Peter Ämtings fanart till festivalen
Trots att jag bloggat om serier i fem år är jag relativt grön när det gäller seriefestivaler men besöket på Comic Con Gamex 2014 gav blodad tand och efter att ha besökt Stockholms internationella seriefestival för första gången 2016 insåg jag att jag hade hittat mitt rätta element.
Eftersom tågresan var lång och besöket var kort och intensivt hade jag förberett mig noga genom att plugga programschemat och festivalkartan från Serietekets hemsida men likt förbaskat lyckades jag gå vilse eftersom jag inte fattat att hela Sergels torg och delar av kulturhuset var under ombyggnad men till slut lyckades jag ändå hitta första anhalten på Plattan-nivån.
Prins Eidyr, son till Harald den gamle av Gorm den rödes ätt, är Odens utvalda och Jotunheims blivande erövrare. Åtminstone är det vad prinsen intalar sig själv där hans skepp kämpar fram i vågorna med hopp om att till slut skönja Jotunheims svarta taggiga kust vid horisonten. Fyra skepp har prinsen redan förlorat på den farofyllda resan, matförråden börjar tryta och så även besättningens tålamod men de har alla lovat att följa sin herre, även om färden verkar leda till världens ände. När prinsen berättar sin senaste dröm – där Oden lovat honom Jotunheims guld och skatter samt att han i triumf ska återvända hem till Midgård med en jättes huvud – för sin trogne krigare Dal hittar de plötsligt en utmattad ung kvinna i havets vågor. Efter att ha beslutat sig för att inte äta upp henne trots att förråden är tömda surrar de henne vid masten för att fråga ut henne men när hon öppnar ögonen inser de till sin fasa att hon inte är en människa från Midgård utan en av Jotuns folk med jätteblod i ådrorna. Hon är Vei, Ran av Veidars flock. Jätten Veidar som är drottning Gillingurs högra hand, herde av Björkdalens flock och Veis Gud och beskyddare.
