Intervju

Intervju med Bryan Talbot

måndag 24 januari, kl 22:54 av 2 kommentarer
Talbot under vernissagen.

Talbot under vernissagen.

Jag hade det stora nöjet att agera värd åt Bryan Talbot då han gästade Stockholm i juni 2003. Talbot var inbjuden till Swecon som det året hölls i Kulturhuset och han ställde även ut en mängd fina original på Serieteket. Han gav ett imponerade trevligt intryck under våra vandringar runtom i staden. Vi pratade magi, synkronicitet och serier. Talbot drog också ett par av de bisarra historier från seriemässor som han långt senare samlade i boken The Naked Artist. Minns också hur han visade mig de första bilderna från det som skulle komma att bli tegelstenen Alice in Sunderland och förbluffade alla närvarande med en spontan recitation av den långa texten till The Green Eye of the Little Yellow God (av Milton Hayes och Cuthbert Clarke) under en pubrunda efter kongressen. Förutom att vara en riktig hedersknyffel så är Talbot också en av de främsta serieskaparna verksamma idag. Det gör mig därför en stor ära att få presentera denna intervju som jag hoppas ska få fler att plocka upp någon av hans fantastiska serier. Mycket nöje!

Du åker för närvarande land och rike runt för att marknadsföra den senaste delen i Grandville-serien. Hur brukar du beskriva boken för den oinvigde?

Det är en steampunkhistoria med deckar– och thrillerinslag. Den som är på jakt efter en riktig bladvändare med överraskande turer, humor, en galen seriemördare till hund och en sexig prostituerad grävling kan sluta leta nu!

Jag recenserade nyligen boken på podcasten Hög av serier och presenterade den då som The Wind in the Willows för vuxna. Har du hämtat någon inspiration från Kenneth Grahames bok?

Absolut, men även från en rad andra klassiker. I den första boken har jag med en scen där Roderick Ratzi intervjuar en mullvad som är ett direkt citat av EH Shepards illustration där Ratty och Mullvaden sitter och pratar i den sistnämndes hem. I den tredje boken förekommer en miljonär som är baserad på den självupptagna paddan i The Wind in the Willows

I första delen av Grandville äger en del av historien rum i Rupert the Bears hemby Nutwood. Har du planer på att inkludera några andra litterära platser i kommande delar? 

I den tredje boken har jag med ett ställe som heter Toad Hall men det är inte samma byggnad som i The Wind in the Willows.

I böckerna förekommer också en rad gästpel av seriefigurer, både degansikten (Grandvilleska för människor! Antropomorfiske Anders) och djur. Vad har du fått för reaktioner så här långt? Vilka planer har du på framtida gäster?

Det blev åtskilliga positiva kommentarer när Tintins hund Milou dök upp i Grandville, särskilt i recensioner av den franska utgåvan. Många har sagt att de blev rörda av den figuren, vilket säger en hel del om hur mycket de älskar Milou eftersom hans scen bara sträcker sig över en och en halv sida. Nestor dyker upp i den tredje boken och i den fjärde har jag med figurer baserade på Asterix, Obelix och Lucky Luke!

Självporträtt av JJ Grandville.

Självporträtt av JJ Grandville.

I en intervju läste jag att du fick seriens titel från den franske illustratören Jean Ignace Isidore Gerard vars pseudonym var JJ Grandville. Kan du rekommendera några böcker till den som är nyfiken på denne konstnär?

Jag har bara en, The Bizarreries and Fantasies of Grandville, som gavs ut av Dover Books 1974. Har dock hört att det kommit ut ett nytt verk om JJ Grandville, i ett exempel på synkronicitet publicerad samma månad som min bok.

JJ Grandville är bland annat känd för illustrationerna han publicerade i tidningar som Le Charivari under första halvan av 1830-talet där han drev med politiker och kungligheter. Kan du berätta lite om stråket av satir som är en viktig beståndsdel i Grandville-böckerna vid sidan av all fart och fläkt?

En historia blir i min mening större och mer mångfacetterad när man inkluderar satir eller filosofiska infallsvinklar. I den första drog jag paralleller till elfte september och en underförstådd kritik av hur regeringen i Amerika och Storbritannien ljög för folk om Saddam Husseins påstådda arsenal av massförstörelsevapen. Bok nummer två bottnar i en diskussion kring terrorismens långtgående effekter och hur den avhumaniserar de som utför dåden.

Vad tycker du om de andra hårda fabeldjursserierna på marknaden, som Blacksad, Mouse Guard och Hip Flask?

Blacksad är lysande med helt överväldigande teckningar. Man har fångat Film Noir/50-talsstämningen på pricken. Jag har inte läst Hip Flask på ett tag, men det jag sett av Ladrönns bilder är även det storartat. Mouse Guard är fint tecknad men jag är överlag inte så förtjust i långa fantasyserier. Det blir som Sagan om ringen med möss. Jag föredrar Bone.

