Årets sista nummer är ett dubbelnummer med ett riktigt schysst omslag av Velluto och Mattozzi. Rimligtvis årets snyggaste och en solklar vinnare av årets omslag. Cernwulfs gladiatorhjälm måste vara en av de tuffaste Fantomen-accessoarerna. Trilogin om just Cernwulf avslutas i och med detta nummer med sista delen Öknens vargar. Cernwulf ger sig ut på jakt efter Valpurgia, ränksmiderskan som låg bakom hans älskades död. Cernwulf blir tillfångatagen och satt som galärslav men blir fri och jakten får sin upplösning i en borg i Judéen.

Romerska legender är ett av de bättre sammanhängande äventyren de sista åren. Första delen var nog den bästa men den sista delen är bra även den. Leppänen kommer bäst till sin rätt i historiska äventyr och Reimerthi lyckas få till ett vettigt avslut även om ingredienserna känns igen. Noteras kan att Romerska legender har varit betydligt blodigare än vanliga Fantomen. Cernwulf är inte Fantomen och därför inte på samma sätt förhindrad att bruka dödligt våld.

Thorgal-äventyret Alinoe är bra, det är ju ett Thorgal-äventyr 🙂 Det är lite annorlunda än de flesta andra äventyr. Det fokuserar helt på vad som händer när Jolan använder sina krafter på ett sätt han inte kan kontrollera. Hans fantasi hotar både hans och Aricias liv på ön där de är ensamma. Äventyret lyckas förmedla en krypande känsla av utsatthet.

Blixt Gordon-äventyret Atlantis påminner en hel del om tidigare äventyr. Ett okänt rike, denna gång på havsbottnen, styrs av en tyrann som störtas med hjälp av Blixt. Tråkigt manus och snyggt men livlöst tecknat. Sluta med serien, tack! Herman Hedning är toktrist som vanligt. Sluta även med denna, tack! Dödlig fristad av Falk & Barry är genomusel och en plåga att läsa. Var är Ray Moore?

Trackback-adress