Inlägg taggade ‘100 Bullets’

Recensioner

Rekviem för 100 kulor, del 4

onsdag 4 november, kl 16:17 av 0 kommentarer

Mitt rekviem närmar sig sitt slut. Här kommer mina recensioner av de sista fyra samlingarna av 100 Bullets. Precis som tidigare utfärdas mild spoilervarning.

Decayed (samlar #68-75)

100B DecayedBoxningsmatchen mellan Lono och Jack Daw fortsätter i #68-69 (kanske den berättartekniskt mest utdragna fistfighten nånsin!), en tvådelars arc med titeln ”Sleep, Walker”. Azzarello fortsätter här blanda tidsplan och parallellhistorier – fler och fler nivåer samspelar och vävs ihop, kanske för många för en kort tvånummers-arc. ”Sleep…” är komplex på gränsen till rörig, men om man inte tappar tråden som läsare belönas man med en massa viktig information om vad som hänt mellan Graves och The Trust innan serien tar sin början – och vi får ännu en fantasieggande tillbakablick på Minute Mens sista natt tillsammans i Atlantic City.

Lejonparten av samlingen utgörs dock av den längre historien ”A Wake” (#70-74). I centrum står brödraparet Ronny och Remi Rome – man anar att en av dem är en hittills saknad sjunde Minute Man, men vem? Det avslöjandet blir dock i slutänden en av de minst intressanta överraskningarna i detta täta men också humoristiska familjedrama om två bröder som – minst sagt – har svårt att dra jämnt. När jag först läste ”A Wake” medger jag att jag tyckte familjefokuset var lite tråkigt efter allt högnivå-intrigerande och alla konspirationsteorier, men när jag läste om den upptäckte jag att jag missat en riktig godbit. Här tar nämligen Azzarello tillbaka serien till den mer jordnära nivå den befann sig på från början, och det moraliska och småskaligt mänskliga hamnar återigen i brännpunkten. Relationen mellan Ronny och Remi tillåts få vara berättelsens hjärta utan alltför många utflykter till seriens allt mer tillkrånglade ramhandling. Ronny, Remi, deras mamma, deras kompisar, alla är skildrade väldigt rakt och chosefritt i en knegarmiljö som för tankarna till andra säsongen av The Wire (vilket är en komplimang). Stoiske Ronny och störige Remi är ett charmigt radarpar i vad som vid noggrannare genomläsning visar sig vara en av 100 Bullets allra bästa arcs och en välkommen återknytning till seriens grundelement.

Fortsätt läsa Rekviem för 100 kulor, del 4

Skriv en kommentar
Recensioner

Rekviem för 100 kulor, del 3

söndag 25 oktober, kl 08:36 av 0 kommentarer

Pust flämt! Okej, nu när jag stuckit emellan med en liten Spindelmannen-recension kan jag ta mig an mitt 100 Bullets-retrospektiv igen. Vi är nu framme vid volym 6-9. Som vanligt utfärdas mild spoilervarning.

Six Feet Under The Gun (samlar #37-42)

100B Six Feet”Six Feet…” samlar sex one-shots som alla handlar om varsin huvudfigur i 100 Bullets som helhet – i kronologisk ordning är det Dizzy i ”On Accidental Purpose”, Cole Burns i ”Cole Burns Slow Hand”, Benito Medici i ”Ambition’s Audition”, Lono i ”Night of the Payday”, Agent Graves i ”A Crash”, och Wylie Times i ”Point Off the Edge” (men vad är det med Azzarello och denna fäbless för Chalmeristordvitsande titlar?). Samtidigt binds alla numren (utom #38, det med Cole Burns) samman av Mr Shepherd, som spelar viktiga roller – närvarande och frånvarande – i alla andra karaktärers historier. One-shotsen är av varierande kvalitet. Dizzy spelar närmast en biroll i sin egen historia och för första gången framstår en typisk Azzarello-pratscen som just pratig snarare än sjudande av undertryckta känslor och potentiella förräderier. Coles historia är däremot en noirnovell i klassisk 100 Bullets-stil. I ”Ambition’s…” får Eduardo Risso visa vad han kan i några välkomponerade dialoglösa actionscener. Lono-historien är kanske den bästa i samlingen, återigen en tät noirhistoria med kluriga intrigvändningar och följdriktigt slut, medan Graves-historien återigen försjunker i pratsamhet och en parallelhistoria som inte förmår engagera. Och i berättelsen om Wylie Times vidare öden, slutligen, är det än en gång Rissos filmiska rutkompositioner som glänser snarare än Azzarellos personteckningar.

