Inlägg taggade ‘Avatar Press’

Recensioner

No Hero #6 inklusive spoilers

måndag 20 juli, kl 23:04 av 1 kommentar

Sitter i gamla hemorten och skriver på en laptop som måste vara från mellankrigstiden, så det blir ingen fancy bilduppladdning eller så den här gången. Kanske i och för sig är lika bra. No Hero #6 är nämligen den brutalaste och grisigaste tidning jag läst. Jag lovar, om mina föräldrar hade sett något liknande det här i min seriesamling när jag var i de yngre tonåren så hade de garanterat eldat upp hela min samling och aldrig någonsin låtit mig läsa en serietidning igen. Jag har ju tidigare efterlyst lite mer action i No Hero, särskilt när vi nu börjar närma oss slutet. I det här numret så hör gud bön, och detta med råge. Vår volontärhjälte Josh får nu äntligen reda på vad Carrick Mastersons Frontline egentligen är för sorts organisation, och vi kan väl lugnt konstatera att han inte är helt nöjd med de svar han får. Ben bryts och blod sprutar. Ska bli intressant att se om Warren Ellis klarar av att ta den här serien i mål med flaggan i topp i nästa avslutande nummer eller om det blir platt fall. Känns som att det kan svinga åt båda håll, men det här numret lovar för en spektakulär final, säkerligen fylld av övervåldsamma vidrigheter. Superhjältande har sällan framställts så här oattraktivt, och jag gillar det.

!!!— SPOILER ALERT —!!!

Apropå griseriet: Scenen på sista sidan när Josh slitit ryggraden ur Redglare och monterar den på sig själv som en gigantisk erigerad penis, då går det fanimig nästan för långt. Det är helt utan tvekan den mest störande scen jag någonsin sett i en serietidning, alla kategorier. Om du inte gillar tanken på en strap-on tillverkad av en nyligen utsliten ryggrad, läs inte den här tidningen. Jag hoppas verkligen att vi slipper se Josh använda sitt nymonterade instrument på någon/något i sjunde och avslutande numret, men efter det här så känns det som vad som helst kan hända.

Manus: Warren Ellis
Illustration: Juan José Ryp
Förlag: Avatar Press
Betyg: 4-/5
Griserifaktor: 6/5

Skriv en kommentar
Recensioner

Absolution #0

onsdag 1 juli, kl 14:31 av 0 kommentarer

absolution_0_coverHär kommer ännu en titel med härligt ultravåld från Avatar Press — förlaget som gett oss dängor som No Hero och Crossed det senaste året. I det här fallet är det inte en serie av Warren Ellis, som runt 90 procent av Avatars andra titlar verkar vara. Istället är det Christos Gage som står för manus. Våldsamma och alternativa superhjälteskildringar har ju lidigt rätt mycket av inflation de senaste åren. Vissa har varit helt geni, men helt ärligt så har det också kommit en hel del skräp. Absolution har dock en egen liten tvist. John Dusk är en man som fått nog. I sitt jobb som superhjälte ser han dagligen hur slöddret av våldtäktsmän, pedofiler och mördare han sätter fast, lika snabbt kommer ut på gatan igen. Frustrerad över detta tar han till slut saken i egna händer. Japp, Absolution är, som du säker redan misstänker, en serie om vad som händer när en superhjälte går över gränsen och slutligen blir en ren seriemördare. I den upptakt som vi får se i detta teaser-nummer så verkar det dessutom riktigt lovande. Det ska bli intressant att se hur det utvecklas i de kommande 6 numren. Det enda som egentligen drar ner helhetsintrycket är Andres Mossas illustrationer. De är lite väl stela och opersonliga för min smak. Men och andra sidan är det rätt många av Avatars bra serier som har rätt svaga illustratörer.

