Inlägg taggade ‘Alan Davis’

Nyheter och tips

Veckans nyheter – vecka 26

måndag 30 juni, kl 00:09 av 0 kommentarer

2-002b24212c-385f1Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.

DC Comics: Ett nytt kapitel i Stålis liv började i veckan med Superman #32. Geoff Johns (Flash, Action Comics, Green Lantern) som varit en långvarig medarbetare på DC slår sina påsar ihop med ingen mindre än John Romita Jr. Den sistnämnde har skapat mästerverk exklusivt för Marvel Comics ända sedan 1977 då han tecknade den lilla bi-historien Chaos at the Coffee Bean! i Amazing Spider-Man Annual #11. Med flera härliga alster till Amazing Spider-Man, X-Men, Daredevil, Thor, Avengers har han med sina snart 40 år hos Marvel Comics blivit ett av deras mest kända namn och gett oss en mängd klassiska nummer. Tillsammans med den skicklige tuscharen och trogne samarbetspartnern Klaus Janson är det nu dags för John Romita Jr. att ge oss sin version av en av DC:s största hjältar. Lycka till!

Fortsätt läsa Veckans nyheter – vecka 26

Skriv en kommentar
Nyheter och tips /Snygga omslag

Veckans omslag – vecka 5

söndag 2 februari, kl 14:38 av 0 kommentarer

Då var det återigen dags att sätta tänderna i veckans skörd av snygga omslag. Trenden med många variantomslag verkar hålla i sig med flera förlag som hoppat på tåget under senare år, som till exempel Image, Dynamite och Valiant. Frågan som jag ställer mig är hur många som verkligen köper dessa? Själv beställer jag bara själva tidningen och struntar blankt i vilket omslag jag får. När det gäller Hawkeye så lyckades jag få tag i tredje tryckningen av #1-3 och var bara glad att jag fick läsa serien från början. Samlar ni på variantomslag och i så fall varför?

Tung Metall-vibbar, blodtörstig katt, mysig sköldpadda, Silver Age-nostalgi och härlig galenskap från Marvel Comics, IDW och Image Comics bjuds det på i veckans post.

Fortsätt läsa Veckans omslag – vecka 5

Skriv en kommentar
Allmänt /Nyheter och tips /Snygga omslag

Veckans omslag – vecka 3

måndag 20 januari, kl 08:53 av 0 kommentarer

Denna vecka blir det Marvel för hela slanten. Ofta brukar de bästa alstren sprida sig relativt jämnt mellan förlagen men efter noggrann rannsakning och genomgång var det det ända riktigt objektiva beslutet jag kunde förlika mig med. Jag hade kunnat ha med Alex Garners senaste bidrag till Batgirl men det höll inte hela vägen. Matteo Scaleras snygga omslag till Ghosted #6 hängde med länge men bättre lycka nästa gång.

Den här veckan blir det istället nya äventyr från Disney, dubbelt Mike Del Mundo, undervattenspanik, tårfyllda avsked och härligt samarbete mellan verklighetens hjältar och de fiktiva av superhjältekaraktär.

Fortsätt läsa Veckans omslag – vecka 3

Skriv en kommentar
Allmänt /Recensioner

ClanDestine av Alan Davis

onsdag 13 mars, kl 23:20 av 3 kommentarer

Sommaren 2012 gav Marvel ut en följetong i annual-format skriven och ritad av Alan Davis. Serien bestod av Fantastic Four Annual #33, Daredevil Annual #1 samt Wolverine Annual #1. Alla som väntade sig Jonathan Hickmans Fantastic Four, Mark Waids Daredevil eller Jason Aarons Wolverine måste ha blivit grymt besvikna. Denna följetong var nämligen det senaste och förhoppningsvis inte sista kapitlet i Alan Davis långa och kärleksfulla skapelse ClanDestine.

ClanDestine kom ut första gången 1994 under Marvels brittiska avdelning. Alan Davis som under 1980-talet bland annat gett oss den definitiva Captain Britain samt Marvels bästa och roligaste X-relaterade team Excalibur tillsammans med Alan Moore respektive Chris Claremont fick här fria tyglar.

DEC072262ClanDestine är en team book som handlar om en gammal brittisk familj. En mycket gammal familj. Vi snackar 1100-talet. Naturligtvis har de superkrafter också men det är något som de till varje pris vill hålla hemligt. Pater familias är Adam of Ravenscroft som genom ödet (destine) ges evigt liv och osårbarhet. Själva namnet ClanDestine är en ordlek med flera betydelser: Dels har vi själva klanen Destine men också själva ordet clandestine som betyder hemlig.

Tillsammans med sin älskade Elalyth, som är en Djinn, dvs ande, har han ett okänt antal långlivade barn med superkrafter. De som förekommer mest i serien är dessa:

Rory och Pandora: Adams yngsta barn samt tvillingar. Rory drömmer om att bli en riktig superhjälte med mantel och allt och lyckas också övertala sin inte lika entusiastiska syster. Deras antigravitatoriska superkrafter funkar bara när de är tillsammans.

