Recensioner

Die, Vol. 1: Fantasy Heartbreaker

fredag 5 juli, kl 01:26 av 0 kommentarer

Förutom att Solomon och Dominic var bästa vänner så fyllde de även år samma dag och brukade alltid fira sina födelsedagar tillsammans. År 1991 när de fyllde 16 var de för stora för barnkalas och för unga för att gå på puben men Solomon hade en idé: ”I can run a game”, sa han. ”You know…a birthday party.” Alla deras bästa vänner var där. Chuck, Matthew och Isabelle, ja, till och med Dominics tre år yngre syster Angela som var förkrossad över att deras hund dött men hon slutade klaga när Dominic sa att hon fick följa med…något han skulle ångra resten av sitt liv.

Två år senare dyker ungdomarna plötsligt upp på en ödslig landsväg, men en av dem, Solomon, saknas, Angela har förlorat sin ena arm och ingen av dem kan säga vad som hänt eller var de varit under dessa år.

2018 fyller Dominic 43 år, en födelsedag han firar i stillhet med sin fru utan presenter eller uppståndelse eftersom han fortfarande hemsöks av sina minnen men när han och systern Angela går ut för att ta ett glas på kvällen får han plötsligt ett paket av bartendern…ett paket som innehåller en blodig T20. Solomons tärning. Alla vännerna från förr samlas hemma hos Chuck och fast de alla är vettskrämda så vet de att de inte har något val: Solomon är kvar i landet Die och de måste hjälpa honom…och ingen lämnar spelet förrän spelet är slut.

Mina uppväxtår på 1980-talet präglades minst lika mycket av rollspel som serietidningar. Drakar & Demoner såg dagens ljus 1982, följt av Mutant 1984 och Chock 1985 och fastän jag alltid föredrog Mutant så fanns det tillräckligt med kompisar i min närhet som älskade de andra spelen som gavs ut av Äventyrsspel och när det gällde speltidningen Sinkadus och soloäventyr som Ensamma Vargen och Falken så slukade jag allt jag kom åt. Jag är mycket tacksam över att mina föräldrar tillät mig att hänge mig totalt åt detta säkert för dem främmande fenomen, speciellt med tanke på den rådande moralpaniken mot rollspel som jag då var lyckligt ovetande om, och även om jag hade glädjen att få vara spelledare i en rad kampanjer så var jag alltid mer intresserad och fascinerad av att förkovra mig på egen hand när det gällde spännande världsbyggen, regler, mutationer och dylikt. Intresset ebbade ut så småningom men rollspel är en omistlig del av min uppväxt och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Jag är född 1974 och Kieron Gillen 1975 och även om vi kommer från skilda världar så har vi i alla fall kärleken till rollspel gemensam. Jag har alltid varit svag för hans samarbeten med Jamie McKelvie (Young Avengers, Phonogram och snart avslutade The Wicked+The Divine) men hans serie Die (som även är den fenomenala tecknaren Stephanie Hans första pågående serie) slår an något speciellt, närmast suggestivt, inom mig. Den animerade TV-serien Dungeons & Dragons, som sändes 1983-1985 och handlar om sex ungdomar och bästa vänner som hamnar i en fantasyvärld och sedan försöker återkomma hem, var en av inspirationskällorna och framförallt frågan som Gillen ställde sig själv: vad hände sedan? TV-serien fick inte något lyckligt slut, i själva verket avslutades den aldrig trots att det fanns ett manus till sista episoden och detta olycksaliga öde för både TV-serien och de fiktiva ungdomarna skapade i sin tur en magnifik serie full av historia, postmodernism och nostalgi. Samtidigt som Die är en medveten dekonstruktion av rollspel och fantasygenren så är det också en renodlad och innerlig kärleksförklaring till den samma och framförallt är det en medelålderskris från Helvetet.

I Die är världsbygget intrikat och fantastiskt precis som huvudkaraktärerna där alla har tydliga roller både i verkliga livet och i spelets värld. Seriens namn är en fyndig ordlek mellan död och rollspelens engelska namn för tärning och just de karakteristiska rollspelstärningarnas funktion är fundamental för serien och spelet som Solomon, spelets Dungeon Master, skapat.

Seriens huvudperson och berättare är Dominic, som alla kallar Ash. I spelet är han en kvinna och gruppens ledare, Dictator. ”A diplomat with teeth” och en blandning mellan Cleopatra och Machiavelli som manipulerar verkligheten och sina medspelare med hjälp av sin magiska stämma, alltid effektfullt och oftast skoningslöst. Om man utgår från rollspelet D & D så tillhör hen klassen Bard och hen spelar på sin omgivnings känslor som en virtuos musiker på harpa. Hens tärning är T4 som ju är formad som en pyramid med Dictator på toppen och de övriga spelarna i botten.

