Så var det då 
dags att recensera Sveriges största äventyrstidning på Sveriges största serieblogg. Fett värre alltså. Jag kommer framöver att recensera varje nummer av Fantomen så fort det landat i brevlådan. Det snygga omslaget är tecknat av min favorittecknare i Team Fantomen, Hans Lindahl. Han har tecknat äventyret Duellen vid Deadman Gulch efter Claes Reimerthis manus, båda har ett stort antal Fantomen-äventyr under bältet sedan de inledde sitt arbete med Fantomen under 80-talets början.
Äventyret handlar om hur filmstjärnan Alexandra Troy, innehavare av det goda märket vilket innebär att hon skyddas av Fantomen, tvingas in ett kontrakt av skrupelfria filmbolaget Horizons Unlimited. Hon placeras i en lyxvilla där den förra stjärnan nyss hängt sig. Hon bestämmer sig för att fly till Bengali för hennes pappa har berättat om Fantomen. Fantomen hittar givetvis henne och tar sig an bolaget och dess ägare med det lökiga namnet Nexus Nero. Duellen i titeln utspelar sig i Neros turiststad a la Vilda Västern.
Intrigen är lite trött och känns inte speciellt fräsch men att det hela utspelar i filmbranschen och med Västernkulisser räddar upp det hela lite men det här är inte direkt Reimerthis bästa manus. Det är Lindahls snygga teckningar som lyfter äventyret till en högre nivå än det förtjänar. Varje gång jag läser Lindahl i färg påminns man tyvärr om hur mycket bättre han är i svartvitt vilket lyfter fram hans suveräna tuschning mycket bättre. Ett dussinäventyr med snygg inramning.
I slutet finns första delen av Lee Falk och Sy Barrys Äventyr på Eden från 1980. Större delen är en gullig presentation av Eden och dess invånare, allt ackompanjerat av små och fascinerade Fantomenungar. Liksom nästan allt duon gjorde de sista trettio åren genuint ointressant. I slutet spanar bad guys in Eden och det blir nog trubbel i paradiset i nästa nummer.
Biserierna utgörs av Blixt Gordon, Latigo och Herman Hedning. I Blixt-episoden Testflygningen får man stifta bekantskap med Sorglös för första gången, en ung kille med en stor förmåga. Jag är inte så förtjust i Dan Barrys version av Blixt, jag hade hellre läst Alex Raymonds 30-tals version. Testflygningen är en okej episod men inte så mycket mer, förhoppningsvis blir fortsättningen bättre. Latigo är helt meningslös och varför Fantomen publicerar skiten övergår mitt förstånd. Herman Hedning är rejält trött och det borde gå att hitta något nytt och fräscht.
Illustration: Hans Lindahl
Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 2/5
Kul med Fantomen-recensioner. Den första tidningen jag började prenumerera på, minns fortfarande det första nummer som damp ner i brevlådan där någon gång under andra halvan av 80-talet, en skön variant på den klassiak bibelskrönan om Kain och Abel. Fast det var länge sedan nu jag läste regelbundet, eller ens överhuvudtaget. Jag har haft ett blogginlägg/artikel/någonting i huvudet i flera år nu, om mina högst personliga åsikter kring vad jag inte tycker fungerarar med svenska Fantomen och vad man skulle kunna göra för att (återigen, i mitt tycka) fräscha upp och göra intressant igen. Typ. Kanske borde börja sätta mig och skriva ner det snart? Vilken dag som helst nu…
Jag slutade prenumerera 1993 då jag var less på tidningen så jag missade 94-95, de i mitt tycke bästa årgångarna, hårdare och mer realistiska. Mycket synd att det inte föll bättre ut.
Även jag var en stadig prenumerant av Fantomen en gång i tiden. Men jag tyckte att tidningen fylldes upp av så mycket värdelösa biserier, och tillslut blev jag så trött på eländet att jag sade upp min prenumeration. Istället börade jag hänge mig åt rena superhjälte-serier som Spider-Man, X-Men och Mega Marvel.
Idag läser jag endast Fantomen som julalbum och i form av reprinter i Fantomen Krönikan.
Jag gick samma väg som du Dennis, släppte Fantomen och började läsa dem du nämner.
Ett äventyr av Hans Lindahl var alltid guld värt och det som gjorde att jag hängde kvar några år till. Mannen tecknar typ 10 ggr bättre än alla de andra. Det är nästan så jag överväger att gå ut och köpa numret och läsa tidningen för första gången på en tio-tolv år… Häpnadsväckande att skit som Latigo fortfarande finns där. En annan jobbig sak med att vara Fantomen-läsare var ju också de sjukt värdelösa och totalt poänglösa Falk/Barry-äventyren…
Jag har också läst mycket fantomen, dock främst från min morbrors gamla från 70-talet. Läser fortfarande och något som man verkligen lyckats med är ju biserien Thorgal som är, i mitt lekmanna tycke, helt fantastisk. Vad anser redaktionen om den? (Skrivet utan att veta om detta kommenterats någonstans tidigare)
Jag håller helt med om att Thorgal är fantastisk. Hade de andra biserierna varit hälften så bra hade allt varit frid och fröjd.
Själv nöjde jag mig med att bläddra igenom den i affären efter att dömt ut det som skitäventyr. Din mer omfattande recension bekräftar den bilden.
Finns tråkigt nog ytterst få äventyr som är värda att följa i dagens Fantomen, undantaget de historiska äventyren som alltid håller hög klass.
Imponerande men samtidigt jobbigt uppdrag du fått tilldelat. Ibland glimtar de till men att recensera varje Falk & Barry-reprint är ingen uppdrag jag avundas =)
Synd att du la ner din blogg, men fattar att du vill skriva på en större serieblogg.