Annihilation: Conquest, Book 1 samlar Annihilation: Conquest – Prologue, Annihilation: Conquest – Star-Lord #1-4, Annihilation: Conquest – Quasar #1-4 och Annihilation Saga, och ingick i min mastodontbeställning från The Book Depository. Conquest utspelas en kort tid efter händelserna i Annihilation (se här, här, och här), där den tekno-organiska rasen Phalanx mitt i återuppbyggandet av galaxen passar på att göra ett move mot totalt herravälde och assimilering av allt levande. Lite fegt, kan tyckas, men effektivt. Book 1 bjuder på två parallella historier: En bra och en dålig. Numren med Quasar (Captain Marvels lillesyrra) och hennes tjej Moondragon (Drax the Destroyers dotter) är faktiskt rätt trista, både visuellt och berättarmässigt. Quasar fightas till och från med Super-Adaptoid (som av någon anledning lierat sig med Phalanx) och Moondragon förvandlas plötsligt till en drake medan de leter efter något/någon som enligt en mystisk källa ska kunna rädda galaxen. Lovande slut dock.
Star-Lord å andra sidan, skriven av Keith Giffen, verkar veta precis hur en slipsten ska dras, för det är så pass bra att det mer än uppväger för Quasars träighet. Star-Lords nummer inleds med ett (enligt mig) i princip felfritt berättarknep: Plocka ett gäng udda individer (från fängelset) som inte tycker om varandra och ge dem uppdraget att tillsammans rädda galaxen. Jag håller tummar och tår för att Book 2 av Conquest är allt som Star-Lord är, och absolut ingenting som Quasar. På bilden nedan finner vi Star-Lords nya ”kompisar”: Groot, Rocket Raccoon, Deathbird, Captain Universe, Bug och Mantis, och innan storyn är över så kommr du att ha sett en av dem ha ihjäl en av de andra. Det är så bra och snyggt att jag måste gå och läsa det en gång till, nu!
Manus: Keith Giffen, Andy Lanning, Dan Abnett, Christos Gage
Illustration: Timothy Green, Mike Lilly, Mike Perkins
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Inhumans är ordentligt uppretade efter att deras kung, Blackagar Boltagon a.k.a. Black Bolt, kidnappats och ersatts med en imitatör av de invaderande skrullerna i Secret Invasion. Väl tillbaka vid rodret tar Black Bolt, tillsammans med sin lätt psykotiska och maktgiriga bror Maximus, en betydligt mer offensiv roll som Inhumans ledare, och inleder något av ett kosmiskt korståg genom galaxen, där de inledningsvis förintar den flyende Skrull-styrkan i ett nafs. Black Bolt och co vrålar sig sedan vidare in i Kree-imperiet och kör av bara farten rakt igenom ett par av Emperor Vulcans Shi’ar-skepp på vägen. I all korthet, Secret Invasion: War of Kings öppnar för en hel massa lovande kosmiska konflikter, och War of Kings som helhet ser ut att kunna bli något utöver det vanliga. Känns lite som Star wars och Battlestar Galactica mixat med superhjältar.
Volym 1 av samlingen/rymdeposet Annihilation, skriven av Keith Giffen (du vet snubben som skapade Lobo, men mer om honom någon annan gång), landade i min brevlåda i förra veckan, så det är väl inte mer än rätt att jag bjuder på någon sorts recension. Utan att avslöja för mycket av själva storyn så kretsar handlingen kring en handfull av Marvels något mer anonyma rymdkaraktärer – närmare bestämt Nova, Drax The Destroyer, Ronan The Accuser (som jag bloggat om tidigare), Super-Skrull, Quasar och Silver Surfer.