Manus: Christos Gage
Illustration: Roberto Viacava
Tusch: Roberto Viacava
Färgläggning: Andres Mossa
Förlag: Avatar Press
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Gravel vol. 1: Bloody Liars

tisdag 23 juni, kl 11:03 av 2 kommentarer

gravel_2Det känns som att jag sakta men säkert är på väg att arbeta mig igenom precis allt som Warren Ellis författat. Visst, allt han gjort kanske inte är 100% guld och gröna skogar, men han levererar allt som oftast riktigt bra grejer och håller överlag en väldigt hög lägstanivå. Så, med förhoppning om fortsatt stabil leverans från Ellis så köpte jag på vinst och förlust Gravel vol. 1: Bloody Liars som samlar #0-7 av skräckserien Gravel.

I Gravel får vi följa William Gravel som tidigare figurerat i Ellis serier Strange Kiss, Stranger Kisses och Strange Killings (som jag har noll koll på, någon som vet om det är något att ha?). William Gravel är en härdad och smått desillusionerad surkart klassad som Combat Magician, vilket snabbt förklarat är en elitsoldat inom brittiska SAS (Special Air Service) som mixar militärträningen med svart magi. Han har tidigare varit en av sju medlemmar i Minor Seven, som är ”Britain’s great Occult Detectives” (ingen aning om vad de pysslar med faktiskt, förutom att de trollar), men har i den här seriens inledning dödförklarats och ersatts av någon wannabe som kommit över en extremt kraftfull magisk skrift, the Sigsand Manuscript, och delat upp den i sex delar bland gruppens medlemmar. Gravel blir såklart inte nöjd över att ha blivit ersatt och anar att Minor Seven kommer att göra något fuffens med de krafter som the Sigsand Manuscript innebär. Lösningen blir därmed att Gravel med hjälp av vapen, svart magi och dåligt humör systematiskt börjar ta sig an medlemmarna en efter en i jakt på skriftdelarna, inte sällan med resultatet att han blir så illa tvungen att ha ihjäl dem. Otur.

gravel_1Som karaktär och serie sett känns Gravel rätt mycket som en mix av Punisher och Hellblazer, vilket då blir en härdad krigsveteran med ockulta kopplingar som inte drar sig för att permanent göra sig av med de som kommer i vägen. Djupare än så är det egentligen inte, men för min del så funkar blandningen av militär stridskonst och svart magi riktigt bra, och som rent underhållningsvåld sett så är Gravel riktigt bra. Handlingsmässigt så kan dock dock Gravel kännas rätt så oinspirerande. I princip varje nummer följer en mall där Gravel letar upp en medlem i Minor Seven följt av en hel massa fightande och trollande lite fram och tillbaka. Detta repeteras sedan tills den här första samlingen är slut. Lite som ett TV-spel alltså, med svårare bossar ju längre man kommer i handlingen. Tecknarmässigt så är Gravel helt ok, det är passande mörkt och dystert i linje med seriens atmosfär, men det är inget som utmärker sig på något sätt. För att summera lite snabbt så är Gravel vol. 1: Bloody Liars en helt ok serie, särskilt för de som gillar action men som inte är helt såld på superhjältar. Det är långt ifrån Ellis bästa, men som jag nämnde tidigare, hans lägstanivå är väldigt hög.

Manus: Warren Ellis & Mike Wolfer
Illustration: Raulo Caceres, Oscar Jimenez
Förlag: Avatar Press
Betyg: 3/5

Skriv en kommentar
Samla på serier

Hyllningsomslag från No Hero #5

fredag 19 juni, kl 08:53 av 0 kommentarer

Ännu ett alternativt hyllningsomslag för No Hero.

no_hero_perez

Skriv en kommentar
Samla på serier

Hyllningsomslag från No Hero #3

onsdag 27 maj, kl 08:30 av 2 kommentarer

Hade ju varit lite småtrevligt med det här omslaget i samlingen.

no_hero_gibbons

Skriv en kommentar
Recensioner

Ignition City #1 + 2

torsdag 7 maj, kl 16:06 av 3 kommentarer

Tänkte att jag också skulle passa på att prata lite om Warren Ellis pågående Ignition City nu när Ferdinand tagit upp den. En summering av handlingen hittar du i gårdagens inlägg. När jag (via tips från just Ferdinand) läste om Ignition City tyckte jag såklart att det lät som en grym idé. Scifi på dekis skrivet av Warren Ellis, det låter ju som gjutet för att kunna bli typ hur bra som helst.

