Efter att ha dammsugit internet i snart en vecka så presenterades då äntligen listan över nomineringarna till årets Eisner Awards. Flera favoriter från förra året dök upp men även fler titlar som jag missat eller bara läst positiva recensioner om. The Art of Charlie Chan Hock Chye (Pantheon) av Sonny Liew leder listan med sex nomineringar (Best Graphic Album–New, Best U.S. Edition of International Material–Asia, Best Writer/Artist, Best Coloring, Best Lettering och Best Publication Design) och handlar om 50 år av Singapores historia skildrat genom en fiktiv serieskapares ögon.
När Abrahams flickvän Tammy frågar om hon kan få träffa hans familj brukar han titta bort och mumla: ”Det är komplicerat” – men nu har hon äntligen lyckats övertala honom att få komma till Black Hammer Farm på familjemiddag. Att hans dysfunktionella kanadensiska familj varken är en familj eller från Canada är en hemlighet som Abraham bevarat i tio år. Att hans nioåriga ”barnbarn” Gail – som luktar gin redan innan skolbussen hämtar henne och som tillbringar skoldagen med att röka på toaletten och svära som en borstbindare – egentligen är 55 år och djupt olycklig; Att Gails ”mamma” är en tvättäkta häxa; Att hans ”söner” Mark och Randall egentligen är en utomjording från Mars respektive en galen rymdkrigare som tillbringar allt mer tid i den mystiska Parazonen samt att maten lagas av roboten Talky-Walky som får gömma sig i ladan när Tammy kommer. Abrahams ”familj” är egentligen Spiral Citys främsta hjältar som nu lever inkognito på en liten gård på landet efter en multiversiell kris. Alla är inte lika nöjda med lantlivet som Abraham men de kan inte ta sig därifrån. Den ende som lyckats bryta deras tioåriga exil är Black Hammer men hans flykt kan lika gärna ha kostat honom livet för ingen av dem har hört av honom sedan dess.
Så var det dags att summera ytterligare ett rikt serieår som för min egen del kulminerade redan i maj 2016 med mitt första besök på 
I dag är det tio år sedan Abraham Slam och hans teammedlemmar anlände till den gudsförgätna gården efter att synbarligen offrat sitt liv för Spiral City. En tuff uppväxt i staden gjorde Abraham till den han är idag och han brukade drömma om ett lantligt liv som var lugnare och tystare och redan när han satte sin första fot på den lilla gården på landet så kändes det som att han hade kommit hem. Nu har han både tid och plats att andas ut och trots allt som hände och allt som de gick igenom för att komma dit så skulle han inte byta det mot allt i världen. Han har gjort sitt bästa för att detta ska bli deras nya hem och han är hjärtligt trött på det övriga teamets gnäll om att de är fast och inte kan återvända. Han vet att ingen av dem ville komma till gården men de gjorde ett val och nu är de här. Det är kanske inte det liv de önskade men det är det liv de har och de har det åtminstone tillsammans. De får aldrig glömma bort att trots sina offer så är de i varje fall i livet och att en av dem offrade sitt liv så att de skulle kunna få det här livet. De får aldrig glömma det och aldrig glömma honom: Black Hammer.