Ashs syster Angela älskade cyberpunk i unga år och hennes namn i spelet är Neo, följaktligen inspirerat av cyberpunkens fader själv: William Gibson. I spelet tillhör hon klassen Rogue och är en teknoorganisk varelse som är beroende av älvenergi för att kunna frammana sina krafter och förmågor, vilket gör henne till en opålitlig missbrukare. Hennes tärning är självklart en T10, dels för att den är den nyaste rollspelstärningen, för att syfta på hennes namn, men också för att den bokstavligen är binär i sitt namn – precis som cyberrymden.

Chuck är odågan och både gruppens samt spelets svarta får. Hans utgångspunkt är bara att ha roligt för stunden och han bryr sig inte nämnvärt om konsekvenserna av sitt eget handlande. Hans namn i spelet är Fool och han tillhör också klassen Bard, fast med betoningen på en narr och hans tärning är den alldeles vanliga T6.

Matthew var en dysterkvist redan innan hans mor avled och i spelet är han därför en Grief Knight och tillhör klassen Paladin. Han är med andra ord en magisk riddare som kan frammana mäktiga krafter med hjälp av att känna sorg och denna kraft manifesteras i hans magiska och talande svärd. Hans tärning är T8 som är den tärning man brukar använda för att räkna ut skadan av ett långsvärd men som även är en del av seriens världsbygge inspirerat av Robert Plutchicks psykologiska teori om att alla känslor skapas av en mix av åtta primära känslor (Wheel of Emotions). Eftersom Matthew är en Grief Knight betyder det också att vi förmodligen kommer stöta på riddare med epitet som ecstasy, admiration, terror, amazement, loathing, rage och vigilance.

Isabelle är adopterad från Asien och bor i England med franska föräldrar. Hennes dubbla utanförskap har gjort henne tuff och aggressiv och i spelet kallas hon Godbinder och tillhör klassen Cleric, vilket är en magiker som kan frammana mäktiga gudar som närmast kan liknas med lömska demoner. Hennes tärning är T12 (tänk de tolv apostlarna så är du hemma) och den stora ironin är att hon är en glödande ateist.

Den sista och viktigaste tärningen som för många, inklusive mig själv, är sinnebilden av rollspel är T20 och som därför tillhör spelledaren och världens skapare: Solomon. Den har inte bara gett namn åt själva spelet och världen utan också dess 20 olika delar av vilka vi i seriens första volym får höra talas om eller stifta bekantskap med sex: Angria, Glass Town, The Dreaming Lands, Eternal Prussia, Little England och Solomons egen domän: Twenty.

Förutom rollspelets karaktärer så är deras verkliga liv också högst intressant för handlingen. Bland annat är Angela involverad i en bitter vårdnadstvist och Chuck har gjort sig en förmögenhet på att sälja filmrättigheterna till sin bok Portal of Pain och har flera exfruar. Dynamiken mellan huvudpersonerna är fenomenal, insatserna höga samt spänningen på topp och trots att Gillens härliga världsbygge kan tyckas pretentiöst och överarbetat vid första anblicken så är detta ingalunda fallet. Förutom inspirationen från rollspel och fantasyförfattare (bland annat får Tolkien en egen värld i seriens minnesvärda tredje nummer) så tillhör Die också fantasysubgenren Portal Fiction (dit man bland annat kan räkna klassiker som Narnia och Trollkarlen från Oz) men framförallt är det en dark fantasy, eller som Gillen själv beskriver den: ”Goth Jumanji”.

Som ni redan förstått av denna långa recension är Die en av mina nya favoritserier som får högsta betyg och jag längtar verkligen efter fortsättningen som dyker upp nu i augusti. Innan jag slutar måste jag bara förklara seriens undertitel, Fantasy Heartbreaker, som är ett begrepp jag väl känner igen men som jag inte visste hade något namn. Det syftar på det fasansfulla tillstånd som kan uppstå när spelare, likt en blixt från klar himmel eller en kniv i ryggen, väljer att bryta rollspelets oskrivna regler och helt plötsligt förvandlas till tondöva anarkister som löper amok och förstör allt som spelledaren byggt upp. I Die är en av premisserna att alla kan återvända hem om alla är överens…men vad händer när någon vägrar?

Manus: Kieron Gillen
Illustration: Stephanie Hans
Förlag: Image Comics
Betyg: 5/5

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...