Recensioner

Beasts of Burden: Neighborhood Watch, Hunters & Gatherers, What the Cat Dragged In och lite till.

torsdag 15 mars, kl 23:15 av 0 kommentarer

Efter att ha läst och recenserat Evan Dorkin och Jill Thompsons Beasts of Burden: Animal Rites fick jag minst sagt blodad tand och nu när jag läst resterande one-shots (utom Hellboy/Beasts of Burden) består intrycket och jag kan nu officiellt räkna mig som ett av många hängivna fans av serien. Hyllningskören till Beasts of Burden får ständigt nya medlemmar och det är imponerande att läsa en serie som så skickligt kombinerar bra karaktärer, charm, humor, skräck och spänning och som dessutom bjuder på härligt ögongodis i form av Jill Thompsons underbara gestaltningar av våra fyrbenta ockulta detektiver från Burden Hill.

De återstående serierna jag läst är Beasts of Burden: Neighborhood Watch (tre korta historier tidigare utgivna i antologin Dark Horse Presents #4, 6 & 8, 2011-12), Beasts of Burden: Hunters and Gatherers (2014) samt Beasts of Burden: What the Cat Dragged In (2016). De två senare har båda belönats med en Eisner Award i kategorin Best Single Issue/One-Shot och Jill Thompson knep även en egen Eisner för den sistnämnda (tillsammans med Wonder Woman: The True Amazon) i kategorin Best Painter/Multimedia Artist.


I Neighborhood Watch är Rex och Orphan på trolljakt (Food Run), Wise Dog Emrys berättar sedelärande sagor om hjältemodiga hundar för tre entusiastiska valpar (Story Time) och slutligen stöter vårt team ihop med en flock vilsekomna får i Burden Hill (The View From the Hill). Även om jag föredrar de längre historierna så är dessa korta historier små guldkorn som jag inte vill vara utan och om du är en komplettist som jag så är de ett måste.

De riktigt köttiga bitarna hittar man i Hunters and Gatherers (där teamet löser problemet med en ytterst farlig fiende) och så höjdpunkten What the Cat Dragged In (där katterna Dymphna, Orphan och Kid undersöker mysteriet med Dymphnas gamla hem med hjälp av den truliga tvättbjörnen Hoke). Här briljerar både Dorkin och Thompson och även Dorkins fru Sarah Dyer som varit ett bollplank med idéer för maken under resans gång och som (enligt författaren själv) räddade den sistnämnda one-shoten från att bli en dålig Lovecraft-parodi och därför står med som författare till What the Cat Dragged In.

Det jag gillar mest är att världsbygget vidgas och att karaktärerna utvecklas, speciellt den rädda dobermannen Rex som blivit den han är på grund av sin alkoholiserade och elaka husse, Jack som kan se döda andar samt en djupdykning i Dymphnas bakgrund som ger mig kalla kårar.

Ett av Benjamin Deweys bidrag till nästa miniserie med Beasts of Burden.

Framtiden för Beasts of Burden är lite grumlig för enligt Evan så hade han kunnat tänka sig att skriva serien på heltid men eftersom Jill är en hett eftertraktad illustratör med många järn i elden så får vi finna oss i en begränsad utgivningstakt. Redan när What the Cat Dragged In släpptes fanns det planer på en miniserie med namnet The Presence of Others men när den dyker upp återstår att se. Däremot kan jag glädja alla fans med att en annan miniserie med arbetsnamnet Wise Dog Society sjösatts och förmodligen kommer att dyka upp inom en snar framtid. Den här gången står Benjamin Dewey (Autumnlands) för illustrationerna och han lägger regelbundet upp bilder på sitt Instagramkonto där man kan följa hans arbete med serien. Wise Dog Society handlar med största sannolikhet om de så kallade Wise Dogs, av vilka vi tidigare stött på Emrys och Miranda, som tillfälligt lämnade Burden Hill (skildrat i Hunters and Gatherers) för att ta itu med oroväckande övernaturligheter i grannkommunerna samt den mystiska Old Grim.

Manus: Evan Dorkin, Sarah Dyer
Illustration: Jill Thompson
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4+/5

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...