När Jon och Suzie har sex med varandra stannar tiden, bokstavligen. De använder sina krafter för att råna banker men det visar sig att det finns andra som dem.
Efter att ha höjt de två första volymerna av Matt Fraction och Chip Zdarskys charmiga och nyskapande sexkomedi Sex Criminals till skyarna med högsta betyg är det två saker som slår mig efter att ha läst igenom tredje volymen: 1. I stort sett ingenting händer och 2. Det mest intressanta med serien är metainslagen om själva processen bakom serien där Fraction verkar tvivla på både sig själv och vart serien är på väg samt att det är en himla tur att han har Zdarsky vid sin sida.
Tredje volymen kan sammanfattas på följande sätt: Dr. Ana Kincaid och Suzie ryker ihop. Suzies gynekolog Robert Rainbow skräms av att han inte är lika sexuellt erfaren som Suzies bästa vän Rachelle. Sexpolisens ledare Myrtle Kegelface har en affär med Jons psykolog för att ta reda på fakta om Jon. Två nya personer med sex-superkrafter introduceras: Douglas som är en sjukvårdare vars sperma förvandlas till en älvliknande animefigur (med tentakler) och den asexuella affärskvinnan Alix som kan skapa någon sorts kraftfält. Det var allt…just det! Jon säger de magiska (och läskiga) orden till sin sambo och Suzie vill sluta råna banker, vilket får Jon att muttra för sig själv: ”But it’s the whole premise of the book”.
Den sedvanliga sexualundervisningen i serien består den här gången av en mycket intressant, men alldeles för lång, föreläsning om vad som är ”normalt” och de roligaste scenerna står Robert för där han drömmer att Rachelle har sex med ett helt kompani av män och frågar den skräckslagne Robert om han vill vara med samt när de träffar ett av Rachelles ex och det enda han kan tänka på är att de legat med varandra. Det Robert är mest rädd för är att Rachelle ska tycka han är tråkig eftersom han inte är lika sexuellt erfaren men tyvärr är han helt ute och cyklar för som Rachelle säger: ”Om du hade tråkat ut mig hade du fått reda på det.”
Tillbaka till volymens metainslag och grälet mellan Ana och Suzie som liknar den mycket roliga scenen i första volymen där Jon och Suzie sjunger Queens Fat Bottomed Girls men alla pratbubblor är fyllda av Fractions ursäkter för att de inte fick tillstånd av skivbolaget att trycka texten i serien. Fraction har ågren över att grälet mellan Ana och Suzie bara kommer att resultera i en massa klichéer när det enda han vill säga är att ingen kan bestämma vad som är onormalt, vilket också är volymens tema, och ringer upp Chip som lätt disträ konstaterar, efter att ha räknat pengarna han fått för Jughead och berättat att hans kokainmissbruk finansieras av Howard the Duck, att de kan göra vad de vill. Varför inte köra deras konversation och gå all-in-meta?
Det är just sådana här scener som gör att jag fortfarande gillar den här serien skarpt även om det kan bli lite mycket navelskådning ibland. Däremot skjuter Fraction och Zdarsky långt över målet när exposition ersätts av svarta rutor med text där de konstaterar att de borde ha haft bilder istället. Det känns bara krystat, onödigt och till och med lite slött.
Det bästa vore om Sex Criminals avslutades med nästa arc medan den fortfarande är på topp och går att rädda. Då skulle Fraction och Zdarsky också få mer tid till sitt nya serieprojekt The Recidivist, som jag inte vet någonting om mer än titeln, att det är en superhjälteserie tecknad av Annie Wu (Hawkeye, Black Canary) och producerad av Fraction och hustrun Kelly Sue DeConnicks företag Milkfed Criminal Masterminds. Både Fraction och Zdarsky är fenomenala serieskapare och med rätt fokus kan de göra guld av vad som helst vilket de tidigare volymerna av Sex Criminals visar och jag hoppas serien slutar med flaggan i topp.
Illustration: Chip Zdarsky
Förlag: Image Comics
Betyg: 3+/5
Håller helt med. Tyvärr tappade den rejält i volym 3. Snudd på långtråkig stundtals. Men hoppet är det sista som överger en serietorsk!