Recensioner

The Unbeatable Squirrel Girl #1-8

söndag 17 januari, kl 21:50 av 0 kommentarer

4763046-01Doreen Green är inte bara en förstaårsstudent i datavetenskap på Empire State University, i hemlighet är hon också en mutant med den proportionella snabbheten och styrkan hos en ekorre och hon kan även förstå och prata med ekorrar. Tillsammans med sin bästa vän Tippy-Toe, som är en ekorre, och sina nya vänner, rumskamraten Nancy Whitehead (som stickar och gör fanzines med Cat-Thor), Chipmunk Hunk och Koi Boi använder hon sina fantastiska krafter för att bekämpa brott och vara så asgrym som bara hon kan vara. Hon är…The Unbeatable Squirrel Girl.

För exakt ett år sedan såg första volymen av The Unbeatable Squirrel Girl av Ryan North (Dinosaur Comics) och Erica Henderson (Jughead) dagens ljus och det hann bli åtta nummer innan serien började om med en ny volym med samma skaparteam, något som drabbade flera av Marvels titlar förra året. Serien har höjts till skyarna av flera recensenter och eftersom jag är nyfiken och gillar karaktären tänkte jag se om de första åtta numren, samlade i The Unbeatable Squirrel Girl Vol. 1: Squirrel Power (#1-4) och The Unbeatable Squirrel Girl Vol. 2: Squirrel You Know It’s True (#5-8), var något för mig.

4932909-02Att en serie med namnet The Unbeatable Squirrel Girl är ganska fånig och inte tar sig själv på något som helst allvar säger sig självt och Doreen Green besitter ett enastående självförtroende som sätter an tonen för hela serien. Genom hela serien stöter hon på den ena superskurken efter den andra, från Kraven The Hunter, Whiplash, Galactus och en ondskefull ekorre-gud från Asgard som får folk att bli grälsjuka med hjälp av hjärnkontroll, och lyckas hon inte besegra dem med sina krafter eller ekorrarmé så besitter hon ett fantastiskt munläder, bland annat lyckas hon övertala Kraven att jaga gigantiska sjömonster istället för Spider-Man och får Galactus på andra tankar genom att hitta en obebodd planet (som har ett överflöd av näringsrika nötter) åt honom, plus att hon lär honom att använda lite fler personliga pronomen.

the-unbeatable-squirrel-girl-1-tail-tuckErica Hendersons penna är skönt cartoony och passar oerhört bra till denna anrättning så på det stora hela är The Unbeatable Squirrel Girl en trevlig bekantskap, men det är något som gnager (förlåt) inom mig. Serien är fullproppad med skämt, ungefär som en sitcom där varje replik eller bildruta följs av ett öronbedövande burkskratt eller ett käckt trumfill och som om det inte räckte finns det nästan alltid en reflektion av Squirrel Girl av vad du just läst längst ned på sidan för att inte missa ett enda tillfälle till skratt. Problemet är bara att jag inte 3tycker det är speciellt roligt. Det enda jag upplever är att jag får ont i käkarna för att jag försöker skratta och dessutom är kommentarerna längst ned på sidan så små och otydliga att jag bara kan läsa dem om jag tar av mig glasögonen, vilket i och för sig händer allt oftare nu när jag passerat 40. Serien mal på i ett vansinnigt tempo, full med oändlig dialog utan pauser och efter ett tag upptäcker jag att jag börjar kolla hur många sidor det är kvar innan den är slut och det är definitivt inget bra tecken. The Unbeatable Squirrel Girl får mig att känna mig irriterad, mätt och dessutom…gammal.

Squirrel-Girl-being-adorbsSå, vad är det för fel på mig då? Ingenting skulle jag vilja säga. En av mina absoluta favoritgenrer är superhjälteserier med unga vuxna eller komisk touch och jag tänkte därför ta tillfället i akt och nämna några stycken för att ni inte ska tro att jag bara är en humorlös gammal gubbe: Runaways av Brian K. Vaughan och Adrian Alphona (ganska mörk men full av härlig dialog och fantastiska karaktärer), Young Avengers (Kieron Gillen och Jamie McKelvies underbara mästerverk i genren), Hawkeye (Matt Fraction och David Aja i högform), The Superior Foes of Spider-Man (C-skurkar som är elaka mot varandra), She-Hulk av Charles Soule och Javier Pulido (saknad pärla från förra året) samt bäst just nu, Ms. Marvel av G. Willow Wilson och co och Silver Surfer av Dan Slott och Mike Allred.

4436367-01Förutom Squirrel Girls tid som barnflicka åt Jessica Jones och Luke Cages dotter i Brian Michael Bendis New Avengers (där han dessutom lyckades med konststycket att få henne att visa sårbarhet) har Dan Slott författat den bästa serien med Doreen Green i en av huvudrollerna: Great Lakes Avengers: Misassembled. En fullständigt briljant och bisarr miniserie i fyra delar, tecknad av Paul Pelletier, full av svart humor där en karaktär dör i varje nummer. Jag blev därför extra glad när jag såg att andra volymen av The Unbeatable Squirrel Girl innehöll extramaterial från GLX-Mas Special #1, Thing #8 och Age of Heroes #3, alla skrivna av Dan Slott och med Squirrel Girl i centrum. Alla fans till The Unbeatable Squirrel Girl får förlåta mig men jag tycker faktiskt de (tillsammans med hennes framträdande i New Avengers) är bättre än alla åtta numren av serien.

Kort sagt: serier som The Unbeatable Squirrel Girl fyller en viktig plats i Marvels katalog men har definitivt inte någon plats i min bokhylla.

Manus: Ryan North
Illustration: Erica Henderson
Färgläggning: Rico Renzi
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3/5

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

    Fatal error: Call to undefined function wp_recentcomments() in /storage/content/58/186058/shazam.se/public_html/wp-content/themes/billy/sidebar.php on line 38