Film /Film /Recensioner

The Avengers

fredag 4 maj, kl 13:55 av 1 kommentar

avengers-movie-poster”…och det kom en dag, en dag olika alla andra, då Jordens mäktigaste hjältar fann sig enade mot ett gemensamt hot. På den dagen föddes The Avengers – för att bekämpa de fiender som ingen ensam superhjälte kunde motstå.” Detta var länge ingressen som introducerade serien The Avengers, som nu alltså blivit storskalig film.

Först, en bekännelse: jag skriver den här recensionen i egenskap av en stor Avengers-fanboy. Avengers har alltid varit en av mina favoriter bland Marvelserierna så det är svårt att vara opartisk. Min inre nioåring är lycklig över att den här filmen överhuvudtaget finns; att den dessutom är så oerhört välgjord är bara en stor fet bonus. Filmens intrig, utan att avslöja för mycket, handlar om att det finns ett objekt kallat Tesseract, som den onde guden Loki vill använda för att erövra världen. Superagenten Nick Fury samlar därför en brokig skara superhjältar för att stoppa honom. Problemet är att dessa hjältar, dessa Avengers, har tämligen svårt att komma överens. Kan de enas innan det är för sent?

The Avengers är alltså kulminationen av flera års planering från Marvels sida – Iron Man 1 & 2, Incredible Hulk, Thor och Captain America: The First Avenger har lanserats med den långsiktiga tanken att det skulle till slut bindas samman i en Avengers-film. Ett massivt filmprojekt på en skala som ingen vågat drömma om tidigare. Trots det så är Avengers en förvånansvärt välbalanserad film. Vi har sex superhjältar från vitt skilda miljöer, tre hemliga agenter och en skurk med tillhörande armé från yttre rymden. Med så många kockar i köket hade det lätt kunnat bli en soppa av alltihop, men regissören Joss Whedon vet precis hur han ska låta var och en glänsa. Varje karaktär får minst en scen där det tydligt demonstreras varför vi som publik ska älska just honom/henne, samtidigt är det ingen av dem som blir tvungen att bära hela filmen på sina axlar.

Iron Man (Robert Downey Jr.) är lika älskvärt excentrisk som tidigare, men visar upp en ny sida av Tony Stark när han helt plötsligt möter ett helt gäng som kan matcha honom både i kraft och ego. Dessutom har Robert Downey Jr. ett utmärkt sinne för komisk timing och levererar många av de bästa replikerna. Captain America (Chris Evans) känns som en gammaldags, redbar karl från seklets mitt och är därför underhållande i rollen som en fisk på torra land. Självklart är han också imponerande som supersoldat och taktiskt geni. Men jag måste hålla med min Shazam-kollega Jonas, hjälmen ser dum ut. Hulk (Mark Ruffalo) är en fullträff. Hulk på film har nog aldrig varit mer trogen serieversionen. Det är naturligtvis svårt att hitta en Hollywood-stjärna som kan spela nervös och hämmad som Bruce Banner (dvs. Hulkens raka motsats) men som samtidigt är trovärdig som människomonstret Hulk. Det kan Mark Ruffalo. Thor (Chris Hemsworth) ger historien lite av en Shakespeare-lik tyngd. Han känner att det är han som borde ta hand om Loki, och att de andra Avengers inkräktar på en familjeangelägenhet. ”Ingen spöar min lillebror utom jag” och allt det där. Black Widow (Scarlett Johansson) kändes, åtminstone för mig, inte helt klockren när vi såg henne i Iron Man 2. Här ändras det kapitalt, då Joss Whedon som vanligt är utmärkt på att skriva starka kvinnoroller. Black Widow ges ett nytt karaktärsdjup och kan dessutom slåss minst lika bra som männen. Hawkeye (Jeremy Renner) ges tyvärr inte lika mycket utrymme som de andra karaktärerna; han spelas som en typisk ”arg ung man,” vilket är synd eftersom Jeremy Renner kändes klippt och skuren för den här rollen efter hans insats i The Hurt Locker. Däremot är det skoj att se hans talanger som världens bäste bågskytt. Loki (Tom Hiddleston) är en medryckande skurk, både obehaglig och charmig på samma gång. Han är en maktgalen psykopatisk gud som inte bryr sig om vem han dödar för att nå sina mål, men samtidigt får man sympati för en trasig man som vill hävda sig inför sin alltför perfekta adoptivfamilj. Agent Coulson (Clark Gregg), denne ytterst artige S.H.I.E.L.D.-agent, gör vad en typisk biroll ska göra, nämligen lyfta fram och definiera huvudrollerna. Agent Hill (Cobie Smulders), Pepper Potts (Gwyneth Paltrow) och Erik Selvig (Stellan Skarsgård) har mindre roller i historien men är övertygande och underhållande när de dyker upp – särskilt när Pepper Potts får munhuggas med Tony Stark. Nick Fury (Samuel L. Jackson) har en större roll än i de tidigare Marvel-filmerna, och är en sorts korsning mellan James Bond och John Shaft. En hemlig agent som dessutom är en bad mother(shut your mouth!).

