Har nu varit och besökt Amerikanska Ambassaden i Stockholm för att få mitt visum. Passar också på att besöka föräldrarna i Dalarna innan jag åker iväg. Kommer hem till lägenheten i Vänersborg idag, där tecknargrejerna finns. Till dess tänkte jag dela med mig av lite gamla upplevelser. Nu när det börjar närma sig blir det lätt att man blir lite sentimental och börjar snacka minnen hemma. Så igår blev det att kolla gamla foton. Kom fram till att farsan dokumenterat mitt nördande och tecknande lite.

Det här är nämligen inte första gången jag flyttar till USA och bor där. År 2000 och 14 år gammal flyttade jag med familj till Detroit, Michigan, där farsan fått ett jobberbjudande från GM. Bodde där nära 3 år tills jag flyttade hemifrån till Sverige igen för att börja gymnasiet och Bild & Form i Uddevalla. Därefter hade jag en liten paus från serier fram till jag blev 20 och började tjäna pengar, men före det i Detroit levde jag i himmelriket. Pärleporten var ingången till den lokala seriebutiken där de vita väggarna inuti var fyllda med hyllor med de senaste numren. Högre upp på väggen satt gamla nummer som var från 70-80-talet. Mitt i butiken fanns alla backissues där man kunde stå och bläddra igenom lådor i timmar. Det var lådor högt och lågt över allt. I glasmontrar närmare kassan fanns gamla baseballkort och alla dyra gamla serietidningar ifrån 60-talet. Där stod jag ibland och drägglade över nummer av Fantastic Four som kostade lika mycket som en halv bil.

Bakom kassan stod ägaren med sin fru och plockade ihop plastfickor och backboards. De såg ut ungefär som vilken mormor och morfar som helst och var runt 60 år. Ägaren hade alltid på sig rutig skjorta med uppvikta ärmar, ett par chinos och glasögon som satt på mitten av näsan. Allt var långt ifrån stereotypiskt. Kunderna var allt från kostymnissar till finniga tonåringar, alla kom och hämta ifrån sin pull-list på onsdagar. När man gick fram till disken kände ägaren alltid igen en och ibland fick man lite lästips utifrån det man köpte. Mysfaktorn i butiken var alltid lika hög.

Jag hade nästan alltid lillebrorsan med mig till butiken och han stod alltid nära och sneglade över på vad jag köpte. Ibland ville han ha en likadan och då fick han det så klart. Det gick mycket tid åt att stå i den affären och det var alltid lika mycket beslutsångest för att plocka ihop en hög för veckans sparpengar. 20 dollar räckte långt 2001 (året korten är tagna). Man kunde köpa lite äldre nummer av Spider-Man och X-Men för en dollar också, om man inte hittade något nytt som var intressant att fylla på med.

När jag åkte till New York förra året var det Midtown Comics och Forbidden Planet som gällde. Det var grymt men jag saknade den där känslan som mitt gamla ställe i Detroit gav. Ett home away from home. Den känslan ser jag fram emot i New Jersey nästa månad. Då blir det att bli stamkund igen någonstans och lära känna ett nytt sånt här ställe och alla andra stammisar. Ebay är ett minne blott. Frågan är om man någonsin vill komma hem igen.