Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan blir det vaxljusmonster, Star Wars vi minns, Fear and Loathing in Las Vegas, rymdsurfande och Peter Parkers återkomst. Mycket nöje!
Hej och välkomna till nygamla Veckans omslag! Här sätter jag vällustigt tänderna i de göttigaste omslagsalstren bland den digra skörden av serier som varje vecka levereras från staterna. Den här gången blir det fartfylld drive-in-homage, bankvalv i strålkastarljus, rysk spion i seriös knipa, färgglatt Batman-omslag samt minimalism i den högre skolan.
Real Heroes, ny serie skriven och tecknad av ingen mindre än Bryan Hitch
Välkomna! Som vanligt tänkte jag bjuda på lite godis som kommit ut i serieväg under veckan innan vi kastar oss över de snyggaste omslagen enligt undertecknad.
Image Comics: Real Heroes, en miniserie i sex delar, författad och tecknad av Bryan Hitch, finns att införskaffa nu. Den handlar om en grupp skådespelare som brukar gestalta superhjältegruppen The Olympians på film men som nu plötsligt tvingas göra det även utanför biomörkret. Förlaget presenterar också Jan’s Atomic Heart and Other Stories som är en antologi med Heavy Metal-inspirerade serier av Simon Roy, en av männen bakom den hyllade serien Prophet.
Vertigo: Neil Gaiman och J. H. Williams III kan efter fem månaders försening äntligen leverera The Sandman: Overture #2.
Iron Patriot #1: variantomslag av Skottie Young
Dark Horse Comics: Förlaget som tidigare lanserat superhjältefigurer som Ghost, X, Captain Midnight och Brain Boy utökar sitt stall med Blackout, skriven av Frank J. Barbiere, författaren till Five Ghosts.
Marvel Comics: All-New Marvel Now-tåget tuffar på med tre nya serier: Iron Patriot (Jim Rhodes lämnar War Machine på hyllan och ikläder sig rollen han fick i filmen Iron Man 3, författad av den allt mer förekommande Ales Kot), Silver Surfer (Dan Slott och Mike Allred, Say no more!) samt All-New Ghost Rider (författad av Felipe Smith och tecknad av Tradd Moore). Med den sistnämnda titeln räknar jag enkelt ut att Marvel har fått dille på epitetet ”All-New”. All-New X-Men, All-New X-Factor, All-New Invaders, All-New Ghost Rider. Är det bara mig det är fel på eller kan inte en serie bara heta Ghost Rider? Suck, raskt över till veckans snygga omslag.
Om någon hade sagt att jag en vacker dag skulle recensera en Archie Comic här på shazam hade jag skrattat högt och svarat: ”Yeah right! Och en katten Gustaf och Scooby Doo på köpet”. Nu är den vackra dagen här men det är heller inte vilken Archie-historia som helst utan Afterlife with Archie författad av Roberto Aguirre-Sacasa (The Stand) och tecknad av mästaren Francesco Francavilla (Hawkeye, The Black Beetle).
För mig kommer Archie, eller Acke som han hette när jag växte upp, förknippas med tidningshögen man gick igenom när man satt och väntade på att mamma skulle bli klar hos frissan, längst ner i högen med sönderlästa Lilla Fridolf, Åsa-Nisse och diverse herrtidningar (som av någon anledning var helt naturligt på 70-talet). En fånig fräknig tonåring med rött hår, som inte kunde bestämma sig för om han skulle dejta den blonda helylletjejen Betty eller den mörkhåriga bortskämda rikemansdottern Veronica, samt hans matglade kompis Jughead (Sopprot) och de andra stereotyperna på skolan i Riverdale. Jag kan lugnt säga att jag blev mycket mer exalterad av Swamp Thing, Chock, DC och Marvel hemma hos klasskamrater med äldre syskon.
Fortsätt läsa Afterlife with Archie #1-4
Francavillas första teckning av Black Beetle från 2006.