Om vi går tillbaka till dina tidigare serier så är den finaste utgåvan av din klassiker The Adventures of Luther Arkwright endast tillgänglig på tjeckiska, såvida den inte sålt slut vid det här laget. Serien förtjänar av uppenbara skäl en lyxig utgåva med möjlighet till större spridning. Finns några sådana planer hos dina amerikanska förläggare Dark Horse?

Snart i en deluxeutgåva nära dig?

Snart i en deluxeutgåva nära dig?

En ”ultimate edition” har diskuterats men längre än så har man inte kommit i dagsläget. Den grekiska utgåvan är också luxuös. Man har använt de putsade tjeckiska bildfilerna men tryckt boken i A3-format, alltså samma storlek som originalteckningarna. Mer än en ”coffee table book”, sätt ben på den så har du ett bord!

En gång i tiden skrev du en av de märkligare historierna publicerade i tidningen Batman: Legends of the Dark Knight med din serie Mask som gick i nummer 39 och 40. Har du sett vad Grant Morrison gjort med figuren på senare år?

Nej, men jag har hört att det ska vara bra. Jag kollade faktiskt upp ett par nummer av All Star Superman sedan jag fått dem rekommenderade. Frank Quietlys bilder är förstås fantastiska, men trots att jag tyckte att historierna hade visst intresse så har jag inte sparat eller läst om tidningarna. Jag kan läsa briljanta berättelser i vilken genre som helst men är inte så stor på superhjältar.

(SPOILERVARNING UTFÄRDAS!)

För ett par år sedan släppte du boken Metronome under den franskjapanska pseudonymen Veronique Tanaka. Vilka reaktioner fick den här serien före och efter att ditt påhitt avslöjades?

BT VTBoken fick två eller tre mycket positiva omdömen. Den inkluderades till och med på New York Magazines tio i topplista över 2008 års bästa serieromaner, men sålde inte särskilt bra. Det var därför jag ”kom ut” för att se om mitt namn skulle hjälpa försäljningen. Saken är den att förutom recensionerna så har boken inte fått någon som helst publicitet. Få har hört talas om den. Samma sak gäller min bok The Naked Artist, och serien Cherubs som jag skrev och den briljanta tecknaren Mark Stafford illustrerade. Bägge gavs ut på små förlag. Inga skriverier, ingen reklam. En del av experimentet med Metronome var just att ge ut den dold av en pseudonym. Jag har ingen aning om hur folk reagerade när de fick höra att jag låg bakom boken. Förmodligen uteblev reaktionerna eftersom ingen hört talas om Veronique Tanaka.

Du erhöll en doktorstitel för arbetet med din monumentala bok Alice in Sunderland. Vilka effekter har titeln gett dig förutom äran?

Jag köpte en ”sonic screwdriver” (Doctor Whos välkända hjälpmedel, AnorakAnders). Allvarligt talat så är jag mer respekterad nu av akademiker och folk inom det litterära fältet. Men det är faktiskt sant att jag köpte en ”sonic screwdriver”!

Om vi avrundar, kan du avslöja något om nästa kapitel av Grandville och andra kommande projekt?

För närvarande tecknar jag en serieroman som min fru, Dr Mary M Talbot, hittat på och skrivit manus till. Jag har också färdigställt manus för den tredje och hittat på grundhistorien för den fjärde och femte delen av Grandville. Jag har till och med idéer för fler. I den tredje betonas seriens science fictionelement och den kommer även att innehålla ett försök till statskupp. Del fyra utspelar sig runt jul (berättelserna följer kronologiskt på varandra med en månad mellan varje) och är en religiös konspirationsthriller. I femman slåss LeBrock mot både polisen och ett gangstergäng. Böckerna är skrivna så att de kan läsas som fristående äventyrshistorier, men det finns en större övergripande berättelse som löper igenom de kommande tre böckerna. Mer kommer att avslöjas om Billie och polisinspektör Rocher – och degansiktena!

Shazam tackar Bryan Talbot för pratstunden. Den som bor i England har chansen att träffa honom under den pågende Grandvilleturnén. Besök den officiella hemsidan för tider och platser!  Vi hoppas på en rapport av vår utrikes-korrespondent Henrik Örnerbring efter Londonvisiten i slutet av februari.

Läs recensionerna av Grandville och Grandville Mon Amour!

Kommentarer

  1. Rikard says:

    Bra och genomarbetad intervju. Jag ska nog ta och kolla upp The Tale of One Bad Rat.

  2. Anders Lundgren says:

    Tack Rikard. Du ska definitivt skaffa The Tale… Jobbig läsning på grund av ämnet men en väldigt bra serie på alla plan. Vill även slå ytterligare ett slag för ”The Adventures of Luther Arkwright” som alltför få verkar känna till. Även det en verklig klassiker.

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...