Ragman, även känd som Rory Regan, är något av en doldis i DC-universat. Han dök upp 1976 i en kortlivad tidning som bar hans namn med manus av Robert Kanigher och med riktigt tjusiga teckningar av bland andra Joe Kubert. I Sverige publicerades en del av de här serierna i Läderlappen. Det passade bra med tanke på att Ragman i mångt och mycket är samma andas hämnare. Med bas i Gotham, dock utan de pengar och hjälpmedel hans mer kände like besitter, är Ragman en sorts fattiglappsBatman i en brokig dräkt sydd av lumpor. Ursprungligen fattig irländare är han sedan tidigt 90-tal retconnad till jude av Keith Giffen. Två miniserier placerade vår tids Ragman som en i ett led av kabbalistiska hämnare som skyddat folket från förföljelse tack var en dräkt som hämtar styrka från onda män han besegrat. Efter det har han dykt upp i en rad olika miniserier med magiskt tema, nu senast i Untold Tales of Blackest Night.
Föreliggande One Shot är en introduktion till den judiska delen av Ragmanmyten. Via en ramberättelse där Rory Regan med hjälp av sin rabbi försöker komma till tals med det faktum att hans far förnekade sin judiska identitet och dolde den för sin son, får vi se Ragmans rötter i kabbala och hans föregångares kamp mot antisemiter genom tiderna. Även om jag gillade honom redan som trashankshämnare så går det inte att förneka att en hjälte som åtminstone är andlig släkting till Golem är en mycket lockande tanke. Vidare har magikopplingen gjort att Ragman kämpat sida vid sida med figurer som Detective Chimp. Bara en sådan sak! Precis som vissa musikkännare efter ett tag inte kan gå igång på annat obskyra vinylsinglar, känner jag efter att ha tillbringat stora delar av mitt läsande liv i DCs universum en allt starkare dragning till de mindre namnkunniga invånarna däri. Tyvärr håller varken manus eller teckningar riktigt måttet i den här tidningen. Stephen Segovia har bestämt sig för att lila kåpor är det judiska plagget framför andra, oavsett om scenerna utspelar sig under 1500-talet eller visar motståndskampen i Warsawas getto. Nu för tiden är man som bekant bortskämd med serieskapare som verkligen gör hemläxan och ser till att alla tidstypiska detaljer stämmer. Får man det rätt skänker man också en större trovärdighet åt berättelsernas mer fantastiska element. Det har man helt missat här. Som Ragmanfan kan jag bara hoppas att Rory Regan snart får en ny chans i mer varsamma händer. Tidningen förde i alla fall det goda med sig att jag blev inspirerad till att gräva fram de gamla serierna en gång för alla.
Manus: Christos Gage
Teckningar: Stephen Segovia
Förlag: DC
Betyg: 2
Jag är också som en blogg.
Verkar vara en intressant serie. Den diskuteras även här: hogavserier.wordpress.com