Azrael är kanske inte någon av de mer kända karaktärerna som har kopplingar till Batman, men han var rätt populär under 90-talet, i alla fall tillräckligt för att DC skulle ge honom en egen tidning som höll på fram till nummer 100. Ganska imponerande. Nu i och med Battle of the Cowl så har DC bestämt sig för att återuppliva karaktären, dock inte med Jean-Paul Valley bakom masken (tack och lov att vi slipper ännu en tillbaka-från-det-döda-historia) utan en helt ny karaktär som har kopplingar till Grant Morrisons Three Batman-koncept.
I det här numret rekryteras Michael Lane av the Order of Purity, en religiös grupp som brutit sig loss från the Order of Dumas som låg bakom den första Azrael. Men Lane hinner knappt få på sig Azrael-rustningen innan han och the Order of Purity attackeras av the Leauge of Assassins under ledning av Ra’s al Ghul dotter, Talia.
Fabian Nicieza gör här ett väldigt bra manusjobb. Väldigt snabbt lyckas han få oss läsare att känna sympati för Michael Lane, en man som förlorat väldigt mycket i sitt liv och som är både fysiskt och psykiskt ärrad av sina tidigare upplevelser. Dessutom tycker jag han får till en väldigt dov och stämningsful atomosfär som dessutom understrycks av Frazer Irvings illustrationer.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Frazer Irvings illustrationer. Flera scener är riktigt snyggt tecknade medan andra känns påskyndade eller i vissa fall på gränsen till ofärdiga. Ta bara Green Arrow-skurken Merlyn som gör ett inhopp här tillsammans med Leauge of Assassins. Frazers illustrationer av honom är bland det mest endimensionella och detaljlösa jag sett i en serietidning. Men i det fall där Irving får visa upp sin talang till fullo så passar hans still väldigt bra till Azrael: Death’s Dark Knight. Jag hoppas bara att han rycker upp sig till nästa nummer.
Niciezas manus här tycker jag är värt en klar fyra i betyg, men Frazer Irvings ojämnhet i illustrationerna drar ner helhetsbetyget och slutar i en svag trea till Azrael: Death’s Dark Knight #1.
Manus: Fabien Niceza
Illustration: Frazer Irving
Tusch: Frazer Irving
Färg: Frazer Irving
Förlag: DC Comics
Betyg: 3-/5
Det trodde jag aldrig, mest för att Marvels EID Quesada ju är en av karraktärens föräldrar.
Hans 90-tals serie hade en bra miniserie först och sen en bra serie de första 30 nummerna eller så, sen började de ändra på hans coola dräkt och förändra allt möjligt så jag är förvånad att han höll 100 nummer.
Som Azbat tyckte jag att han var ganska intressant vilket inte är helt rumsrent att säga kanske:-D
[…] mars skrev jag om första numret i miniserien Azrael: Death’s Dark Knight av Fabian Nicieza och Frazier Irving. Det var ett bra nummer och en helt ok, och inte allför lång […]