Regissören och tillika författaren Joss Whedon är känd som skaparen av TV-serier som bl.a. Buffy the Vampire Slayer och Firefly. Dessutom har han skrivit manus för Marvelserierna Astonishing X-Men och Runaways så det är tydligt att han är ett fan. Zak Penn är krediterad som medförfattare, men med en meritlista som inkluderar de inte helt lyckade Elektra och X-Men: The Last Stand tror jag vi kan utgå från att det är huvudsakligen Joss Whedon vi bör tacka för The Avengers. Det måste sägas att det är ett mycket bra manus. Alla figurer har en egen distinkt ”röst” samtidigt som dialogen hela tiden sprakar med roliga one-liners. Varenda slagsmålscen känns motiverad och välkoordinerad, från de små kampsportsstriderna till vad som närmast kan kallas en krigsscen i slutfighten. Även fotot briljerar, såsom det borde göra med Oscarnominerade Seamus McGarvey vid kameran. I slutstriden ser vi t.ex. en lång kameraåkning när kameran likt en stafettpinne följer alla Avengers, en efter en, runt ett härjat New York. Hela filmen är fotograferad med intressanta vinklar och genomtänkta bildkompositioner med ett djup som borgar för en bra 3D-upplevelse i biosalongen. Även scenografin håller mycket hög klass och realiserar t.ex. S.H.I.E.L.D.s högkvarter på ett sätt som verkar hämtat ur en gammal Jim Steranko-serie. Slutsumman är att detta är en magnifik bioupplevelse som höjer ribban för vad superhjältar på film kan vara.

Nåväl, låt mig försöka vara objektiv. Vad kan vi då skriva i minuskolumnen? Ja, Captain Americas hjälm ser som sagt ganska fånig ut. Faktum är att hela hans uniform skulle kunna vara mycket bättre. De vita strecken på axlarna distraherar och det är överdrivet många sömmar; det liknar ett lapptäcke. Bruce Banner har en replik sent i filmen som motsäger all logik (men den kan jag inte diskutera ingående utan att droppa spoilers). Den lilla bonusscenen som göms i eftertexterna är troligtvis obegriplig för den breda massan – den är ren och skär fanservice, vilket iofs kan vara bra om man är ett fan. Själv blev jag tvungen att förklara relevansen av (…) för mitt biosällskap. Sådana småsaker är dock inget som kommer hindra mig från ge The Avengers högsta betyg.

Betyg: 5/5

Kommentarer

  1. Lars says:

    Jag tror faktiskt att det är Zak Penn som står för huvuddelen av manus, någon slags stomme. Och det har han gjort i många Marvel-filmer nu, Det baserar jag på att mycket av grunderna till filmen, särskilt i vad som har kommit genom de andra superhjälterullarna, ju kom före Whedon blev regissör för Avengers. Gissar på att Whedon kom in senare och putsade till, förbättrade och satte sin prägel på manuset. 🙂

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...