Om ni alltså har missat det följde begåvade G Willow Wilson upp kritikersuccén Cairo med en ongoing på Vertigo med titeln Air (hon har även skrivit DC-miniserien Vixen: Return of the Lion och kommer enligt ryktet snart ut med en X-miniserie med Nightcrawler i huvudrollen). Huvudrollerna i Air innehas av Blythe Cameron, en flygvärdinna med höjdskräck, och Zayn, kanske terrorist, kanske dubbelagent, kanske… något annat. De hamnar båda två i en post-kolonial, post-9/11-soppa av aztekisk magi, konspirationer i flygbranschen, imaginära länder och annat som hör Vertigo-serier till. Genrer och referensbibliotek blandas här av Wilson utan att hon så mycket som tittar sig över axeln, vilket skänker Air en fräschör som många andra serier saknar – hela historien går på i ett uppkäftigt tempo som det bara är för läsaren att acceptera.
Air #17 fungerar som en coda efter den senaste arcen och är med Air-mått mätt tämligen tillbakahållen: numret innehåller bara ett möte med flygarässet Amelia Earhart (nej, hon är inte död), en mental tidsresa och ett möte med den aztekiske guden Quetzalcoatl. Lite välförtjänt lugn således efter Blythes tidigare möte med ett gäng heavy metal-jihadister (nej, det betyder inte vad ni tror, oavsett vad ni tror) och en överdos av psykofarmaka.
Illustration: M K Perker
Färgläggning: Chris Chuckry
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 4/5
Cairo är ett ensembledrama med flera huvudpersoner, alla skildrade med stor nyansrikedom. Vi möter haschsmugglaren Ashraf som mellan smuggelräderna samtalar med sin döda mor, den israeliska soldaten Tova som skickats på straffkommendering för ordervägran, libanes-amerikanen Shaheed som har drastiska planer för sitt Kairo-besök, den amerikanska turisten Kate som är både naiv och kunnig om regionen, regimkritiske journalisten Jibreel som vill gifta sig med Ashrafs syster, och, inte minst, djinnen Shams (just det, en äkta anden-i-flaskan, eller i det här fallet snarare anden-i-vattenpipan) som fungerar som en trickstergestalt som för alla dessa disparata existenser samman.