Dock, även trots helhjärtade försök har jag rätt svårt att ta till mig både första och andra numret. Det största problemet är Gianluca Pagliarani. Jag stör mig så pass mycket på att hans karaktärer inte sällan ser ut som förvridna potatisar i ansiktet att jag knappt vill läsa mer. Misstänker att jag har någon sorts allergi mot dåliga illustrationer, för jag har verkligen svårt att uppskatta även en riktigt bra story när den har en ful yta. Å andra sidan är jag inte säker på om det här verkligen är en bra story, för det har inte hänt särskilt mycket än. Trots alla minus har jag ändå bestämt mig för att följa det här till slutet, med förhoppning om att det tar sig, både visuellt och handlingsmässigt. Tills det gör det, tyvärr en rätt slätstruken 2:a. Kom igen nu!

Manus: Warren Ellis
Illustration: Gianluca Pagliarani
Tusch: Chris Drier
Färgläggning: Digikore Studios
Förlag: Avatar Press
Betyg: 2/5

Skriv en kommentar
Recensioner

Ignition City #1

onsdag 6 maj, kl 23:42 av 3 kommentarer

ignition_city_1_coverÄntligen har jag läst första numret av Warren Ellis’ retrofuturistiska dieselpunk-historia Ignition City på Avatar Press. Jag har gått och varit grymt peppad på den här ända sedan jag såg omslaget och de första skisserna för några månader sedan. ”Deadwood möter Buck Rogers” har Ellis själv kallat den för. Rätt spot on av Ellis skulle man kunna säga. Jag skulle kalla den för en Rocketeer plus våld, sprit och fula ord. Som ni säkert förstår så är det precis min kopp med te.

I ett alternativt 50-tal får den strandade rymdpiloten Mary Raven reda på att hennes far, den forne hjälten Rock Raven, har mördats. Hon beger sig till den sista platsen där Rock senast bodde, Ignition City – en konstgjord ö mitt i havet med jordens sista rymdhamn. En skitig, nedgången stad fylld med gamla nerdekade piloter och annat riffraff. Eftersom rymdtrafik nyligen globalt bannlysts är Ignition City dessutom den enda platsen på jorden för att ta sig ut i rymden. Väl där inser Mary att hennes far kanske inte riktigt varit den stora idol och hjälte från hennes barndom.

Jag gillar verkligen det här. Det är skitigt och gritty samtidigt som det finns en elegant 50-tals-känsla. Att det sen kombineras med rena science fiction element som strålpistoler, rymdraketer och grönsaksförsäljare från de marsianska högländerna gör det inte sämre. Ellis har verkligen lycktas träffa mitt i prick med den här serien. Betydligt bättre än den rätt svala steampunk-serien FreakAngels som jag recenserade för ett tag sedan.

Men den är såklart inte helt perfekt. Ignition City lider lite av samma problem som No Hero, en annan titel av Ellis på Avatar Press. Det är en otrolig detaljrikedom i tecknaren Gianluca Pagliaranis illustrationer. Miljöer och bakgrunder är fantastiskt vackra och detaljerade i sin skitighet. Karaktärerna är det däremot inte. Ofta är de riktigt slarvigt tecknade. Hur tänker man när man sitter i timmar och putsar på trasig raketramp i bakgrunden och sen hafsar till karaktärens ansiktsuttryck med vänsterhanden? Fast egentligen spelar det inte så stor roll. Det är en förbannat bra serie hur som helst.