Det är en märklig tid för pulpfans. Och då menar jag inte det faktum att Jarvis Cockers band släpper nytt material endast en gång per årtionde. Nej här pratar vi inte om britpop utan figurer som haft en snudd på konstant närvaro i medialandskapet via magasin, radioprogram, serier, filmatiseringar och kringprodukter sedan depressionseran i USA. Märkligheten ligger i att man nu med största sannolikhet kan läsa fler nya äventyr med hårdslående 30/40-talshjältar som The Spider, The Black Bat, Miss Fury, Green Hornet och Doc Savage än på cirka 80 år. Å den andra sidan så är det Dynamite som knipit åt sig dessa licenser och i min mening enbart fått The Shadow att fungera. Å den tredje sidan så finns författare som Ed Brubaker vars verk ofta har tydliga rötter i pulpens rika mylla, men som skapar sina egna historier och nya hjältar. Till sistnämnda kategori kan man även räkna in Francesco Francavilla och hans figur The Black Beetle. Ursprungligen publicerade på Francavillas blogg Pulp Sunday ges serierna numer ut av Dark Horse Comics. Samlingen No Way Out kom i höstas och innehåller material från perioden 2009 – 2013. Vad vi får är ett utsökt destillat av allt det som gör att vissa av oss aldrig tröttnar på pulp. Fortsätt läsa The Black Beetle: No Way Out
Sommarlovet/semestern sjunger på sista versen och livet känns lite vemodigt. Samtidigt är jag jätteglad för min älskade hustru har äntligen blivit utnämnd till lektor efter åratals slit med högre utbildning. En hjälteinsats från hennes sida och ett fett plus är att jag får lov att kalla mig Herr Fru Lektor 🙂
Raskt över till veckans goaste omslag! DC, Images, Dynamite samt Marvel står för favoriterna den här gången.
Dial H #15
Sista numret av en av titlarna från DC New 52 som försvinner den här månaden. Ett fantastiskt detaljerat och mardrömslikt omslag levererat av Brian Bolland. Den här serien har hyllats av bland annat Henrik här på Shazam och det är tråkigt att den nu försvinner. För den här gången, förhoppningsvis.
Ten Grand #4
Det var nästan att J.M. Straczynskis nya Image-titel Sidekick kom med men jag föll istället pladask för Ben Templesmiths omslag till en annan Straczynski-titel på samma förlag. Joe Fitzgerald kan inte dö. Han tillbringar typ fem minuter med sin döda fru innan han tvingas återvända till livet. I det här numret färdas han till Helvetet på jakt efter sin älskade vilket avbildas på ett både smärtsamt och längtansfullt sätt.
Prophet #38
Härligt att Brandon Grahams serie är tillbaka här i igen och med ett underbart mystiskt och fängslande Sci-Fi-omslag av Jim Rugg.
Dark Shadows #19
Jag hälsar också Francesco Francavilla välkommen tillbaka efter en tids frånvaro med en ny tur med vampyren Barnabas Collins och hans dysfunktionella familj på godset Collinwood. Det är få artister som med så små medel lyckas fånga min blick mitt i myllret av alla förlagens nyutgåvor.
All-New X-Men #15
Slutligen har vi min favorit. Ett roligt ménage à trois mellan Hank McCoy, Jean Grey och Scott Summers fångat av Stuart Immonen. En doft av kärleks-noveller från förr och Scott som förtvivlat skriker ”NOOOOOO!!!”
Sommarlovet har börjat och midsommarafton är avklarad. Långa dagar med sol och värme eller regn och stugsittande. Vad passar bättre än att sjunka ner i soffan på midsommardagskvällen och flukta på veckans omslag. Ingen Marvel eller Francavilla (nästan) på listan men trevliga bidrag från DC, Dark Horse, Image och Vertigo.
Batwoman #21
J.H. Williams III låter Francesco Francavilla sköta pennan inuti tidningen och nöjer sig med att stå för omslaget som han brukar göra. En av de snyggaste Bat-titlarna från DC och veckans bidrag med Killer Croc är inget undantag.
Revival #11
När blev du sist strypt av ett omslag? Ur dödlig synvinkel skickligt och magstarkt serverat av Jenny Frison.
Edgar Allan Poe´s The Fall of The House of Usher #2
72 år och still going strong. Richard Corben levererar andra och sista delen i den här skräckhistorien som bara en mästare kan. Hatten av!
Fables #130
Ytterligare ett fantastiskt omslag av Joao Ruas till denna seglivade serie från Vertigo om fabler i närmiljö och nutid.
Många kandidater fick stryka på foten för att listan skulle bli någorlunda hanterbar den här veckan. Bland annat hoppade jag över The Shadow som brukar ha förstklassiga omslag men som inte räckte ända fram med tanke på konkurrensen. The Manhattan Projects senaste hamnade också bakom målsnöret trots sin assnygga stilistiskt renodlade design.
Jennifer Blood #28
Antingen är det det snygga perspektivet, perfekta ljuset eller helt enkelt känslan och lukten av adrenalin, dimma och mörk kall skog som gör det men Mike Mayhews variant på Jagad faller mig i smaken.
Sherlock Holmes: The Liverpool Demon #5
Veckans Francesco Francavilla är ett enkelt, mystiskt och träffsäkert porträtt av allas vår favoritdetektiv från Baker Street. Hur Francavilla lyckas leverera minst ett omslag i veckan och till olika förlag samt ständigt på topp är för mig en ack så angenäm gåta.