Jasmine, eller Kay Cera, eller Cuckoo: Adams äldsta barn. Åttahundra år gammal med kraftfulla telekinetiska krafter som har överlevt genom att låta sitt medvetande besätta olika värdkroppar. Familjens svarta får som gärna utnyttjar sina krafter för egen vinning.

Walter: Tvillingarnas förmyndare som livnär sig på att författa tantsnusk under pseudonym. Kan byta skepnad till en gigantisk blå best med oproportionerligt stora armar. Walter gör allt för att stoppa tvillingarnas planer på att familjen ska bli ett superhjälteteam.

Samantha: Det medlande mellanbarnet iklädd en metallisk rustning försedd med förtjusande sabelhänder.

Dominic: Hyperkänslig enstöring iförd färgglad Papageno-dräkt.

CD1InteriorDestine-klanens första äventyr är samlade i ClanDestine Classic (Innehåller första numret med familjen, Marvel Comics Present #158, Clandestine vol.1 #1-8 samt X-Men & Clandestine #1-2) . Allt utgivet mellan 1994 och 1996. Ovetande om sitt ursprung ger sig tvillingarna ut på superhjälteuppdrag. Snart visar det sig att hela familjen är i fara och måste återförenas. Alla har gått  skilda håll sedan Adam tvingades döda sin son Vincent för 11 år sedan.

Alan Davis originalserie är den bästa. Sakta men säkert rullas historien upp både för oss och tvillingarna om vilken familj det här handlar om. Mycket bra karaktärer och galna upptåg och roligheter. Allt dessutom invävt i olika historiska tillbakablickar, Mark Farmers tusch och fantastisk färgläggning. Alan Davis placerar familjen i Marvels universum med olika cameoroller såsom, MODOK, Silver Surfer, Doctor Strange och Spider-Man men allting står på egna ben. Gruppdynamiken är också skickligt komponerad genom att vi här har en familj och som alla vet väljer man inte sina föräldrar eller syskon.

05-18-2010 11;47;41AMHär är några exempel på Alan Davis fantastiska fantasi och penna: Under en av sina rymdpatruller hittar Silversurfaren en Peace and Love-Volkabuss innehållandes en lätt perplex Adam Destine. Destine-klanens supergeni-brorsa Newton bor på en egen planetvärld och varje gång han anländer till familjen sker det med ett fruktansvärt ”KZAM!!!” När han återvänder hem ett kort, fjuttigt ”Plip!” Tvillingarna hamnar i trubbel på en bakgata i New York och Alan Davis visar med ljud och bildspråk vem som räddar dem.

Davis lämnade tidningen med #8 och av någon oförklarlig anledning valde Marvel att fortsätta utan honom fyra nummer till. Jag har inte själv läst dessa och med tanke på hur dessa nummer sågas på nätet så ser jag ingen anledning att göra det heller. Den bästa sågningen står Alan Davis själv för i inledningen till X-Men & Clandestine när Rory berättar om en konstig ”dröm” han haft som innehåller alla händelser som hände i ClanDestine #9-12 för Pandora och hon svarar: Rory! That’s Stupid.

X-Men & Clandestine #1-2 handlar förövrigt om när X-men och ClanDestine tillsammans besegrar en elak Maya-demon. Inte lika bra som original-serien pga en krånglig och överarbetad historia och sämre färgläggning men trots allt underhållande. Mest när Alan Davis dyker djupare i sina Destine-karaktärer som Walters ständiga och allt mer svulstiga förvandlingar och dynamiken mellan tvillingarna.

JUN082424Efter 1996 försvann ClanDestine helt och dök inte upp förrän 2008 i en femdelad miniserie som finns samlad i ClanDestine: Blood Relative. En okänd fiende konspirerar mot vår familj som splittras mellan olika tider och dimensioner. Alan Davis fortsätter sitt superhjälte-epos kryddat med Inhumans, vampyrer, kloning samt ett galet besök i den gamla följetongen Cross-Time Caper från Excalibur (suvären i sig där vårt brittiska mutantgäng är vilse i olika alternativa verkligheter och försöker ta sig hem i ett nazistiskt ånglok). Jag vet inte om det 12-åriga uppehållet bidragit men ClanDestine har inte samma nerv här som innan.

Detta leder oss slutligen till den ovannämnda sommarföljetongen från i fjol, nu även förpackad i trade under titeln Marvel Tales by Alan Davis. Här får vi äntligen den efterlängtade historien om stackars Vincent. Den tidsresande familjemedlemmen som Adam så tragiskt tvingades döda för att skydda sin övriga familj som Alan Davis teasat om ända sedan första numret av ClanDestine från 1994. Blood Relative och Marvel Tales utspelas inte i Marvels nuvarande kontinuitet utan snarare före Avengers disassembled och Civil War. Ett tydligt bevis är Doctor Strange närvaro som Magins mästare i full mundering. Han fungerar som kittet i berättelsen.