Fortsätt läsa Rekviem för 100 kulor, del 3

Skriv en kommentar
Recensioner

Rekviem för 100 kulor: del 2

söndag 18 oktober, kl 17:54 av 2 kommentarer

Varning! Milda spoilers i följande recension/er.

Efter mitt samlade omdöme om 100 Bullets här kommer nu en serie kortrecensioner av de 13 samlingar som finns tillgängliga. Ni får förlåta att detta inte riktigt följer shazam.se:s vanliga mall för recensioner, men jag tyckte det var bättre att göra flera recensioner i en post snarare än lägga upp dem en och en.

First Shot, Last Call (samlar #1-5 plus miniserien från Vertigo Winter’s Edge #3)

100B First ShotHär börjar det. Undrar om Azzarello och Risso kunde förutse att deras serie skulle vara 100 nummer? Hade Azzarello (som de flesta serieförfattare numera) en reservplan för att presentera upplösningen tidigare om serien hade lagts ned i förtid? Sånt får vi aldrig veta.

Hursomhelst. Första storylinen (#1-3) presenterar seriens utgångspunkter och man fattar direkt vad det kommer handla om: dialogen trycker på alla modern noir-knappar och känns smart och autentisk (som sig bör eftersom Azzarello smög runt i slummen i sin hemstad Chicago – där första story arcen utspelar sig – och tjuvlyssnade på hur folk pratade). Det är hämnd, blod och tragedi från ruta ett. Återkommande figuren Dizzy Cordova introduceras, liksom Agent Graves. Vanligtvis hade jag varit misstänksam mot en serie som inleds med en duschscen i ett kvinnofängelse, men här kapitulerade jag totalt och bestämde mig för att följa serien. Förutom att konceptet kändes intressant var Dizzy en karaktär man omedelbart fångades av; så här i efterhand tycker jag nästan att Azzarello lägger ned mer energi på att levandegöra Dizzy i de här första tre numren än vad han sedan gjorde i de resterande 97 – en smula överdrivet, men ändå.

Andra arcen, ”Shot, Water Back” (#4-5) lämnar Dizzy och vi får istället följa vad som händer bartendern Lee Dolan när han får en väska av Agent Graves. Dessutom introduceras återkommande bifiguren Megan Dietrich, och vi får ett första prov på hur Azzarello låter parallella händelseförlopp pågå i bakgrunden av det huvudsakliga – jag hade alldeles glömt att Lono introduceras i bakgrunden av detta nummer t ex. Det var i och med den här arcen man fattade att 100 Bullets inte var nån vanlig serie – redan #1-3 var iofs en mycket bra crime comic, men här fick man känslan att det var något utöver det vanliga. Ledtråd: man kan aldrig vara säker på vem som kommer att överleva i den här serien.

Fortsätt läsa Rekviem för 100 kulor: del 2

Manus: Brian Azzarello
Illustration: Eduardo Risso
Förlag: DC, DC
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

Rekviem för 100 kulor: del 1

torsdag 15 oktober, kl 08:41 av 3 kommentarer

Varning: Milda spoilers i följande krönika/recension! Och lång är den också.