Superman Unchained #1
Den nya Superman-filmen Man of Steel rullar upp på biograferna och gamle stålis själv fyller 75 år. Detta uppmärksammans förstås hela året av förlaget DC och nu senast i veckan med en ny fräsch Superman-titel av Scott Snyder och Jim Lee. Som vanligt när det gäller förstanummer så gödslar förlagen med variantomslag och jag har valt ut två av mina favoriter: Först ut en enkel och kärleksfull hyllning till Silver Age Superman av José Luis Garcia-Lopez, komplett med telefonkiosk och upprörd Lois Lane. Nummer två är från en av mina absoluta 70-talsfavoriter, mästaren Neal Adams, och det räcker för mig.
Wolverine #4
Även Marvel är på gång med mer superhjälteaction på vita duken med femte (!) filmen med Hugh Jackman i rollen som vår kanadensiske favoritmutant med lövbiffspolisonger och adamantiumklor. Marvel ger därför ut en mängd variantomslag på skilda titlar som alla har Wolverines långa liv som tema. En av de enklaste och samtidigt mest hjärtskärande serveras av Pascal Campion.
Efter en dag full av rojalistisk yra är det dags att samla sig och presentera mina kandidater till veckans omslag. Dessa sköna alster kommer från Vertigo, Dynamite och Marvel.
Astro City #1
Inget att tveka på! Astro City är tillbaka igen!! Kurt Busiek och Brent Andersons hyllade och mångfaldigt prisbelönta superhjältesaga återkommer nu i Vertigos regi med ett förväntansfullt och spännande omslag målat av Alex Ross. Efter att ha sett detta och läst Henriks moderna klassiker-inlägg om Astro City är jag upp över öronen sugen på mera.
Fairest #16
Adam Hughes levererar återigen ett fantastiskt omslag till nya numret av Fairest från Vertigo. Färgerna, rörelsen och detaljrikedomen är makalösa.
The Black Bat #2
Jae Lee visar vilken otrolig mästare han är genom att med små medel skapa en mörk och hotfull stämning i detta porträtt av Black Bat.
The Lone Ranger #15
Vad vore ett Veckans omslag från Shazam utan minst ett Francesco Francavilla-alster? Inte mycket! Titta och njut.
Fearless Defenders #5
Mark Brooks experiment med Marvels kvinnliga hjältar som actionfigurer, klippdockor eller som här deltagare i TV-spelet Street Fighter är roliga och påhittiga. Min favorit är dock variantomslaget av samma nummer av Amanda Connor som är en hyllning till ”The Women of Marvel” och som helt enkelt på ett skönt och behagligt sätt fångar superhjältekänslan.
Efter att ha kollat igenom vad förlagen jag följer släppt denna vecka valdes dessa omslag från DC, Marvel, Image, Vertigo och Dark Horse Comics ut för skärskådning:
Batman: The Dark Knight Annual # 1
Alex Maleev levererar ett i alla avseenden Gothamklassicistiskt omslag vad gäller komposition, palett och innehåll. Men det är något med Batmans uppfordrande blick som fick mig att fastna för det här.
Red She Hulk # 66
Får erkänna att jag har knappt läst en sida med Red She Hulk. Francesco Francavilla som ligger bakom detta har dock de senaste åren blivit en av favoriterna bland omslagstecknarna som är verksamma idag. Hans distinkta färgskala håller sig nära nog alltid i registret orange, rött, svart vilket han alltid utnyttjar för maximal visuell punch. Främsta orsaken till att just detta omslag fick vara med i genomgången var emellertid att min gamle favorit Man-Thing håller på och lurkar i bakgrunden.
Thief of Thieves # 14
För snart tjugo år sedan besökte jag och en kompis benkapellet som finns i den lilla orten Kutná Hora utanför Prag. Alltsedan den dagen har jag varit extremt svag för kranier i konsten. Shawn Martinbrough och Felix Serranos stenhårda bild är ett exempel på hur snyggt det kan bli.
The Wake # 1
Ett aningen plottrigt men mycket aptitretande omslag från Sean Murphy. The Wake, skriven av Scott Snyder, har med sitt maritima tema och de distinkta Lovecraftvibbarna jag fått av förhandssnacket drivit upp förväntningarna.
Vampire # 3
Mitt favoritomslag sparade jag till sist. Fabio Moon ligger bakom detta välkomponerade och olycksbådande lilla mästerverk där vi ser Simon Anders med en vässad påle i handen och mord i hjärtat på jakt efter blodsugare.