AUG120707Historien saknar den tidigare berättarglädjen och Alan Davis tappar helt tråden ibland och ger oss tomma actionscener. Förutom en go scen där Dominic är ”hög” på Woodstock-festivalen är den också helt humorbefriad. Själva sagan om Vincent och hans öde är dock djupt gripande och vacker.

Bara grejen att Marvel inte ens nämner ClanDestine på framsidan av Marvel Tales samt det faktum att man förpackar en ClanDestine-miniserie i andra Marvel-figurers Annuals kallar jag styvmoderligt och inte värdigt den här serien. Om man vill få fler och nya läsare av en originell serie tycker jag att den ska stå på egna ben. Annual-formatet skrämmer bara bort läsare som enbart vill läsa om sina favoritfigurer och fullkomligt struntar i Alan Davis lilla mästerverk. Hoppas på en snar och längre följetong. Under tiden kan ni som vill läsa en riktigt bra superhjälteserie skaffa sagan om ClanDestine från början. Rekommenderas varmt!

Skriv en kommentar
Recensioner

Astonishing X-Men: Ghost Box

onsdag 21 oktober, kl 18:17 av 13 kommentarer

Har väntat rätt så ivrigt nu på den här samlingen med Warren Ellis version av Astonishing X-Men. Dels för att jag brukar gilla Warren Ellis skrivande i allmänhet och hans skrivande för Marvel i synnerhet (exempelvis Ultimate Galactus och Thunderbolts), och dels för att det var ett bra tag sedan jag faktiskt läste något bra med X-Men. ghostbox_28Astonishing X-Men Vol. 5: Ghost Box samlar #25-30 av Astonishing X-Men och #1-2 av specialaren Ghost Boxes och är alltså Ellis och illustratören Simone Bianchis första arc för den här titeln. Innan vi går in på vad team Ellis-Bianchi levererar som kör vi en snabb bakgrund för Astonishing X-Men:

Astonishing X-Men är fortsättningen på Grant Morrisons och Frank Quietlys New X-Men (som införde en hel massa stora och viktiga förändringar till X-Men, men det är ett helt separat inlägg bara det), och är en titel som gått/går parallellt med systertidningen Uncanny X-Men. Astonishings första 24 nummer styrdes genom positiva recensioner och en Will Eisner Award för ”Best Continuing Series” av Joss Whedon (du vet han Buffy-killen) och John Cassaday, och när det blev dags för de båda att vandra vidare mot nya äventyr så föll ansvaret på Warren Ellis och Simone Bianchi att styra skutan vidare. Mycket att leva upp till med andra ord, men då jag själv faktiskt inte läst särskilt mycket alls av Whedons X-Men så kan jag inte göra någon direkt jämförelse här.

Ghost box då, är den något att ha? Jag själv är positivt inställd till den. En av Ellis starkare sidor är hur han hanterar sina karaktärer, och här lyckas han väldigt bra med teamet bestående av Beast, Cyclops, Emma Frost, Storm, Wolverine och den unga Armor. Han lyckas faktiskt så bra med karaktärerna att själva dynamiken dem emellan ibland känns intressantare än den story han målar upp kring spöklådorna. Har läst en del andra recensioner där det klagas lite på att Ellis ibland är för kåt på invecklade teorier och komplexa tekniska grunkor (typ som själva ghost boxen), och jag kan till viss del hålla med om det då det finns en del grejer som man kan behöva läsa och fundera över både två och tre gånger innan man helt fattat vad det är Ellis egentligen vill ha berättat. Inte för att den här typen av serier ska behöva vara lättlästa på något sätt, men att Ellis bubblar på om kromosom-rader, duploider och triploider från parallella verkligheter tillför ärligt talat inte jättemycket till själva handlingen. Ghost box är inte på något sätt en dålig story, men det hade varit fint om Ellis kunde ha gjort det lite enklare för sig själv och fokuserat en aning mer på individerna än på avancerad fysik och teknik.

Gällande det visuella så gillar jag italienaren Simone Bianchi skarpt. Hans sätt att jobba mer med färgdjup och svärta snarare än detaljer i form av pennstreck ger allt ett skönt djup och en väldigt snygg look som passar väldigt bra för den här titeln. Allt känns väldigt gediget, välgjort och annorlunda på ett bra sätt. Det visuella intrycket blir däremot lite spretigare i de alternativa berättelserna i Ghost Boxes #1-2 där vi har ett flertal olika illustratörer som gör kortare berättelser om spöklådorna, men då de är helt fristående från grundserien så kan jag inte påstå att det stör särskilt mycket. Överlag så skulle jag säga att Ghost Box är av den snyggare serierna jag läst på ett bra tag, och Bianchis färgpackade illustrationer ser säkerligen lite extra bra ut på den här hardcover-utgåvans glansiga papper.

Sammanfattningsvis, gillar du Warren Ellis och/eller X-Men så gillar du med stor säkerhet Ghost Boxes. Det är en bra serie i en väldigt snygg förpackning.

AstonishingX-Men_25_Cover

Manus: Warren Ellis
Illustration: Simone Bianchi, Kaare Andrews, Clayton Crain, Alan Davis, Adi Granov
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...