efter payoff – en mycket läsvärd kulmen på resan som började för snart två år sen.

Denna final är inte minst en fest för ögat. Även om jag nog hellre hade sett hela numret tecknat av Frazer Irving (som ju tecknade den sista arcen, ”Batman and Robin Must Die!”) så funkar de andra illustratörerna och t o m själva blandningen av visuella stilar bra. Den inledande sekvensen knyter an till Peter Milligans klassiska Batman-arc Dark Knight, Dark City (en av Morrisons stora inspirationskällor för hans senare Batman-historier) och Cameron Stewart fungerar hemskt bra som ersättare för Kieron Dwyer som ju tecknade originalet. Stewart lyckas med troget bildrefererande och fördjupar dessutom Dwyers ursprungliga bildval med några groteskt och härligt spöklika bilder i numrets inledande sidor. Sen skiftar historien till den slutgiltiga (?) uppgörelsen mellan Batman och Doctor Hurt (vars sanna identitet också avslöjas i detta nummer) med en härlig slagsmålssekvens som närmast för tankarna till Batman-teveserien eller i alla fall 50-60-tals-Batman med sina horder av mer eller mindre väl tematiserade skurkar. Det låter kanske som en frånstötande blandning men mixen av isande psykologisk skräck och fjäderlätt action med post-ironiska humoranslag flödar både fritt och njutbart från Morrisons manuspenna.

Fortsätt läsa [Batmania] Batman & Robin #16