Reinhard Kleist är en av mina favoritserieskapare och har så varit sedan jag läste Lovecraft-novellerna i Das Grauen im Gemäuer och vampyrserien Berlinoir. På senare år har han i huvudsak ägnat sig åt biografier som suveräna Cash- I see a darkness och hyfsade Castro. Hans senaste biografi, Der Boxer- Die wahre Geschichte des Hertzko Haft, var en av de kommande serier jag såg fram emot mest när jag sammanfattade föregående serieår. Liksom hans tidigare biografier lär denna bli översatt till engelska, inom det närmaste året om jag får gissa. Der Boxer är baserad på en biografi av Hertzko Hafts son Alan Scott Haft. Det hela börjar i den lilla staden Belchatow i Polen 1939 där Hertzko och hans bröder ägnar sig åt smuggling över den gräns som skapats mellan Tyskland och det polska generalguvernementet. I ett försök att rädda sin bror från tyskarnas falska löften om arbete hamnar Hertzko själv i arbetsläger och sedan i koncentrationsläger liksom de flesta av de polska judarna. I koncentrationslägret får han möjlighet, trots att han inte boxats tidigare, att gå dödsmatcher mot andra ännu mer utmattade fångar. Mot alla odds överlever han kriget och tar sig till en släkting i USA och väl i USA inleder han en kort men lovande boxningskarriär. Under alla år letar han efter sin ungdomskärlek Leah som han skiljdes ifrån 1939.
Inget historiskt skeende har skildrats så ingående som andra världskriget och berättelserna från vår civilisations mörkaste händelse, Förintelsen, är många. Jag undviker de flesta av dem då de även i de fall där någon mot alla odds överlevt rymmer så mycket tragik, som t.ex. Maus. Der Boxer utgör inget undantag, det är tung läsning som träffar mig hårt. Hertzko Haft hade inte mycket från början men det lilla han hade togs ifrån honom. Det är en stark historia med en huvudperson som trots den automatiska sympati en överlevande från koncentrationslägren får inte framstår som så sympatisk, vare sig före kriget eller efter, då märkt av all brutalitet. Det är inte många ljusa stunder på de dryga 180 sidorna men de finns som en motvikt till allt mörker.
Kleists teckningar är som vanligt tuschtunga och jag tycker de passar bra till berättelsens ton. Der Boxer är inte i avsaknad av detaljer och bakgrunder men Kleist är påfallande ofta sparsam med bakgrunder, istället är det personernas ansiktsuttryck och kroppsspråk som för berättelsen framåt och drar in mig som läsare i den. Trots att jag inte kan föreställa mig hur det kan ha varit blir jag närvarande där i Hertzko Hafts umbäranden. Scenerna från lägren är givetvis de starkaste och boxningsmatcherna skildras i all sin vidrighet. De starkaste sekvenserna är när Hertzko arbetar med att skyffla in mördade i krematorieugnarna. Kleist lyckas både förmedla den bottenlösa ondskan i det som skedde och skräcken hos Hertzko över vad han tvingades göra och se. Skildringen av Hertzkos försök att skapa sig ett nytt liv efter kriget i USA är också lyckad med hans drivkrafter och allt han bär med sig. Det är sällan jag blir så berörd av något jag läser. Ett par av de sista sidorna är något utöver det vanliga, det är på samma gång fantastiskt vackert och oändligt sorgligt. Omöjligt att värja sig emot.
Kan du tyska så köp den nu annars får du vänta tills den kommer på engelska. Jag lovar att den är värd det. Seriebiografier blir inte bättre än såhär. Ett sant mästerverk.
Förlag: Carlsen Verlag
Betyg: 5/5