Det är ett tag sen nu, men ändå: i april i år kom sista numret av Brian Azzarellos och Eduardo Rissos kriminalserie 100 Bullets (#100 såklart) och satte därmed punkt för en episk och smått unik serieberättelse som pågått i nästan 10 år: #1 kom ut i augusti 1999. ‘Smått unik’ eftersom det inom amerikanska mainstreamserier är mycket ovanligt att a) en serie som inte innehåller superhjältar varar så länge som 10 år (även hälften hade varit en bedrift), och att b) en serie behåller samma författar/illustratörspar under hela den tiden. 100 Bullets är att betrakta som ett enda långt sammanhållet verk, där100 Bullets 100 alla kortare story arcs och alla bihandlingar under årens lopp vävts ihop på olika vis allteftersom Azzarello arbetat sig fram emot det förutbestämda slutet (Azzarello har själv sagt att en viktig anledning till att han orkat hålla på så länge med ett och samma projekt varit att han redan från början vetat hur serien skulle sluta, intill hur sista rutan skulle se ut). Nu, såhär ett halvår efter att serien är avslutad (och jag har hunnit läsa om alla 100 numren ett par gånger), tänkte jag det kunde vara dags att ta ett likaledes sammanhållet kritiker-grepp på serien. Den har genom åren hyllats på alla håll, uppmärksammats i mainstreammedia, och givit Azzarello och Risso ett antal prestigefyllda seriepriser (Eisners 2001 för Best Serialized Story samt 2002 och 2004 för Best Continuing Series; Harveys 2002 för Best Writer, Best Artist och Best Continuing Series, samt 2003 för Best Artist). Vad blir omdömet nu när föreställningen är slut och ridån gått ned (som synes på #100:s eleganta omslag här intill)?

Fortsätt läsa Rekviem för 100 kulor: del 1

Skriv en kommentar
Recensioner

100 Bullets vol. 1: First Shot, Last Call

onsdag 26 augusti, kl 12:00 av 2 kommentarer

100bullets1Ditt liv befinner sig på den absoluta botten när en okänd man ger dig en attachéväska innehållande otvetydliga bevis för en persons skuld för den situation du just nu befinner dig i tillsammans med en pistol och 100 kulor ospårbar ammunition. Vad skulle du göra? Skulle du kunna motstå frestelsen till hämnd och använda det ”Get-out-of-jail”-kort du precis fått eller slänga iväg skiten och glömma allt? Det är det val som Agent Graves, en mystisk och obehaglig man, ger ett antal personer i denna första volym av succéserien 100 Bullets som samlar de första fem numren (plus ett specialnummer) av serien.

Bakom serien står Brian Azzarello och Eduardo Rizzo och vad de har åstakommit med 100 Bullets är modern noir av yttersta klass. Det är mörkt, skuggrikt, våldsamt och dialogerna är kullsprutesmattrande guldkorn. Noir-genrens motto ”Things are not all what they seem” genomsyrar hela denna första volym och i slutet anar vi en betydligt större, mer skrämmande story.

Det märks kanske att 100 Bullets är en av mina absoluta favoritserier just nu. Dels tack vare Eduardo Rizzos fantastiska illustrationer men det beror kanske mest på Brian Azzarellos fantastiska dialoger. Visst, det var inte helt lätt i början att förstå alla slagord och förkortade ord som flera av karaktärerna i 100 Bullets använder i sitt språkbruk, men när man väl knäckt ”koden” så att säga så är det fantastiskt. Folk snackar som man förväntar sig att de ska snacka, vilket kanske inte låter så upphetsande eller fantastiskt men det är det.

Gillar du noir, stora konspirationer eller riktigt bra karaktärsdrivna serier så tycker jag du ska ge 100 Bullets en chans. Förmodligen så kommer du då, liksom jag själv, att följa serien till slutet.

Manus: Brian Azzarello
Illustration: Eduardo Rizzo
Tusch: Eduardo Rizzo
Färgläggning: Digital Chameleon & Grant Goleash
Förlag: Vertigo
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...