Manus: Warren Ellis
Illustration: Gianluca Pagliarani
Tusch: Chris Drier
Färgläggning: Digikore Studios
Förlag: Avatar Press
Betyg: 4/5

Skriv en kommentar
Recensioner

No Hero #5

måndag 27 april, kl 21:21 av 0 kommentarer

no_hero_005_018No Hero fortsätter med nummer fem (av sju) att vara en av mina pågående favoritserier, men med bara två nummer kvar av den här serien så kan jag inte låta bli att undra lite vart Warren Ellis är på väg med den här cyniska och brutala superhjältebetraktelsen egentligen. Känns som om att det här rent potentiellt kan bli så bra att ens huvud exploderar i sista numret, men att det lika gärna kan falla platt och man bara blir förbannad för att man slängt sina surt förvärvade slantar i sjön. Halsterhållning och mystik på högsta nivå alltså när Ellis och detaljpornografen Juan Jose Ryp fortsätter berättelsen om hjältevolontären Josh Carver och hans minst sagt chockartade första tid i Frontline, världens första, patenterade och enda superhjälteteam.

Den numera könslöse (ja, så är det) Josh Carver, nu under nya superhjältealiaset Revere, mår minst sagt rätt pissigt i rollen som Frontlines nyaste tillskott. Förutom att superdrogen FX7 berövat honom merparten av kroppens yttre organ (och att han drömmer att han får huden avsliten av åttabröstade demoner med knivkukar) så tyngs han av det fiasko som hans allra första publika framträdande i förra numret visade sig vara. För att få nykomlingen på bättre humör och för att göra lite bra PR ger sig veteranen Redglare tillsammans med Josh ut till fots för att köra lite bonding med mannen på gatan. Olägligt (eller kanske väldigt lägligt) nog så passar ett passagerarplan på att störta mitt i centrala San Fransico, och det blir Reveres första jobb att försöka rädda dagen. Parallellt med allt det här så börjar det klarna för Carrick Masterson att det pågår någon sorts global joint effort att utplåna Frontlines superhjältar, men vem som kan tänkas ligga bakom är fortfarande höljt i dunkel, både för honom som för oss läsare. Fortsättning följer.

Manus: Warren Ellis
Illustration: Juan José Ryp
Förlag: Avatar Press
Betyg: 4/5

Skriv en kommentar
Recensioner

No Hero #4

söndag 8 mars, kl 22:28 av 2 kommentarer

”det skulle sitta fint med iallafall lite mer progress i handlingen och med ett uns mer action”. Så tänkte jag efter att ha läst föregående nummer av Warren Ellis No Hero, som hittills innehållit betydligt mer prat och intrig än klassiskt trikåklätt superhjältande. När vi nu är uppe i del 4 av 7 så switchas en hel del av pratet ut mot action, men det är rätt långt ifrån den typ av superhjälteaction som vi oftast är vana vid. Det handlar snarare om en sorts ångestinducerad våldspsykos med kroppsdelar yrandes som konfetti som resultat. Säga vad man vill om Juan Jose Ryps tecknarstil, men han är verkligen som klippt och skuren för den här typen av överdetaljerade våldskavalkader. Det är definitivt på gränsen till det morbida, men med No Heros genomgående obehagliga känsla så känns det rätt naturligt.

Fortsätt läsa No Hero #4

Skriv en kommentar
Recensioner

FreakAngels: Volume One

onsdag 4 februari, kl 17:31 av 0 kommentarer

freakangels_vol_1_coverFör något halvår sedan upptäckte jag Warren Ellis’ gratisserie på FreakAngels.com. Jag läste några episoder men tröttnade efter ett tag. Serien var så klart bra så det var inte därför jag slutade. Jag har bara lite svårt för att läsa serier digitalt. Det är på något sätt som att något går förlorat. Kanske är det lukten av nytryckta seriesidor jag saknar. Kanske är det att de små detaljerna och pennstrecken inte riktigt kommer fram på skärmen. Eller så är det bara den anale seriesamlaren i mig som inte får sin tillfredsställelse genom att få äga. Hursomhelst så bestämde jag mig för att vänta på att FreakAngels skulle släppas i en samlingsvolym. På härligt högupplöst tryckfärgsdoftande blankt papper.

Fortsätt läsa FreakAngels: Volume One

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...